Hedra en nära bortgången

Jag hade min mormors favoritblommor i brudbuketten, en viktig grej för mig även om det inte var någon öppen gest direkt.

Min pappa dog när jag var 15 år, så det är 12 år sen. För att hedra era fäder kan ni ha foton eller nåt som påminner om era fäder.
När jag och min blivande fästman gifter oss vill jag att han ska ha flugan på sig som pappa hade när han gifte sig med mamma. Det är en jättefin mörkbrun fluga i sammet. Men jag har inte frågat min blivande om han vill ha den på sig för vi ska inte gifta oss än på flera år. Sen vill jag nog ha foto på pappa eller nåt annat som påminner om han.

Jag kom på att jag fått ett jättefint armband av pappa. Konsthantverk. Kommer absolut att ha det på bröllopet! Vad bra det känns, bara att tänka på det! 

Vi skulle ha tänt ett ljus i en hängande lyckta precis i början av vigselcermonin för de som inte fanns med oss, det var tyvärr en sak som uteblev.
Hppas det löst sig, jag har tyvärr inte läst tråden.
/J

Vi har också funderat på hur vi ska göra, och nu har vi kommit på att vi åker upp till gravarna dagen efter bröllopet och lägger halva brudbuketten på ena graven och halva på den andra.
På så sätt känns det som att dom ändå får ta del av vår stora dag.

Jag gillar bukettidén som Rosen2011 har, den har jag upplevt en hel del av på jobbet.

Det här med foto och nämna pesoner som inte längre finns med oss skall alltid ske med takt och ton och, som en gammal arbetskamrat(komminister) sa en gång " allt har sin tid, Idag skall vi glädjas över ett bröllop-inte sörja över att en del inte kan vara här med oss". H*n menade att sörja kan man göra hela året men denna enda dag så skall vi glädjas åt att livet fortsätter. Med detta vill jag bara säga att man kan väldigt lätt sänka stämningen och det är svårt att höja den till festnivå igen.

Jag har letat fram två av pappas ljusstakar nu. Jag och ett fåtal vet att han gjort dem, det räcker för mig! 

Det där är svårt. Jag förlorande min syster under förra våren, 4 dagar efter att hon fött sin son. Jag kommer nog inte klara av att ha något kort, tända ett ljus eller något liknande. Jag har frågat min systersman ifall jag får låna ett par av hennes örhängen och det fick jag. Jag och mb2 har pratat om att lämna halva min bukett på min systers grav och den andra halvan på min mb2 mammas grav som gick för 6 år sedan. Som flera redan har nämnt kommer de som vi förlorat alltid att finnas med oss.

Jag har mist min mamma och känner att jag skulle vilja ha med med henne på något sätt på bröllopet. Jag funderar på att tända en rislyckta (papperlyckta) när det blir mörkt och släppa upp den och se när den svävar iväg när familj och vänner är med.

Vad ledsen jag blev när jag läste den här tråden. Förlorade en av mina bästa vänner precis efter studenten och hon kommer vara djupt saknad vid vårt bröllop. Det gör ont att läsa om alla andra som också kommer sakna sina nära och älskade under en så speciell och vacker dag...

Tycker det fanns många fina förslag här i tråden om hur man kan få känna sig lite närmre den framgångna. Själv tilltalas jag mest av de lite mer personliga gesterna, som berlocker på armband med foton eller bokstäver, att bära ett smycke från den närstående etc, men jag tycker också att  Sail on Silvergirls lite mer "officiella gest förslag" var fint. Lagom, vackert och taktfullt...

Det är alltid svårt det där. Min sambos mamma är också bortgången. Vi ska gifta oss i kyrkan hon ligger begravd.
Efter vigseln går vi förbi graven där vi ska sätta tärnans bukett.
de e vårt sätt at hedra hans mamma

Jag har också funderat på det där... är inte förlovad "på riktigt" ännu, men vi kommer nog att bli det snart, och förhoppningsvis gifta oss under slutet på nästa år.

Min sambos båda föräldrar är bortgångna sedan några år. Egentligen lever bara hans farmor och syskon, och han har inte så många "nära" släktingar utöver det. Inga mostrar, fastrar, kusiner eller andra han har någon direkt kontakt med. Jag vet att hans största sorg är att hans mamma inte fick träffa mig, eller kommer få vara med på vårt bröllop eller se våra barn.

Dock har han lite smycken efter henne som han vill att jag ska ha. Jag tilltalas också av det som är lite mer "subtilt", som betyder något för de som vet. Jag tror att stämningen bara kommer bli dämpad om man gör något som att ställa ett foto i kyrkan eller ett altare på festen. Då känns det bättre med ett smycke, eller något mer "allmänt", som ett tänt ljus med texten "För de som inte är här" eller liknande, då blir det inte lika påträngande för de som tycker det är jobbigt. Och kanske en glad skål för "absent friends" som någon föreslog.

Jag tror att min sambos syskon hade tagit lite illa vid sig om det stod foton på deras föräldrar på bröllopet, så att jag bär deras mammas halsband och han sin pappas manchettknappar är nog något som känns bättre. De som vet de vet...

Håller med Dejli...

Jag har inte läst alla inlägg i tråden så du kanske redan har fått detta tips men isf ber jag om ursäkt...

En kompis till mig som nyligen gifte sig skrev i sitt "vigselprogram" något i stil med "om ni känner en extra varm bris så är det brudens mor som deltar i vigseln på sitt eget sätt".

Hennes mamma har varit död länge så det är en annan situation eftersom hon har bearbetat det mer än vad du har gjort. Jag vet dock att hon fortfarande saknar henne jättemycket och det blir ju inte mindre tydligt på ett bröllop.

Lycka till hur ni än gör!