Suck, nu har jag börjat skriva flera gånger, men det är svårt.
För det första, kramar till alla er med bekymmer.
Oansvariga pappor och skatteverk, jobbiga släktingar och gipsade makar m m.
Tack för roliga kommentarer från barnen Sonja, det värmer.
Idag fick vi ett jobbigt besked, vi gjorde nupp och det såg inte alls bra ut. Jag såg det direkt och läkaren som gjorde det var mycket tydlig redan från början med hur det låg till. Förutom alldeles för bred nackspalt så var urinblåsan kraftigt förstorad. Riskbedömningen hamnade på 1:2 men även om det inte är kromosomfel så finns det risker med den förstorade urinblåsan som jag nog inte törs tala om här i tråden för det är för läskigt.
Läkaren var underbar och hon ändrade i sitt eget arbetsschema för att vi skulle kunna få ett extra tidigt fvp. Riskerna för missfall ökar när man gör det tidigare, men odlingarna tar tre veckor (de kommer att testa allt vilket de normalt inte gör, men det såg så illa ut.) Fvp på onsdag, besked om de vanligaste kromosomförändringarna redan på fredag eller senast måndag.
Jag började gråta redan under undersökningen och efteråt satt både maken och jag och grät i bilen utanför sjukhuset. Vi har ägnat resten av dagen med att gosa med de underbara barn vi har.
Det känns så grymt mot det lilla livet som låg där i magen. Kanske, kanske ordnar sig allt, men vi har redan börjat ställa in oss på att bli tvungna att avsluta.
(hit med en gubbe som sprutar tårar, ingen blå liten fjant!)
===#