Är jag misstänksam eller är han otrogen?

Hur länge ska han i så fall vara i USA? Du verkar vara mycket klok och jag tror att du fattar rätt beslut. Det verkar som att det har gått lång tid (över 10 månader om jag förstått det rätt) och risken finns att ni aldrig hittar tillbaks till varandra. Samtidigt kan det faktiskt komma något positivt ur tiden ni har ifrån varandra. Denna tid är avgörande för ert äktenskap, ta tiden åt att "hitta er själva" på varsitt håll (åtminstone i hans fall) och ni kan absolut ta beslut om ev skilsmässa efter det. Det finns många fall där förhållandet stärkts när man tror att det ska fallera, där dt vänt när det studsat mot botten och blivit starkare efteråt.
Det är bara du som känner och som vet hur du kommer att göra. Ingen kommer att döma dig om du bestämmer dig för att det är nog NU, inte heller om du ger det en andra chans och väntar med beslutet till efter USA.
Detta låter otroligt jobbigt. En äktenskapskris och livskris som inte är ovanlig. Vi är många som känner med dig!

Dina tankar om att han kan vara "sjuk" är inte förkastliga, tvärt om är det möjligt att han har drabbats av en depression. Sök på internet efter tecken så kanske du ser att han faktiskt har många av "symtomen". Minskad livslust, apati, minskad sexlust, likgiltighet... Inte för att det kanske är en lättnad men det kan kanske bidra till en förklaring. Du känner honom bäst och som du beskriver det, låter detta inte orimligt. 

Det är svårt att komma ur en depression på egen hand, alltså utan professionell hjälp och SSRI-medicin. Det måste ordineras av psykiatriker. (Om han nu lider av depression.)
Det kan vara så att han skäms för att han mår dåligt och att han är så apatisk/kraftlös. Det är inte precis "macho" (du nämnde att han var uppväxt i en machokultur). Går han med på att tala med en psykiatriker tror du?
Medicin är inte uteslutande "botmedlet" mot depression men det hjälper till att ta bort de blockeringar som blivit i hjärnan, vilka hindrar lyckoämnen att utsöndras. Medicin hjälper honom att komma upp till en nivå där han i så fall skulle vara mottaglig för terapi eller bara samtal med dig, t ex. Just nu verkar han inte vara mottaglig för att prata med dem han älskar. Nu vill jag lägga till att det är inte säkret att han lider av depression, det är upp till psykiatrikern att avgöra, men det kan vara värt ett besök..?

Jag kan ha förståelse för att man reagerar som du gör, BrideOfFrankenstein, detta är uppenbarligen en riktigt jobbig period för TS och man kan inte stanna i ett dåligt förhållande hur länge som helst om ingenting händer. Det tär på en som individ!

Men ponera att han har en depression, då är det faktiskt inte riktigt så som du säger att omvärlden inte kan hjälpa en om man själv inte vill. Detta stämmer bra in på ett missbruksbeteende men depression handlar om avvikelser i signalsubstanser i hjärnan. Det går inte att ta sig ur depression enbart med ren vilja, något som däremot, som du säger, skulle kunna gå i ett missbruksfall. Det är omvärlden som MÅSTE hjälpa den deprimerade här och se till att denne får vård (i första hand antidepressiva).

Samtidigt har jag full förståelse för den hustru som inte orkar, och lämnar sin man i svåra tider som detta fall. Vi är ju bara människor. Jag hoppas innerligt att TS man går med på att möta en läkare, eller låter sig tvingas till detta. TS, kan du prata med någon? Någon som också står din man nära och vill hjälpa dig med detta, så att du inte behöver bära hela lasset själv?