• Leksi

    I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

    Tack snälla för alla kramar och stöttande ord, och för fruktsallad! Det är skönt att höra att man inte är ensam eller knäpp. Det står ju överallt att bluesen oftast går över efter ett par dagar och nu har det gått två veckor. Att ens tänka förlossningsdepression känns helt deprimerande... Men idag har jag gråtit och kramat maken och försökt förklara hur det känns även om det var svårt istället för att bara gå undan och gråta ensam och tro att det kommer gå över av sig själv. Ett steg i rätt riktning och just nu känns det rätt bra.

    Kramar Ingis nere i depp-diket. Tråkigt att festen blev inställd som du sett fram så mycket mot!

    Bra trådstart Andbeyond och en stor kram till dig med! Lycka till med repstegen!

    Fy för sniglar Blommis! Lider med dig.

    Grattis Fru E till fem finfina embryon! Nu håller vi tummarna!

  • Leksi

    Åh Daa, jag känner verkligen med dig! Hoppas nu de här tolv veckorna bara swishar iväg så att du så småningom kan börja glädjas åt graviditeten. Kram!

    Här har Alfred precis somnat medan jag läste ikapp så istället för att kommentera så ska jag göra ett försök att komma ut på promenad! Wish me luck!

  • Leksi

     


    Hvidbrud skrev 2010-05-17 09:18:14 följande:
    Leksi: kom precis att tänka på att när e var helt ny hade jag henne ofta i mjukdelen som man kunde lyfta uri vagnen. Den fick hon ligga i när jag tvättade mig (dusha gjorde jag när vi var två) och jag kunde liksom lyfta med henne överallt utan att jag skulle bära henne hela tiden. Det hjälpte mig. Sen fick hem och hus förfalla. Mycket mackor mycke hämtemat och upptinat från frysen... Pussa lilla à från oss!

    Tack för bra tips! Hittills har han bara gått med på att ligga i mjukdelen till vagnen när han sover men jag har ju heller inte provat att lägga honom däri när han är pigg och glad så det kanske jag ska göra. De senaste dagarna har vi börjat lägga honom på en filt på golvet emellanåt och det går riktigt bra. Men eftersom vi har två katter känns det som jag måste vara i samma rum hela tiden då. Till helgen tänkte vi köpa en babysitter, tror det kan bli en hit!
    Skönt att höra att ni också åt frysmat och lät hemmet förfalla...

  • Leksi

     


    lanovia 08 skrev 2010-05-17 09:33:59 följande:
    Färdig mat var nyckelordet tyckte jag (tycker nästan fortfarande), något som man bara kan slänga in i mikron. Skall man ställa sig och laga lunch är det ju risk att man inte hinner äta.Någonting att bära runt lillen i är bra ja. Vi kör på babysitter här. Så man kan få händerna fria när man är själv. Och något som kan vara svårt, men man måste ju faktiskt få lov att borsta tänderna eller ta på sig kläder. Så skirker barnet så mår det inte dålligt om det får ligga kvar och skrika medans du snabbt gör dig klar, bara du finns i närheten och pratar med det. Det var något jag snabbt fick intalat mig och har memorerat sedan en BVCsköterska sa det. Annars hade jag nog gått naken med hål i tänderna de första veckorna.

    Nä det har verkligen varit ett problem att hinna äta! En middag fick maken t.o.m. mata mig medan jag ammade för att jag skulle få i mig något över huvud taget... Det går väl lite bättre nu men mycket fil & mackor blir det, går snabbt att göra iordning och så funkar det att äta medan jag ammar.

    Kloka ord från din BVC-sköterska, det ska jag försöka tänka på. Har jättesvårt att avsluta det jag håller på med om Alfred börjar skrika. Innan har det varit lättare då maken varit hemma då har han kunnat vagga och fördröja matstunden några minuter, men idag började han jobba igen så då var det svårare. Kläder fick jag på mig men tänderna blev inte borstade...

  • Leksi

     


    Fru sy skrev 2010-05-19 17:44:30 följande:
      Om jag någon gång får en tjej så är det majken som gäller!! Det är abolut det finaste namnet jag vet, och mannen tycker faktiskt oxå att det är fint! Sen får man väl se men nu känns det så iaf....

    Gillar också Majken jättemycket! Tror dock det kommer bli upptaget i sommar då Alfred får en kusin. De vet att det blir en tjej och har Majken som första förslag.

    Hoppas du får en liten Majken Fru Sy {#lang_emotions_baby}

  • Leksi

     


    passionsblomman skrev 2010-05-17 14:36:05 följande:
    Leksi, jag höjjer inte ett ögonbryn över dina känslor den här första bebistiden. Försök låta bli att känna att du borde känna en massa eller njuta eller vad det är du tycker du borde. Låt dig själv vara kvinna! Det är inte ett smack konstigt att man svämmar över av alla möjliga olika slags känslor  när man sitter där fastnaglad i soffan, skitnödig, hungrig, lortigare än man kan minnas att man varit ever och trött som ett as med ömmande bröstvårtor och ica-kassar under ögonen, medans håret under armarna växer ut till oanad längd och benen, dem undviker vi att tala om helt och hållet...Jag skickar härmed över en bamsekram och lite fruktsallad, vill du ha lättvispade grädde på eller galsaa? Äh, du får med båda, vassegó!
    Åh du skriver så bra precis hur det känns! Även om man pratat med kompisar och läst mycket innan så går det liksom inte att föreställa sig hur det är förrän man är här mitt uppe i det.
    Bamsekram tillbaka och tack för att du supportar!
  • Leksi

     


    Fru sy skrev 2010-05-19 17:55:01 följande:
      Det hoppas jag oxå att vi får. Jag ville ju haft en Melker oxå men det blev upptaget i vintras av en nära släkting. Trist när man tänker samma namn. Därför har jag bestämt mig för att hålla helt tyst om mitt favvoflicknamn till alla jag känner så jag inte påverkar någon till det namnet

    Vi körde samma taktik! Vi har ett tjejnamn som vi fullkomligt älskar och det höll vi tyst om. Speciellt nu när vi fick en pojke känns det rätt att vi inte sa något för det lär ju vara en hel del i bekantskapskretsen som hinner få barn innan vi (eventuellt) får ett till barn. Men det skulle ju vara jättesnopet om någon valde det ändå! Visste din släkting om att ni gillade Melker?

  • Leksi

     


    Fru sy skrev 2010-05-17 15:51:00 följande:
    Kikar bara in och säger att indianerna har hittat hit, så nu har jag bokat tid för provtagning på torsdag kl 14. Sen har vi även bokat in för VUL på dag 14, så nu känns det faktiskt som det är på gång.

    Grattis till att indianerna hittat rätt! {#lang_emotions_flower} Och förlåt för att jag är så seg på att kommentera. Vad är det för prover ni ska ta imorgon? *stort lycka till*

  • Leksi

     


    ingenjörsbruden skrev 2010-05-18 07:47:42 följande:
      Gå inte undan o lid i ensamhet...utan berätta precis hur du känner dig! Det är ju en GIGANTISK omställning man gör......först är man gravid o sen kommer en förlossning som man inte riktigt kan förbereda sig helt på.Jag blev helt tagen på sängen av hur ONT det gjorde....tog flera veckor innan jag tyckte att Busan var värd förlossningen......Sen har man en IGEL som BARA är nöjd när den är kloss intill.....o DET kan både vara mysigt o jäkligt jobbigt...speciellt om "igeln" har ont i magen eller så....Jag tyckte det kändes hopplöst flera gånger när vi kom hem fr BB, busan hade ont i magen o jag kunde ibland inte klä på mig...borsta tänderna gjorde jag bara på kvällen när maken passade busan....O INGET hinner man med.....nu hinner man med MASSOR om man jämför med den första tiden.... O har igeln ont i magen o bara skriker så känner man sig helt värdelös för det.....o kan man inte amma ordentligt så känner man sig kass för det......MEN!!! DET ÄR MAN INTE!Omställningen är grym....först har man haft ett väldigt fritt liv, kunnat sova länge, äta god mat som man hann tugga ordentligt, datortid, karriär....ja...man hade helt enkelt MASSOR av tid för sig själv o sen har man helt plötsligt INGEN tid för sig själv.....JAG är deppig o jag brukar vara glad till 99% av min tid o ser "alltid" positivt på saker o ting....ja en glad skit är jag...men nu har jag inte varit glad på ett bra tag.Men efter ytterligare ett långt samtal med maken igår så känns det väldigt bra!

    Ja det är verkligen en stor omställning, större än jag anade eftersom jag tyckte att vi var så "redo" för det här steget. Ni anar inte hur skönt det är att läsa era inlägg och inse att de flesta tycker de första veckorna är tuffa.

    Stor kram Ingis och hoppas den braiga känslan sitter i efter samtalet med maken!

  • Leksi

     


    lanovia 08 skrev 2010-05-18 14:07:35 följande:
    Leksi du måste tala med maken hela tiden om vad du känner! Han kan inte amma åt dig men allt annat kan han göra. Så se till att ta hjälp av honom och låt honom trösta o hjälpa dig.Har du varit utanför dörren något själv ännu? Vet första gången jag gick ute själv med hunden, stod på gräset och kastade boll med henne max 10 min. Jag kom in som en ny människa. Är det något särskilt du tycker kännas jobbigt? Eller bara allmänt nedstämd?

    Ja, det är verkligen ett lyft när man lyckas komma ut! Har inte varit ute ensam utan Alfred men några barnvagnspromenader har det blivit, idag helt på egen hand. Kändes bra! Men jag blir väldigt stressad när han börjar skrika när vi är en bit hemifrån, men det är väl en vanesak kan jag tänka mig...

    Det som känns jobbigt är en blandning av:
    - att hela livet är upp och ner och väldigt annorlunda mot allt jag är van vid & att Alfred är vaken så mycket på dagarna och bara vill amma eller gosa i famnen
    - att jag haft så ont efter förlossningen men det har tack och lov blivit väldigt mycket bättre de senaste dagarna & idag kunde jag gå i 20 min utan att det kändes allt för mycket
    - pressen att jag borde njuta och ta till vara på tiden (alla säger det: Passa på att njut nu för tiden går så fort!), fotografera, filma, skriva dagbok om alla hans framsteg, ta hand- och fotavtryck o.s.v.
    - en övermäktig känsla av detta är så stort, att jag inte vet hur jag ska ta det till mig. Av någon anledning gråter jag så fort jag tänker tillbaka på förlossningen och det är inte för att det var hemskt och traumatiskt utan jag tror det beror mer på att det var en så stor händelse. Vår son kom till världen & det är redan historia. Uuh, vad jag svamlar, förstår om ni inte hajjar ett jota.

    MEN jag har inte gråtit varken igår eller idag och det känns lite, lite bättre.

Svar på tråden I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...