Han skiter i allt...

Jag vet inte om det är något liknande, men när sambon och jag skulle bestämma bilstol till vår son (ja jag vet, STOR skillnad på bröllop och bilstol, men jag kommer till liknelsen snart!) så var han helt ointresserad och tyckte väl: "Det kan väl du bestämma" och ville inte prata om det. Tillslut var jag så arg att jag öppnade upp flikar på internet med stolarna jag var intresserad av och lät honom SJÄLV läsa och välja. Som tur var kom vi fram till samma

Det kanske helt enkelt är så att du ska dra det "stora" lasset. Kolla upp olika kyrkor och festplatser på internet, gör några besök om ni vill. Välj ut dina favoriter och sen får han välja av dom.

Sen kanske ni måste komma överens DIREKT innan ni bokar kyrka och allt hur stort ni vill ha bröllopet. Han kanske bara vill ha en borgelig vigsel med två vittnen och sen bjuda era föräldrar på tacos hemma? Han måste ju känna att han får lite som han vill också. Ni kanske båda kan göra en mind-map med vad ni vill ha ut av bröllopet och sen får ni försöka få dom två mind-mapsen att sammarbeta till en egen

Hej!

Jag tror också att han kanske känner sig lite stressad, för plötsligt blir det så verkligt när man talar om vigselplats och festlokaler!
Min BM är lite åt det hållet, och även om han tycker att jag kanske pratar om det lite väl ofta (vi ska gifta oss på västkusten i maj), så vet jag att han innerst inne är tacksam att jag "bestämmer" det viktigaste och mest praktiska. Han har ingen aning om hur det funkar, men jag har läst många bra trådar här på forumet och fått så bra tips!
Så nu idag skulle vi åka ut och titta på lokaler mm, och typiskt nog fick vi punktering på bilen!! Hjälp!
Men tack vare en oerhört trevlig äldre man så kom vi åtminstone hem igen=)
Tack och lov. Ett dåligt omen??
Nej, skämt åsido så var det min sambo som blev mest irriterad för nu hade han ju sett fram emot att åka dit och titta! Så du ser, han kanske ändrar sig när det börjar närma sig lite mer, annars får du fixa lite så gott du kan. Ge honom lite andrum och lokaler mm går ju alltid boka av inom en rimlig tid, men boka i alla fall om det är ett populärt ställe ni ska gifta er på. För tänk om han ändrar sig igen och allt är fullbokat!
Jag håller tummarna för dig, och hoppas du skriver igen så vi får prata igen=)
Kram!

Jag tror att det är viktigare att ni kommer överens om typ av bröllop än om lokaler och liknande. Så länge ni är överens om det så kan du ju titta ganska mkt på egen hand, utan att behöva stressa upp honom. 

Min karl var  ytterst frusterad med  bröllopet, vi had legala problem och annat och det var  inte lätt  MEN  han sa ALDRIG att han ångrade  förlovningen, inte ens när han grät och  ville bara ge upp.

Så vad som oroar mig är mer att han kunde slänga ur sig orden än att han är stressad.

Ja man söger mycke dumt stressad men sådan  säger man inte om man har lite vett.

BlackWIngedAngel; Jo, det håller jag med om. Tänkte bara att ofta måste man ju vara så himla tidigt ute för att få plats överhuvudtaget...Men naturligtvis måste de vara ense om hur stort det ska vara..
En kompis till min BM gifte sig nyligen och de gjorde en kompromiss; han ville inte stå i kyrkan och bli "uttittad" av släkt och vänner och hon ville ha stort bröllop, så de gifte sig bara de två med föräldrarna som vittnen på en båt och under tiden samlades vi allesammans på bryggan och väntade in dem. Sen blev det en vacker båttur innan vi gick till festen. Då lättade oron för honom och de fick båda som de ville=)
Tyckte det var en jättefin idé.

Vi har pratat nu efter det han sa igår.

Som några skrev så känner han som så att det är typ 18 mån dit och vi har all tid i världen att planera.

Han ångrade att han sagt som han gjorde!.. Tycker själv inte att man gör så men människor är olika..

Det är bättre iallafall men inte bra..

Tack igen för era svar och råd.. :)

Tyvärr verkar många vara ambivalenta, jag vet inte vad det beror på men vi har också haft många konflikter över bröllop. Han vill, säger han. men sen när det ska planeras är det stopp. Och han ångrade sig också efter inbjudningarna skickats ut. för att sedan vilja att jag skulle behålla ringen för att "vi ska väl gifta oss nångång sedan". nu ska vi ha barn först, om några veckor, och sedan blir det förhoppningsvis bröllop nästa sommar - då jag kommer i klänningen igen.

jobbigt, jag vet. men ta det lugnt, 18 mån är för långt i förväg. jag tror faktiskt att 2 mån innan kan vara lämpligt att börja, men det håller säkert inte de flesta med mig om. för många män är det nog lagom dock. du kan ju köpa din klänning osv när du vill. 

Min BM tyckte också att det var så lång tid fram till datumet. Det kändes liksom overkligt för honom. Nu under sommaren följde han med mig när jag provade klänning och då fattade han. Han sa efteråt att han hade blivit så rörd när han sett mig i brudklänning och att nu kändes det verkligt. Efter det har han tagit tag i en del bitar, som catering och musiker

Min personliga åsikt är att det är väldigt daltande med alla män inför ett bröllop. Jag kan inte förstå varför att vi brudar ska dra tyngsta lasset hela tiden.. Vill de gifta sig eller inte? 

Jag har också gjort det mesta men har haft min BM med på varje steg i vår planering. Allt från klänninginköp, örhängen.. vad för mat, lokal osv. Man är ju två som gifter sig.

Jag rekommenderar att kyrka och lokal bokas 12 mån innan för att ni ska få det ni vill ha. Även tårta, catering och fotograf är viktigt att vara ute i GOD tid med. 

Been there...
Men så fick jag oväntad "hjälp" av m2b:s kollega. En bufflig rackare, evig singel och snudd på mansgris kläckte ur sig:
" Jamen, du måste ju fatta vilken stor grej det här e för henne! Hon har ju gått och drömt om bröllop sen hon kunde gå. Det är bara å lyssna å hänga me, fan!"

Sen var det slut på gnället och även om jag fixat mest, så blir han inte frustrerad längre på mina frågor och begäran.