Tantvarning del 8

Ja, nu heter hon ju nästan Grodan! Det är väl inte så illa, som en start.

Vad finns det för grod-namn? ...förutom Boll? Grodan Gabriella? (nu spånar jag) Gro kan man ju heta. Gro Harlem Brundtland är inte en dålig förebild.

Finns det en femininform av Mowgli? Typ Mowgliana... (Haha, låter nästan som Mo i Rana.) ...och nu ser jag att grodsläktet på latin faktiskt heter Rana!!! Fantastiskt! Så, Rana? Det låter som ett flicknamn!

Ja det är väl som det ska med humöret och Dolly boobs, bara Bullen mår bra, som faktiskt hemma går under arbetsnamnet Julle eller Steven, don't ask ...

Nu har ajg bara tvätten klar, sen ska jag läsa popular feminist litteratur, jo men lite avundsjuka är ni allt

Fjällbruttan, jadå, jag ordnade bokföringen och bokslutet igår. Var ju så illa tvungen för att få fram uppgifterna till deklarationen Vid 19 igår var jag klar med deklaration och allt. Sedan fick jag inte mer gjort på hela kvällen. Känslan var ungefär som att vara klar med en tenta man jobbat på i en hel vecka. Frihet! Fast då visste jag ju att jag behövde förbereda inför fokusgruppen idag. Tack och lov blev den igår flyttad från 10 till 13, så jag insåg att jag kunde sova igår kväll och gå upp tidigt idag istället och förbereda på förmiddagen.

När jag så vaknade föll allt hopp om dagen. Jag hade dunkande huvudvärk och knivande smärtor av magkatarren... Så jag låg med datorn i sängen och jobbade på så gott jag kunde. När det var dags att åka mådde jag tillräckligt bra för att orka genomföra det. Nu är huvudvärken borta men magvärken väldigt närvarande och jag väldigt trött...

Heloise, igår var Dagen då sonen fick sitt lånekort.
Det är ett pyttelitet bibliotek som bara är öppet två halvdagar i veckan MEN vi har ett, och de tar hem böcker från kommunens större när man vill. Så nu har han beställt två som hör till serien han fastnade för i skolan. Och där på biblioteket satt han och läste två böcker rakt av på plats. Sedan lånade han fyra till, sa "men kom nu då mamma så jag kan komma hem och börja läsa!" och väl hemma läste han två till innan vi la oss och då läste högt ur vår gemensamma bok!

Jag blir alldeles varm och glad i hela mig! Och fröken sa att han ofta numera skyndar sig med sina uppgifter och säger "nu när jag är klar, får jag läsa i läseboken då?"
Det är hur kul som helst!

Vad kul att höra att livet lever som det ska med tanterna!
Varning: nu jag skall jag gnälla, bara lite: min Valborg blev ingen höjdare. Ca 20 min innan det var tänkt att jag skulle åka hem, fick jag göra en akututryckning med en djurskyddsinspektör till en gård vars ägare mådde väldigt dåligt. Jag fick stötta gårdens ägare medan inspektör och veterinär avlivade djuren. Jag vet att uppgiften att stötta lantbrukare ingår i min tjänst, men ingen har sagt vad det EGENTLIGEN kan innebära. Och ägaren ville själv vara med när katterna som fanns där skulle avlivas. Jag fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att verkligen vara där för lantbrukarens skull, men när jag körde tillbaks till expeditionen kom allt och när jag parkerade bilen så storgrät jag. Det var så himla jobbigt! Jag brkukar aldrig ha några som helst proiblem att koppla bort jobbet, men det här har jag haft i huvudet hela helgen. Support från maken, jodå: "Det måste du klara av, det är ditt jobb"  Tack för stödet!

Idag känns det betydligt bättre, men det känns som om jag måste bygga upp min beredskap tills nästa gång, på något sätt...så, slutgnällt!

Är för närvarande på folkhögskola ute i nordöstra skånska skogen, och skall bli klok på kyrkobokföriing. Fast just nu går det mest runt av alla kommandonm, ikoner och mappar. Fast det var roligt, en i köket kände igen mig från tv, nu får jag snart kändishybris!

Det som hände i fredags har fått maken och mig att fatta ett gemensamt beslut som känns väldigt skönt: vi skall inte alls söka hus i Sjöbo eller i min arbetsförsamling, och vi skall inte köpa något alls. Vi har satt upp oss hos det kommunala bostadsbolaget i Lund och vi skall hyra istället. Är svårt förälskad i några parhus eller något liknande som är tre år gamla och ligger i utkanten av  stan. Dit vill jag och kan utan problem vänta på en fyra där!

And here we go again in the neverending story om brudöverlämning!

Jag fick en gråtatack, då sonen satte sig på sängkanten och sa; Mamma, tänk om du blir deprimerad och jag är Umeå. Är det säkert att du klarar dig?

Tänk jag har alltid varit så duktig, inte klagat särskilt mycket. Jobbat med vassa armbågar så många gånger ....... och så visar det sig att min plutting ändå ser vad jag gått/går igenom. Jag kan inte komma ihåg att någon brytt sig på det viset förut, snyft, snyft ..

Så många tårar av både glädje och sorg idag.

Oj Soldemor, så jobbigt! Är det en arbetsuppgift som alla präster har?

Passionis, hoppas du slipper magsjukan och att blompojken snart frisknar till.

Kramar till alla er andra också!

Nej, men vissa präster på landet har det i sin tjänst! Och det är helt ok, men ingen har berättat hur det kan bli, så jag var inte förberedd på något vis, det blev så jobbigt med djuren!

Sitter man pån en folkhögskola och har lite tråkigt och tv:n bara envisas med att visa myrornas krig, kan man ju alltid shoppa lite böcker...