Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Kommentaren när vi berättade att vi väntar smått blev "jaha, när då?". Sedan svarade hon att "Ja, jag är väl en kall person då", när min man frågade om det var allt hon hade att säga om att bli farmor...
Tur att barnet kommer att ha en snäll mormor iallafall eftersom farmor är som hon är...

Herreguuuuuuud! Hon verkar ju ärligt talat inte riktigt klok!! Va skönt att du och din man är på samma linje i alla fall, hade varit jobbigt om han inte visste vilket ben han skulle stå på... Allvarligt talat så tycker jag att du kan bryta all kontakt med henne. Att din man inte vill vara så drastisk kan man ju förstå ändå, men jag tycker inte att du behöver träffa henne om du inte vill.

Nu när ni väntar barn så är det ju såklart trist att farmor inte verkar bry sig om sitt blivande barnbarn... Men låt oss säga att hon hade brytt sig, hade du då litat på henne tillsammans med ditt barn? Bara för att hon är din mans mamma så måste hon inte få träffa ert barn, det är ett privilegium inte en rättighet. Det är ju bara synd att ert barn inte kommer få lära känna sin farmor, men å andra sidan kanske det är det bästa när hon ändå är så otrevlig.

Usch, känner att jag blev förbannad och på dåligt humör! Vilken jävla sits du är i! En liknande grej har hänt i min familj och det är väl därför jag blir så förbannad.

Lycka till och stå på dig, du behöver inte fjäska för henne!

Usch, hoppas att det har ordant upp sig för dig iallafall. Min man har börjat prata lite smått med sin mamma igen, tyvärr...
Hon har inte frågat hur det är med mig en enda gång fastän hon vet att jag är gravid. Hans pappa har varit och hälsat på och han sa att hon aldrig har nämnt det kommande barnbarnet någongång hemmavid. Nej, jag skulle inte lita på henne och det vet min man. Jag har sagt att jag inte vill att hon ska ha något som helst att gära med bebisen och han säger att det är hans barn också och han vill att hon ska få träffa barnet. Ja, klart att jag fattar att det är hans barn också, men kan inte han fatta att jag inte vill att en människa som som beter sig så mot mig kan- och antagligen säger ofördelaktiga saker om mig. Jag vill inte att vårt barn ska behöva höra sånt plus att jag inte vill att barnet ska ta efter hennes beteende i något som helst avseende.
Vi bråkade så om hans mamma en dag att jag fick jätteont i magen, efter det så förbjöd min barnmorska och läkare mig att träffa henne tills jag har fött!!! Jippie!! Jag har typ recept på att jag SLIPPER träffa haggan tills i slutet på mars
Usch, är jag hemsk som tänker och känner så?

Be hon fara dit det inte snöar.....

Min svärmor e ganska lik din, och jag gjorde så med henne och trot eller ej hon har blivit mkt bättre.. Min sambo ställde ett ultimatum helt enkelt

Min med, men nu har han veknat lite tyvärr...

Skönt att det blev bättre för dig!

Vilken ragata till svärmor du har. Jag tror att hon är som hon är för att hon känner att du tar hennes son i från henne.
Hur gammal är hon

Nästan 60...Jag tror inte att det är det faktiskt, då skulle hon väl bry sig om honom mer, eller?

Ibland tänker jag faktiskt "Hon är gammal och kommer inte finnas kvar i all evighet" Känner att jag är elak då men ibland orkar jag inte med min svärmors gnäll.

Jag blir faktiskt ledsen ibland inom mig som när hon t.ex. säger till min man när vi alla var hos henne "kan du inte komma hem själv en dag" Hon är väldigt klängig på min man och tycker att han helst ska finnas där för henne alltid. 

Min man har alltid varit snäll och aldrig riktigt haft en trots-frigörelseperiod och får ganska lätt dåligt samvete. Knepigt detta med svärmödrar och deras söner.  

Jag har iaf lovat mig själv att aldrig bli så.  

Usch! Vilken otrevlig och bitter människa som inte kan bita ihop för sin son skull, även om hon nu, av någon anledning, inte skulle tycka om dig!
Du gjorde helt rätt som försökte krama om hene, du har din flagga i topp. Även om det är svårt, tror jag att det bästa sättet att tacka sådana personer är att fortsätta vara trevlig och civiliserad (men absolut inte slå knut på sig själv för att vara till lags, eftersom du aldrig kommer att bli det i hennes ögon ändå).

Jag har en moster som påminner ganska mycket om din svärmor. Hon förstörde min kusins bröllop med sin sura attityd, bara för att hon var osams med kusinens mamma (en annan moster). Jag har tänkt både fram och tillbaka på om hon ska bli bjuden till mitt bröllop. Men jag har bestämt att jag ska bjuda in dem (mest för att min ingifta morbror är fantastisk och jag vill ha honom där). Men jag hoppas att hon håller sig i skinnet och går tidigt... Skulle hon ställa till besvär har jag redan bestämt mig för att jag lugnt och sansat ska be henne gå, jag har inget att förlora på det.

Trist för er att ni fick ett så snörpligt mottagande av din svärmor. Jag hoppas att ni blir lyckliga hela livet ut, dels för att ni är värda det och dels för att svärmor ska få fel...

Vad upprörd jag blir när jag läser trådstarten här...

Fy sjutton för vidriga elaka kärringar... Seriöst alltså, har dom inget innanför kokosnöten som sitter mellan axlarna?

Jag hoppas att din man har talat om för sin mamma att hennes beteende var oacceptabelt och att han är väldigt ledsen över att hon förstörde er dag.
Det lär i alla fall bita bättre än om du säger något till henne...

Annars kanske det skulle vara på sin plats att sätta sig ner med henne mellan 6 ögon (hon, din make och du) och prata lugnt och sansat. Tala om att ni är hemskt ledsna och besvikna över detta och fråga varför hon betedde sig så illa. Berätta att andra gäster har hört av sig och ifrågasatt hennes beteende också.
Ibland kan man behöva tas ner på jorden vänligt men bestämt.

Funkar det inte, tja då har ni i alla fall gjort vad ni har kunnat. Och ni har i alla fall fått ur er det ni har på hjärtat och kan gå vidare med era liv och lämna henne bakom er. För ni har väl annan trevligare släkt nu att välja bland  

Fy fan vilken hemsk kärring! Man undrar verkligen vad som gör att hon beter sig sådär!
Har det blivit några förändringar?

Fy fan, varför dök hon upp överhuvudtaget liksom?? Jag blir rädd när jag läser då jag är orolig för något liknande...
Här har min m2b inte pratat med sina föräldrar på över en månad sen hans mamma sist skrek åt mig (för att jag skulle börja jobba o göra det fruktansvärda att lämna barnen på dagis och låta deras pappa ta hand om dom när jag jobbar natt....). O de brukar annars prata varje dag...

Vårt bröllop är om knappt 3 månader och jag börjar bli orolig över hur det ska gå...hittils har jag aldrig kunnat följa med hem till hans föräldrar utan att jag fått en utskällning för något...hon avskyr mig och det har hon gjort klart från första stund...hon lyckades sära på oss när jag var gravid med första barnet men vi hittade tillbaka till varandra och när han berättade det för henne så var hon allt annat än glad...likaså när hon upptäckte (ja för vi vågade inte berätta...) att jag var gravid igen. Inga direkt muntra miner utan tittar mer på sin son som "åh vad jag tycker synd om dig". Hon tycker att jag har stulit hennes son ifrån henne och hon står inte ut med att han har ett eget liv...hon är inte svensk heller så det är mycket kulturkrock då hon förväntar sig att jag ska slava för min man och höja upp honom i någon slags tron, han ska aldrig behöva ta någon vaken-natt med barnen, vabba eller utföra några hushålls-sysslor. Jag själv har drabbats av förlossningsdepression men när min m2b nämnde att han tog hand om sonen oftast om nätterna när han skrek så blev svärmor fly förbannad på mig...hennes son behövde sin sömn!! Jag då liksom? Nej min psykiska hälsa kommer sekundärt...eller nä inte ens det...den kommer låååååångt ner på prioritetslistan...

Usch jag är så trött på henne...jag har flera gånger försökt sträcka ut en hand mot henne men nu har jag satt ner foten och sagt till min m2b att jag kommer aldrig följa med hem till dom fler gånger...han får åka utan mig om han vill dit för jag mår bara sämre av hennes hackande och att behöva tänka på vartenda ord jag säger hela tiden...

Men jag undrar nu hur det kommer gå på bröllopet....min m2bs storasyster kommer visserligen vara där och hon var min ängel när vi var utomlands tillsammans med hans familj...varje gång svärmor skällde på mig så fick hon en utskällning av hennes dotter som ställde sig på min sida och då blev hon tyst...hennes dotter verkar vara den enda hon lyssnar på...kanske ska prata med henne om min oro innan bröllopet?

Åh suck...igår ringde sambons mormor...då hade tydligen de pratat förra veckan och svärmor sagt något i stil med "han behandlar mig som jag vore död" Drama drama drama....HON kan väl banne mig hantera en telefon eller hur??? Det var HON som skrek åt honom (och mig) sist de träffades, vi sa inte ett pip. Men nej...hon har väntat i över en månad nu på att VI ska ringa och be om ursäkt...hmm....

I alla fall så började hans mormor prata om att det här behövde lösas inför bröllopet så det inte blir någon konstig stämning när hon följer honom fram till altaret...EHHH VA?????? Jag flög upp ur soffan där kan jag säga...
Tydligen har svärmor RÄKNAT MED att vi ska ha en argentinsk vigsel där han går fram med sin mamma och jag går fram med min pappa....inga brudtärnor, näbbar eller något sånt.
På bröllopet kommer det 90% svenskar och vi har kommit överens om en svensk vigsel! Svärmor har inte ens frågat! Min lillasyster som är min bästa vän ska vara tärna och våra underbara barn och syskonbarn näbbar!

Nu åkte min m2b på en rejäl utskällning då av hans mormor (ja man ser ju vart hans mamma fått personligheten ifrån....) för att han "går med" på att gifta sig svenskt (ja det MÅSTE ju vara jag som övertalat honom....) och att alla skulle tolka det som att hans mamma och min pappa är döda eftersom de inte går med fram...att försöka förklara för henne att ingen svensk skulle tolka det så var lönlöst....

Jag vill absolut INTE ha svärmor där framme vid altaret ståendes bakom hans rygg.... och att min pappa skulle följa mig fram går inte heller, då han knappt kan gå!! Men enligt m2bs mormor kunde han ju följa mig i rullstol...jo hejsan...den förnedringen skulle inte min pappa gå med på det vet jag...

Usch nu är det alltså alldeles säkert att svärmor kommer vara  arg under vigseln och anse att vi gör henne en stor orätt och behandlar henne som död....undrar då hur hon kommer bete sig under festen efteråt då vi även vägrat ha pinata och carnevale (alla dansar efter varandra i lustiga hattar och /eller gigantiska skumslipsar...) som hon absolut ville ha med "för det SKA man ha på bröllop". Men även där var det ju så att min m2b "gav sig" enligt henne då hon tror att det är jag som styr allt kring bröllopet...men det är han som valt det mesta, jag ville t.ex gifta mig i kyrkan men det blev ute vid vattnet som han önskade och han har varit delaktig i varenda beslut...men det örat vägrar hon ju lyssna på även om det är HAN som säger det till henne (ja för jag får ju inte öppna munnen i hennes närhet...)

Åh...SUCK!