Vad krävs för att det ska tas blodprov och urinprov?

Det bästa är väl att be de på vårdcentralen. Säg att du är orolig och att du vill genomgå ett ordentligt test. Du måste ju ändå betala för det själv så de borde inte kunna neka dig.

Förra gången jag testades så var jag på sesam-mottagningen. Men jag fick inte så bra bemötande där så jag ringer nog hellre till min vårdcentral. Det har hänt flera gånger att jag inte fått så bra bemötande inom vården. Min uppfattning är att man för bättre bemötande, blir mer tagen på allvar om man är som min fästman, mer framåt, kan ta för sig. Men nu måste jag ta för mig, se till att få genomgå ordentliga tester.

Min m2b hade urinvägsinfektions symptom, men efter urinprov visade det sig att det inte var så. Då var dom helt övertygade om att det var klamydia, trots att jag testade mig en bit in i förhållandet och var helt ren, och ingen av oss var otrogen sen dess. Men dom kunde inte tänka sig något annat. Så dom vägrade göra andra tester innan klamydia testet var klart. Dock hade han inte klamydia och fick ordentlig hjälp sen. Men det är sjukt att de bara antar att man måste vara promiskiös (ursäkta evetuell felstaving) bara för att man inte är 40+.

Hursomhelst, gå till vårdcentralen och säg att du är orolig och att du vill ta alla tester. Skulle de fråga varför du vill ta HIV-test som de kan vara gnälliga över om man inte har en anledning till att man tror att man är smittad så säg att du legat med någon förut som vart utomlands. Ibland får man ta i lite för att få som man vill.

Man kan ju få en könssjukdom utan att ha sex med någon som är smittad - tex genom att man delar sprutor, skär sig på något med smittat blod på eller så. Men det är kanske inte så vanligt och då förstår jag att vårdpersonalen tror ett eller annat, men de behöver ju ine gå och insinuera saker.

Du borde ju oxå testa dig för det mesta... om han hävdar helt säkert att han inte varit otrogen. Det borde ju även vårdpersonalen inse! För om det inte kommer från någon utanför ert förhållande, så måste det ju vara från dig och att du haft det hela tiden!
Om du däremot är helt ren... men han blivit smittad igen, så skulle jag oxå dra den slutsatsen att han måste varit otrogen!

Nog för att man ska lita på varandra... men det skulle ju inte vara första gången i världshistorien som en människa blir bedragen! Jag tror att vårdpersonal vet om att det är såpass vanligt att det är lätt att bara anta. Men det känns ganska oproffesionelt att faktiskt uttala det hela!!

Lycka till och hoppas att ni båda är friska!

Min fästman behövde bara säga vad han ville bli testad för och så testade dom för allt möjligt som klamydia, hiv, hepatit. Dom gjorde odenliga tester på han för han har symtom. Men jag har inga symtom så risken är att jag inte få bli ordentligt testad.

Jag har pratat med dom på vårdcentralen nu. Dom säger att vi ska vänta på min fästmans provsvar. Om han har nån könssjukdom så får jag bli testad för den. Men då får jag bara bli testad för den. Men har han ytterligare en könssjukdom så är det för att jag alldig fått bli ordenligt testad. För ingen av oss skulle någonsin vara otrogen, vi vill bara vara med varandra. Det var som jag trodde, eftersom jag inte har några symtom så får jag inte bli ordentligt testad. Jag hade ju inga symtom när jag fick klamydia men jag fick bli testad för klamydia för att min fästman hade det. Han hade symtom vid klamydia så han fick genomgå omfattande tester. Medan jag utan symtom inte fick det. Vi är båda behandlade för klamydia. Men det kan ju vara nåt mer fel på mig, men det får jag inte kolla upp. Jag blir så förbannad på bemötandet jag får inom vården, att jag inte bli tagen på allvar för att jag är symtom fri. Vi hoppas verkligen att det bara är urinvägsinfektion, min fästman har fått behandling för det.

mitt spontana råd är överdriv, bli arg, hota med att du går till deras chef om inte annat osv. Jag har en teori om att man inte får mycket inom vården just därför att det är jobbigt, och säger man inte ifrån så hamnar man lätt åt sidan. Ibland behöver man ligga på som en finne i rumpan, som min mamma hade sagt, tills de tröttnar och ger en den hjälp man vill ha. Säg att du är orolig, att du har symptom, och om inte annat byt läkare inom vårdcentralen, det gjorde jag när jag inte fick den hjälp jag ville och sedan gick det jättebra

Tyvärr måste man ligga på för att få hjälp, de är ingen som gör de åt dig de har jag fått lära mig den hårda vägen. Vet inte hur många gåner jag vägrat att gå från sjukhuset innan de gjort alla testerna, man har rätt till de och de kan inte köra iväg dig så länge du inte utgör fysikst våld. Alla gångerna har de slutat med att de lagt in mig och jag då behövt ligga in ca 1 vecka varje gång. DE avfördade mig med att jag var gnällig, smärtkänslig och gud vet allt, ena gången var de min blindtarm som höll på att brista (brast i handen på läkaren som opererade mig akut), andra gångerna varit obaland i tarmarna bakterikultur som känns ungeför som tarmvrede.

Sen kan man ju grunt och vara smittad utan system, dvs man bär smittan utan att de brutit ut på en. Så be om att få göra alla könsjukdomsstesterna, ett urinprov och ett blodprov (klamydia är de enda som man gör annat test på och de har ni ju redan gjort) Behöver vårdcentralen en anledning säg du misstänker killen för vara otrogen och genom att du testar dig och han så vet ni var ni har, får någon av er egen en könsjukdom så vet man ju att den andra varit otrogen, om de nu behöver en anledning använd deras eget påstående som anledning...men dem gångerna jag testat mig så har jag aldrig behövt ange någon förklaring.

Dock kan jag säga att HIV var de blande de värsta testet jag gjort, eftersom jag fick svare "falsk positivt", dvs resultat blev positivt med de misstänker att de inte är korrekt. Första testet man gör är extremt känslig och lite smuts kan påverka de. Andra testet (som man behöver göra för att man ska bedömmas som HVI positiv) är ett dyrare test som är mer exakt. Fick dock ingen förklaring av dem som gav mig svaret mer än att de var falskt och att jag skulle göra om de igen efter några veckor, men dem veckorna hade jag dödsångerst. Så de slutade men att jag fick gör om de och de snabbade fram svaret plus jag fick prata med en kurrater. Andra var som tur negativt. Synd de inte finns så mycket information om falsk positivt då de tydligen är väldigt vanligt, speciellt hos kvinnor.

Det är hemskt att man ska behöva ljuga för att få vård. Men om du är orolig och inte tas på allvar, så säg att du just inlett en ny relation, men ni vill inte vara intima förrän ni testat er för alla könssjukdomar. Du har rätt att göra det, och om vårdcentralen inte vill (pga att de ofta har begränsade resurser) så gå till en privat gynekolog eller läkare. Eller säg att du varit på backpacker-resa i thailand och var lite slarvig med att skydda dig...

Utifrån egen erfarenhet så ska man alltid ta symtom på allvar. Så KRÄV att bli testad.

Oavsett om ens partner varit sjuk och fått behandling men inte följt upp och kollat så att man är frisk efteråt. Eller om man misstänker otrohet (eller INTE misstänker det, men har symtom). Själv har jag råkat ut för klamydia i två seriösa relationer. Ena fallet ett ex som erkände otrohet, andra troligtvis över ett år gammal smitta som min partner fått från sitt ex när hon var otrogen. Inte så kul att ha gått med smittan i ett års tid för att man inte trodde man kunde få det i en lång relation. Jag har sån tur att min gyn alltid testar för de vanligaste sjukdomarna av rutin, annars vet ej sjutton hur länge jag hade gått med det