Jag har ingen som kan lämna över mig, men skulle det fungera att min m2b står där framme med sin bestman medans jag, med tärnor och brudnäbbar kommer gående i altar gången? Eller ska man köra det traditionella att vi går in tillsammans alla?
Jag tycker det är jättefint med den traditionen som vi har i Sverige, att brudparet går in tillsammans 
Och en helt underbar känsla att ha sin älskade bredvid sig när man går in i kyrkan!
Ooh, nu har du satt igång den eviga debatten igen, räkna med en hel del svar angående överlämning överlag. För och emot ;P Desa diskussioner tenderar att aldrig ta slut i detta forum ;)
(För övrigt funderade jag på detta, att det skulle vara en fin gest mot min käre far, men i slutändan vill jag verkligen ha min älskade vid min sida när vi går in. Ingen annan ;))
Jag ser ingen anledning till varför det skulle vara på något sätt fel att gå in helt själv med brudnäbbar och tärnor!!! Jag har full förståelse för att folk är emot brudöverlämning, men att gå in SJÄLV medan brudgummen står där framme tycker jag inte är något fel!
Vår präst hade inget emot det, och han är annars emot brudöverlämning. De präster jag har talat med ser inget problem i det.
Jag gick in själv, och det var en helt underbar känsla, och min man tyckte oxå det var underbart, då det var första gången vi såg varandra den dagen.
Jag har inga ideologiska invändningar mot att bruden går in själv, men jag tycker att det är konstigt. Varför är det aldrig brudgummen som går in själv, medan bruden väntar på honom framme i kyrkan med sina tärnor?
Intressant fråga, Duschess!
Jag tycker personligen att det är lite märkligt att man inte vill gå in tillsammans med sin älskade, när man gör en sån handling som verkligen symboliserar gemenskap och samhörighet.
TS, överväg att gå in tillsammans med din partner. Det är en häftig känsla när alla reser sig upp och beundrar er som ett par och stödjer er gemensamma handling.
Änu en tråd om detta.. jisses 
Gör som du vill men checka först med prästen om det är ok. Jag har inte hört någon präst som säger nej till att gå in själv.. men en hel del (t.ex. vår) säger nej till överlämning.
Om du vill ha min åsikt om detta så tycker jag att man ska gå in tillsammans. Dels för att man är två som gifter sig, dels symbolen detta ger, dels.. vad är det för lata skrällen till män som vill stå där framme och bara vänta?!? Och vad är det för egobrudar som vill ha all uppmärksamhet själva?!? Ta det sista med en nypa salt för jag bara skojar lite/överdriver.
ända sen jag var liten har jag tänkt mig att få "glida fram" själv längs altargången med min blivande framme vid altaret. och så får det bli.
för mig handlar det om en typ av självständighetskänsla - jag behöver ingen som "ger bort" mig eller nån som ska "ledsaga" mig - jag vill faktiskt själv ta stegen till min bm och vårt gemensamma liv. vid samtal med min bm visade det sig dessutom att han själv tänkt i samma banor..
Jag var på 2 bröllop förra sommaren, då de ena vännerna valde alternativet brud över lämning av sin far och de andra vännerna valde att gå in tillsammans. Och jag tycker inget av dem är fel.
Känsla av gå mot sin älskade och mötas där vi altaret känns mäktigt.
Samtidigt som att gå tillsammans skulle också ge en mäktig känsla.
Hmm, tur att jag hinner fundera ett tag till.
