Livets toppar och dalar

Kan bara hålla med Vickan. Världen stannar. Tårarna trillar. Är arg och ledsen om vartannat för er skull, Snorkis.

Hoppas ni får bra stöd på sjukhuset och av era nära. Skickar en stor kram som ändå känns så futtig...

Hohoooooooooooooo!

Ett kort livstecken (som vanligt) och en stor nyhet: Vi har fått en son!   Vi har varit hemma i flera dagar men jag har inte satt mig framför datorn förrän nu. Allt går bra och amningen fungerar. Förlossningen gick bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Jag fick värkar på morgonen den 6/8. Åkte hem från landet vid 11-tiden, in till förlossningen kl. 15, och födde barn 17.30.

Jag var 8 cm öppen när jag kom in och klarade mig utan epidural och annan smärtlindring, precis som jag önskat mig. Hade jag varit mindre öppen när jag kom in hade epiduralen däremot legat när nära till hands! Pust!

Här kommer blåa gubbarna och tankarna: Känslorna sedan vi kom hem har överrumplat mig. Humöret åker berg-och-dalbana och jag känner mig oerhört låg när jag vaknar på morgnarna. Framåt kvällen blir det bättre men det är skitjobbigt att må dåligt och dessutom bli uppmanad att "njuta och ta vara på den här tiden". Jo tjena, jag vill helst bara hoppa över de kommande veckorna eller rentav månaderna. Har många kloka människor omkring mig och får mycket stöd, men fy vad jobbigt det är att vänta på att börja må bättre! Jag försöker att vara så öppen som möjligt med hur jag mår eftersom ingenting blir bättre av att låtsas. Dessutom vet jag ju att det är vanligt att man mår så här när man nyss har fått barn. Inte trodde jag att det skulle hända mig för det...

Nenne - Jag håller tummarna för er!

Puss på er allihop!

God morgon i tråden! Och hej alla nya! Själv tycks jag regrediera till smygläsare gång på gång. Det är svårt att hänga med i tempot och när det gått en tid sedan sist känner jag mig nästan lite dum som kastar mig in igen...

Ego: Tack för alla gratulationer och fina ord när jag skrev sist och mådde skit. Nu har det äntligen vänt och jag känner igen mig själv igen. Maken börjar jobba på måndag och det känns helt ok. För en dryg vecka sedan fick jag nästan panik när jag måste vara ensam med Klimpen.

Grattis Nenne och P! Välkommen Pricken! (Som borde döpas om till Fläcken, så rejäl som han var! ) Nenne, hoppas att du känner dig stolt över din prestation, även om jag förstått på min snabba ikappläsning att det var en mardrömsförlossning. Hoppas också att mardrömmen bleknar med tiden och att också det kroppsliga läker som det ska. Det gör det så gott som alltid, kan jag säga, särskilt när det blivit sytt i tid och när det gjorts under bra förhållanden, dvs på operation. Stoooor kram till er alla tre!

Telis: Om du tror att det är ok med Nenne vill jag gärna läsa förlossningsberättelsen. Bilderna kan du skippa, dem tycker jag inte att jag förtjänat att se eftersom jag inte själv finns i galleriet.

Lappis: Grattis till positivt besked! Hoppas tiden går fort nu.

Det var något mer jag tänkte kommentera också men det tycks ha runnit iväg med bröstmjölken...

Kram och på återseende!

Hej och kram på dig också AM!  Jag inboxar dig!

Ore och Cicci - Jag inboxar er!

Tack! Jag ser fram emot hösten, har en romantisk bild av barnvagnspromenader bland gula och röda höstlöv. Vi får väl se hur verkligheten blir.

Tack! Efter att ha mått så dåligt är det jätteskönt att må bra, det glömmer man när man gör det hela tiden...

...mår bra, alltså.

Nu ska vi ut och rulla vagn i det underbara sensommarvädret!