• Är jag misstänksam eller är han otrogen?

    Mån 16 aug 2010 06:39 Läst 79501 gånger Totalt 99 svar
    lillfr­eja
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 06:39

    Min man har de senaste månaderna börjat bete sig konstigt, och jag vet inte om det är för att han träffat någon annan eller om han bara är utarbetad och trött. Jag vet att det är omöjligt för er att avgöra, men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag blir snart tokig på att grubbla. Ok, detta är vad jag reagerat på:


    - Han säger ofta att han ska jobba över, men är okontaktbar på telefon under tiden han säger sig jobba


    - Han har ALLTID sin telefon på sig, då menar jag i handen eller på bröstet. Den verkar väldigt viktig för honom..


    - Han sms:ar eller skriver något på telefonen nån gång i timmen hela kvällarna, men kommenterar det aldrig och håller undan telefonen så det inte går att tjuvkika. När jag frågar vad han skriver svarar han undvikande. Han pillar med telefonen även när vi har gäster eller är på restaurang.


    - Han har skaffat kodlås på telefonen som går på inom några sekunder. Säger att det är säkerhet för att han lagt till sitt jobbmailkonto i telefonen


    - Han är tystlåten, otillgänglig och fåordig


    - Han har inte sagt eller på annat sätt visat att han älskar mig på  onormalt länge. När jag säger att jag älskar honom svarar han mumlande. Han tar inte initiativ till kyssar, kramar eller att hålla handen


    - Han har mycket få tjejkompisar och ingen som jag inte också är kompis med. Han jobbar nästan uteslutande med killar. 


    - För något år sedan började en tjej på hans avdelning som han pratade mycket om i början, men sedan har det blivit alldeles tyst om henne. När jag föreslår att vi ska träffas allihop svarar han undvikande och verkar inte vilja det. Jag har aldrig sett henne men hört av andra att de umgås mycket på kontoret och att hon ser bra ut. Hon är gift men klagar ofta på att hennes man jobbar mycket och de verkar inte ha så stabilt förhållande


    - När jag framfört min oro för allt detta, framförallt den nya tjejen, så säger min man att de bara är kompisar. Hans konstiga beteende för klarar han med att han är trött, grubblar över jobbet eller har nån typ av 30-årskris. Men han vill inte prata om det.


    Vad säger ni? Är det konstigt att jag blir orolig? Är jag fånig eller kan det finnas något skäl till min svartsjuka? Jag tänker på detta all min vakna tid, och det gör mig ledsen, orolig, arg och frustrerad. Behöver era råd!


    Tack!

  • BrideB­ecks
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 07:45 #1

    Det är inte konstigt att du reagerar på ett ändrat beteende hos din man. Om han helt plötsligt börjar bete sig annorlunda  i hemmet är det något som pågår - det behöver INTE betyda otrohet. Något liknande detta hände en bekant till mig och hon var övertygad om att han var otrogen. Det visade sig att hennes man satt och spelade upp deras pengar på nätpoker när han "jobbade över"  och tog ständigt nya SMS-lån via mobilen och inte visste hur han skulle ta sig ur sitt beroende.


    Det är ingen lätt situation men du måste ta tag i det snarast. Det här mår ingen bra av, jag tror inte ens han själv mår bra att undanhålla något från dig. Det verkar som om du redan försökt prata med honom om hans ändrade beteende och jag tror att du måste stå på dig och verkligen sätta dig ner och säga till på allvar hur du känner och att du är orolig på grund av hans beteende och att oavsett vad det är så måste du få veta. Var lugn och sansad när du pratar med honom och anklaga honom inte innan du vet något.


    Lycka till och berätta gärna hur det går för dig

  • Sonja6­8
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 08:11 #2

    Något är inte som det ska, men det behöver inte absolut vara otrohet.
    Du måste berätta hur DU känner och få till stånd ett ordentligt samtal med honom.

  • Sebast­iána
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 08:15 #3

    Förstår att du är orolig. Om jag hade varit du hade jag helt enkelt frågat, kanske inte om han är otrogen, men säg det som du skriver här. Säg till honom att du tycker att han har börjat bete sig konstigt. Fråga varför han smyger med SMS, varför det inte går att nå honom när han jobbar över (det är ju viktigt, tänk om något händer och du eller någon annan måste få tag på honom) osv.

  • FruEri­ksson2­011
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 09:06 #4

    Tycker jag med att du ska prata med honom om just det du skrivit här. För hans beteende är inte normalt, speciellt inte när det ändrats så pass mycket! Jag blir nästan arg när du beskriver det som du gör, för jag var i exakt samma sits som du o inte för att oroa dig, för det behöver ju inte vara så att han är otrogen, men nått lurt är det iaf.

  • Willow­field
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 10:27 #5

    Helt självklart måste du nå honom på ngt sätt. Frågan är hur, att tala med honom är kanske inte det lättaste just nu, speciellt om han inte själv vet vad som hånder med honom själv eller hur han skall hantera det.


    En ide kan ju vara att du skriver ett brev till honom, ungefär som du skrev här. men dock inget anklagande utan mera vad du oroar dig för, vilka förändringar du sett osv.


    Detta kan ge honom en chans att förstå och läsa i lugn och ro, ge honom en bild av vad du funderar på utan att känna sig attackerad, och därmed behöver han inte gå i försvars inställning. Be han svara dig muntligt om han kan eller att han skriver ett brev.


    Därmed inte sagt ni inte skall prata om det alls mera föra att kunna börja prata om det.


    Skulle det nu vara det allra värsta som hänt, otrohet, så kommer det ju fram och ni kan gå vidare och bestämma vad ni skall göra.


    Inte någon skön situation detta, lider med er båda, för jag har en känsla av att han inte heller mår så bra i detta.


     

  • FruEri­ksson2­011
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 13:00 #6

     


    Willowfield skrev 2010-08-16 10:27:22 följande:
    Helt självklart måste du nå honom på ngt sätt. Frågan är hur, att tala med honom är kanske inte det lättaste just nu, speciellt om han inte själv vet vad som hånder med honom själv eller hur han skall hantera det. En ide kan ju vara att du skriver ett brev till honom, ungefär som du skrev här. men dock inget anklagande utan mera vad du oroar dig för, vilka förändringar du sett osv. Detta kan ge honom en chans att förstå och läsa i lugn och ro, ge honom en bild av vad du funderar på utan att känna sig attackerad, och därmed behöver han inte gå i försvars inställning. Be han svara dig muntligt om han kan eller att han skriver ett brev. Därmed inte sagt ni inte skall prata om det alls mera föra att kunna börja prata om det. Skulle det nu vara det allra värsta som hänt, otrohet, så kommer det ju fram och ni kan gå vidare och bestämma vad ni skall göra. Inte någon skön situation detta, lider med er båda, för jag har en känsla av att han inte heller mår så bra i detta.  

    Jag fick alltid skriva brev till mitt ex, för det gick inte att prata med honom, han blev alltid arg.. Men brev var alltid bra! :)

  • Mån 16 aug 2010 13:41 #7

    Nånting är ju fel iallafall, om så bara att du upplever att han är fjär och tvär. Prata med honom, om hur beteendet får dig att känna dig och bli rädd för er relations skull - skuldbelägg eller konfrontera inte inledningsvis, skulle jag säga. Sånt där är svårt men man måste ta i det ibland.

  • Maräng­trolle­t
    Visa endast
    Mån 16 aug 2010 15:34 #8

    Har liknade erfarenhet som BrideBecks berättade om..
    En släkting till min BM (de jobbar på samma jobb) anförtrodde sig till honom i flera veckor och var så ledsen att hennes man betedde sig så underligt numera.
    Hon var helt övertygad om att han var otrogen, alla tecken fanns där;

    #Jobbade ofta över eller extra
    #Svarade inte på telefon de kvällarna
    #Var lite undvikande och ville inte lika villigt ha sex eller visa kärlek som han brukade
    #Höll på med hemliga meddelanden på sin mobil
    #Pinkod som han aldrig haft tidigare och han tog t.o.m med sig telefonen på toa!
    #Han krävde att vara den som hämtade posten..

    Till slut fick hon svaret..kronofogden kom hem till dem när han inte var hemma och han hade spelat bort allt! Upp till öronen i skulder.
    Han fick sparken för att han suttit på arbetstid framför datorn istället för att jobba och för att ha stulit från sina arbetskamrater.
    Hon blev fullständigt chockad och ville såklart hjälpa honom, hon var med honom på terapi mm men till slut blev det för mkt och de skiljde sig efter ett halvår.

    Men - det kan ju vara stress eller annat som gör att han beter sig som han gör, behöver ju inte vara det värsta..
    jag hoppas innerligt att det löser sig och sänder en virtuell kram!

  • Mån 16 aug 2010 21:56 #9

    Oavset vilket problemet är så beter han sig som skit mot dig! Konfrontera honom och kräv en förklaring, om du är beredd på att ta konsekvenseran = få sanningen. Att som någon skriver, låta honom läsa ditt inlägg här, är en utmärkt idé.

    Respektlöst beteende hör inte hemma i en relation värd att leva i... Du är värd bättre! 

    Lycka till!!

  • lillfr­eja
    Visa endast
    Tis 17 aug 2010 16:56 #10

    Tack för era svar! Det värmer att läsa.


    Jag har för några veckor sedan gjort precis som ni föreslår - skrivit ett brev till honom. Först ville han inte läsa det utan lade undan det. Efter några dagar såg jag att kuvertet var öppnat och han hade läst det, men kommenterade det inte alls. I brevet skrev jag precis hur jag känner, vad jag är orolig för och att jag alltid finns här när han är redo att prata om vad som händer med honom. Men det fick ingen effekt.


    Jag känner mig som ett osynligt spöke i mitt eget hem, han sitter i sin egen värld medan jag klänger och klättrar, pratar och drar i honom för att han ska se och höra mig. Men han går inte att nå. Jag har haft långa samtal med min svärmor, som också hon sett förändringen och är orolig. Allra helst hade jag velat att han gick med på familjeterapi, där vi kan få hjälp att öppna oss mot varandra och komma framåt. 


    Jag känner inte igen mannen jag gifte mig med. Vissa dagar är jag bara så orolig att han inte mår bra, är stressad eller deprimerad. Andra dagar tvivlar jag på mig själv och är rädd att han kanske inte längre älskar mig för att jag blivit tråkig, vanlig eller inte är lika snygg och spännande som när vi träffades. Ännu andra dagar blir jag bara arg för att han beter sig som en barnunge. Ibland får jag för mig att han smyger med något och blir arg, ibland känns den tanken så osannolik att jag slår undan den direkt.


    Jag har försökt prata med honom, många, många gånger. Det slutar ofta med att jag babblar om hur jag känner, gråter och snyftar medan han bara tittar oförstående på mig. Som om jag kom från en annan planet eller talade ett främmande språk. Han säger bara att han har mycket att tänka på just nu. Känns så förtvivlat omöjligt och jag är den enda av oss som försöker ta ansvar för vår relation. Om jag inte hade gjort något hade vi suttit i varsin ände av soffan och inte sagt ett ord till varandra på flera dagar. Vi har varit tillsammans i 13 år och jag vill inte förlora honom.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll