• Gemma

    Summan av allt, spring edition

    Snörvel på er! Här hostar och snorar vi för fullt, men självklart med stil ;) Har målat naglarna i en laxrosa nyans, en liten homage till de svenska hollywoodfruarna i allmänhet och till Maria Montezuma i synnerhet, är det någon mer än jag som älskade avsnittet där hon satte sin lika dryga mamma att fluffa femtio rosetter till julpyntningen av vardagsrummet? Eller det, där hon ägnade en dag och engagerade flera väninnor för att hitta exakt rätt nyans av rosabegie läppstift?
    Har nyss lämnat av monstret på dagis, hon och Fru F:s flicka ska gå på teater, sen åkte jag till vårt lilla hus för att bevittna den andra dagen av utgrävningar, bara för att se att monstermaskinerna på larvfötter har kört upp stora vallgravar i stenbeläggningen och knäckt asfalten på gatan! Iuh, en sån vill man inte ha på fötterna. Och nu måste vi typ lägga om hela infarten också. Vågar inte ens tänka på hur mycket problem som kommer att uppdagas längs vägen.
    Helgen gick i snorets och snörvlandets tecken. I fredags tog mannen sin sista pappadag och vi åkte in till stan och köpte fina blekta jeans till mig och lunchade på hansacompagniet. I lördags var vi på lunch hos tvillingföräldrarna, de hade som vanligt lagat fantastisk mat med nybakat bröd till och hemgjord kokosglass till efterrätt. I söndags hade vi lekdejt med fru fräken, i övrigt gjorde inga större ansträngningar för den lille hade en smula feber. Igår åkte jag in till stan och handlade ett regnställ, det blev på tok för dyrt i smidig goretex (Marmot Minimalist, röd jacka och svarta byxor) och alldeles för avancerat för att gå ut och fingå i duggregn i limhamn men liksom, så går det när man knallar in till Naturcompagniet och låter sig duperas av vildmarksfreaks. Som vanligt pungar man ut med oerhörda summor för att känna sig som en bra förälder...
    Nu ska jag pyssla vidare med lite foton, innan jag sticker iväg till BVC för en maratonvisit. Först ska jag gå på ett sk mammasamtal där de ska kolla om jag är en depressiv och olämplig förälder, sen ska lillmonstret vägas och mätas av en riktig doktor den här gången. Och jag ska sannolikt få bannor för att han än så länge inte fått i sig en droppe av de där D-dropparna... å andra sidan räcker det med en kvick blick på den lille blobben för att konstatera att han nog inte lider brist på något alls. Två månader gammal väger han nog omkring sex kilo och trots jobbig snuva och hosta så sover han faktiskt riktigt bra och ler och skrattar tappert, om än lite matt.

    Nirå, hur mår ni? Kram, G

  • Svar på tråden Summan av allt, spring edition
  • Gemma

    Helvete, raderade just ett maratoninlägg som handlade om hur vårlycklig jag är. Kommer igen när jag har surat färdigt.

    Kram, G

  • Gemma

    Kära vänner, har surat färdigt nu efter mitt raderade inlägg. Klockan är halv elva på kvällen och jag har just packat färdigt den gigantiska resväska som får följa med mig och de två små kottarna när vi tuffar norrut i morgon bitti för påskfirande med mina föräldrar.

    Mlle m: SUPERgrattis! Hur känns det? Var det väntat / efterlängtat / omtumlande eller något annat? Koll MINST var fjärde vecka hade vi på privatsjukhuset i Shanghai, här i Sverige är det ju gratis och därmed annorlunda, plus att man betraktar graviditet som ett normalt tillstånd, till skillnad från i många andra länder (där det typ är en "medical emergency"). Personligen tyckte jag att det kändes ganska tryggt med alla kollar första gången, men oändligt skönt att slippa dem andra gången. Hoppas hur som helst att allt ska gå bra för er, det är ju trots allt "designat" för att göra det .
    Här har aktiviteterna gått omlott. Mannen är i Frankrike och jag och barnen har varit i stan och shoppat och fikat ett antal gånger. I helgen var jag på min första längre utflykt utan lillkillen, sex timmars bortavaro på tjejmiddag i Helsingborg. På hemvägen blev jag testad för rattonykterhet, skitläskigt eftersom jag faktiskt HADE druckit och insåg att jag inte hade någon aning om var gränsen gick, men jag klarade mig. Puh.

    Det är så mycket jag skulle vilja berätta. Typ att jag fyndat äkta vintage åt monstret via nätet, att det grävs för fullt på vår tomt nu, att jag träffat en ny irländsk mammakompis och att jag gjorde kaninöron av flingpaket som jag dekorerade monstret med i morse. Fick äntligen användning för mina ögonpennor och läppstift från Lancome också, de har legat i träda i typ fem år. Det var alltså påskmaskerad på dagis, sjutton påskakärringar och en cornflakes-kanin.
    Fast jag är på tok för trött nu (trots att lille mönster-minimonstret sover nio timmar i stöten de flesta nätterna!).
    Tråkig sak 1: Monstret är allergisk mot nötter och mandlar.
    Tråkig sak 2: Vi kommer nog hoppa av den där hyreslägenheten för värden är klart oseriös, håller på och ändrar kontraktet på en massa dåliga sätt. Med andra ord har vi ingenstans att bo och vi måste flytta den sista april!

    Nu ska jag vara jättetråkig men nödvändig och gå och lägga mig. Skriver garanterat mer under helgen (samt läser era inlägg noga).

    Kram, G

  • Gemma

    Mlle M: Om man nu trivs med sitt liv och njuter av det är det självklart inte odelat fantastiskt att få veta att man är gravid. Skräckhistorier om vaknätter och totalt kaos har färgat en... men tänk på att anpassningsbarhet är bebisars mest utmärkande drag! Ert barn kommer att utvecklas till en liten champagnebarsminglare på nolltid, det är jag säker på ;) Själv kände jag inte att jag behövde ändra mitt liv nämnvärt förrän nu, med nummer två, men det beror mest på mannens ständiga resande + att vi bor i en småstad där det känns lite mer som ett projekt att ta sig till stan och restauranger. Fast vi gör det ju ändå! Och jag var allt annat än överlycklig, båda gångerna jag fick beskedet... men när det hade fått sjunka in var det svårt att inte känna någon sorts eufori för det är så famtastiskt konstigt och mirakulöst, hela grejen.
    Champagne var det enda jag drack under båda graviditeterna, max ett glas åt gången och helst inte mer än en gång i veckan. Det gick superbra. Du känner själv vad som känns OK.

    Nu ska jag sova, efter lägenhetssökande och varmröktlaxätande och världens jobbigaste körning till nordvästskåne ensam med två barn, varav den ena (stormonstret) sov som en stock och den andre vrålade som en besatt för han HATAR att åka bil. Erkänner utan särskilt mycket skam att jag till slut hade honom i babybjörnen med en virkad sjal över medan jag körde, annars hade vi inte kommit fram helt enkelt. Värst var nog ändå morgonens packning - påklädning - frukostlagning (monstret ville absolut ha omelett) kånkande nerför tre trappor utan hiss, ut till soprummet i speciellt litet hus på gården samt montera TVÅ barnstolar i makens bil... allt medan jag hade den lille fastsurrad på magen i babybjörnen och den lite större höll på att rusa ut i gatan hela tiden. Puh!

    Nu, som sagt, sova. I morgon kommer mannen från Paris och han har tydligen shoppat järnet i den alldeles, alldeles underbara barnklädesbutiken Jacadi (www.jacadi.fr). Bland annat en sommarklänning med jordgubbar och körsbärsblom för 700 spänn till monstret!

  • Gemma

    Kära vänner! Ska läsa ikapp men måste först skriva ner nån sorts sammanfattning av veckorna som varit, om det nånsin ska bli gjort. Sitter och dricker cappuccino och life is sweet, trots att det är ungefär motsatsen till vår utanför fönstret. Här har det hänt en hel del och jag är väl inte direkt tvåbarnschockad, men väldigt trött av att behöva ta hand om två sköna men intensiva varelser samtidigt som vi har varit akut bostadslösa och det har legat på mig, enbart, att lösa problemet. Vilket jag har gjort! Det bidde ingen lägenhet i centrum för precis som jag hade känt på mig började snubben strula i sista stund och höll på och ändra hit och dit i kontraktet (men den som gapar efter mycket...), det bidde en otroligt cool sexiotalsvilla med original- allt, inklusive badrummen och de massiva mahognygolven och öppna spis i böjd kopparplåt. På 2x160 kvadrameter lär vi dessutom få plats med allt vårt bohag från SEX olika bostäder. Paret som äger villan men som nu ska jobba i asien under ett par år, har barn i samma ålder så de låter till och med en del leksaker vara kvar. Eftersom jag gick grundligt till väga denna gång hade jag dessutom inte mindre än fyra olika villor att välja mellan, allihop i samma område och allihop fantastiskt fina. Vi tog helt enkelt bara en i högen för det känns inte så superviktigt, nu när grunden till vårt lilla hus är färdiggjuten. I morse satt mannen i tre timmar med VVS- och el-konsulten och stämde av allt från golvvärme till uppåtriktade spottar som ska sitta i takbjälkarnas ovankant. Vi tänkte ha ett coolt lekrum på övervåningen nämligen, med öppet upp till nocken och synliga bjälkar där man kan hänga allt från romerska ringar till hängmattor och gungor. Ribbstolar på väggarna och ja, ni hajar. Själv var jag ett sånt där segt barn som bara satt och läste i timmar i streck och hatade gympa men jag vill inte att samma sak ska hända våra barn.
    Apropå gympa så lyckades jag faktiskt gå ensam på monstergympan igår, med bägge barn. Lillprinsen satt i 50 minuter i sin bilstol borta vid dörren och tittade och var hur tyst och snäll som helst. Kanske tyckte han helt enkelt att monstret var värd en hel gympaklass med sin mammas odelade uppmärksamhet. Lillmonstret är för övrigt den mest bedårande varelse man kan tänka sig! Jag är kär, jag är en lallande mammafåne och på mammafånars vis måste jag skriva allt med tusen vokaaaaler för livet är så häääärligt och uuuuunderbart. Eller, kanske inte förresten. Men han är verkligen en skamlös liten flörtis som skrattar och ler och jollrar mot allt och alla, och han älskar babymassagekursen som började nu i onsdags. Sen dess har jag haft babyspa här hemma, varje morgon, med hårborstning (nåja, de små fjunen kan knappast kallas hår, men ändå), nagelvård, oljemassage och tusen fåniga små sånger och pussar och... som sagt, jag har blivit en sån där som jag själv alltid gått långa omvägar för att undvika. I'm in lööve with another man. Som i natt slog nytt sovrekord, 10,5 timmar i streck! Vaknade själv klockan fyra av att jag hade en mardröm om att jag hade blivit av med min bröstpump, så ni kan ju tänka er själva att sjusovande bebisar har vissa negativa konsekvenser.
    I helgen blir det stinnt i schemat. Börjar i eftermiddag med cafébesök med barnen, mannen skulle ha varit med men efter maraton-byggmötet i morse måste han jobba ikapp. I morgon är det monstergympa igen, följt av nallekonsert i konserthuset (okej, jag erkänner, jag har anpassat mitt liv en LITEN smula sen jag blev förälder...); på söndag blir det förhoppningsvis parkbesök med fru fräken och hennes dotter och på kvällen har vi våra kära vänner tvillingföräldrarna på middag. Tänkte försöka göra middagen redan ikväll, blir som vanligt en gryta. Till förrätt har vi fårfiol med pepparotscrème och gott knäckebröd, till efterrätt min evergreen cocos crème caramel.
    Utöver detta fortsätter jag att vältra mig i lågbudget-fåfänga, har tagit emot paket efter paket från La Redoute och det mesta har fått åka tillbaka men något, bland annat en härlig duvblå omlottkofta med luva, har fått stanna kvar. Samtligt är amningsvänligt som ni säkert förstår. Amningsvänliga attiraljer är en förutsättning för mobilitet, tillsammans med minsta tänkbara bagage (fast den sista detaljen är jag numera mindre duktig på, har blivit väldigt svensk i det avseendet).
    Skulle kunna rada upp ytterligare tjugo barnaktiviteter som veckan har kantats med, men låter bli. Tränar och powerpromenerar minst en timme om dagen och är i riktigt skaplig form. Har nymanikyrerade naglar. Och påskharen var ovanligt frikostig i år när den smög omkring bland snödropparna och krokusarna hos mina föräldrar, jag har minst ett halvt kilo valrhona och michel cluizel att se fram emot, tillsammans med en halv meter chokladtryfflar OCH ett vackert lila-svart brokadigt etui (jo, faktiskt!) fyllt med macarons från Ladurée. Mannen var nämligen på businesstripp i Paris och passade på att bunkra upp med té, champagne och den här ljuvliga klänningen
    www.jacadi.fr/VAD/vetement-enfant/robe/robe-en-liberty/p:1:1:1:188319.htm
    till monstret. Hon vägrar sedan dess att ha något annat på sig och kombinerar speciellt gärna med randiga tights från Polarn och Pyret. Jag låter henne hållas så länge hon inte fryser och så länge det inte är röd paprikagryta till lunch på dagis. Om jag INTE gör det börjar hon genast yla: "Men jag vill vara fiiiiin! Jag vill inte vara en poooojkeeee!" Having said that, börjar hon visa ett allt större intresse för just pojkar. Och hon har dessutom god smak. "Jag vill hålla Jonas i handen när vi går till gympan", slog hon fast igår. Dessvärre kom vi försent på morgonen (mitt fel, igen!) och bara frökens torra och tråkiga hand var ledig. Så nu har jag, utöver allt annat, dessutom ansvar för hennes kärleksliv... Jag tror det ordnar sig. Men lillprinsen ska bo hemma och BARA äta min mat tills han blir tjugofem, åtminstone. Han ska bli så tjock att ingen utom jag vill ha honom. Och han är på god väg, vill jag lova.

    Kram på er, G

  • Gemma

    Happy as a hippo: Du skrev att du var impad av min förestående tvåbarnsbilfärd... som tog 2,5 timmar istället för de vanliga 1h15min. Efter att ha blivit stående i en timme på en parkeringsplats i Burlöv, tio minuter från hemmet, gav jag upp och körde vidare med lillen i babybjörnen. Jag la en sjal över huvudet för att inte farbror polisen skulle ta mig och jag lovar att jag höll alla hastigheter som finns.
    Alla som jag berättar det här för tittar på mig som om jag redan hade haft ihjäl mitt barn men liksom, vad gör man med ett barn som får tokångest av att inte ha ögonkontakt? Och jag lovar, vi hade helt enkelt inte kommit fram om jag inte tagit till mitt sista alternativ. Är verkligen inte van vid att saker inte "går", men i det här fallet var det omöjligt att stå ut med det utdragna, ångestfyllda skriket från baksätet. Eller att vara orsaken till det.

  • Gemma

    Happy igen: Massage och lyxiga livsval (lyxiga eftersom ni kan välja och vraka mellan flera härliga alternativ) - njut och sug på karamellen, och se till att fira varje beslut med champagne, och dela med dig här ;) Funderar som bäst på om jag ska lägga en flaska i kylen eftersom vi ju har fått ett boende och det är värt att fira, men samtidigt har jag blivit lite för tråkig för att unna mig det. Så vi kanske spar den där flaskan tills vännerna kommer på söndag. Vad tycker ni?

    Och Fru Fräken, nu jäklar vill vi höra allt om den däringa New York-resan! Speciellt shoppingupplevelser. Eller, speciellt precis allt.

  • Gemma

    Usch ja det där askmolnet ligger nog tungt över den här tråden där alla reser så mycket. Mannens frankrikeresa som var inplanerad under den kommande veckan riskerar att bli en telefonkonferens och jag, att bli utan mina sedvanliga Laduree macarons.
    Mlle M: Sådär kände jag mig också, dödshungrig i början av bägge graviditeter, jag gick upp 7 kilo under de första 3 månaderna på nån sorts lastbilschaffisdiet (mest grillkorv, pasta och liknande) men sen lugnade det ner sig och i slutet blev jag aldrig särskilt stor, tack och lov. Ungefär i 3 månader brukar man må illa, eller vara tokhungrig, fast för mig var det närmare 5. Sen mådde jag som en prinsessa resten av tiden. Skönt i alla fall att du slipper ligga dubbelvikt över toan för den varianten finns ju också.
    Har precis klämt i mig ett vallmohorn, efter en finfin middag som inleddes med en snabbt ihopimproviserad sallad på ruccola, äpple, fänkål, parmesan och citronvinägrett, halvtorr vouvray, sånger på ungerska (min dotters senaste passion) och läggning av småkottarna. Vi lyckades få bägge i säng innan klockan nio och har nu med all sannolikhet elva barnfria timmar framför oss. Som självklart till större delen ska tillbringas i sängen.
    Helgen - ja, vart tog den vägen? Hittade verkligen inte på något speciellt, lite träning, lite matlagning, en trevlig lekdejt med Fru Fräken, gympa med monstret och någon promenad, plus besök i nya huset, men det var också allt. Å andra sidan var det skönt att inte ruta in sig sådär som jag alltid gör. Känner mig som en fluga i ett spindelnät så fort jag kollar min kalender. I morgon ska jag in till stan och söka pass till minimonstret för han ska snart iväg på sin första utlandstripp, till Tyskland där kusinen ska konfirmera sig.
    Förra veckans höjdpunkter var babymassagen (det närmaste ett spabesök jag lär komma på ganska länge) i lyxig privatregi, lunch med min urtrevliga irländska väninna - hon påminner mig med sin soliga pratsamhet om min högt älskade manhattanväninna - hårklippning på fina Shu Uemura-stylade salongen medan mina föräldrar passade minimonstret och... resten har försvunnit i ett töcken av blöjbyten och pusselbyggande. Men jag gick i alla fall långpromenad i solen precis varje dag, svårt att låta bli när det är så kvittrande och det händer så mycket i vårt lilla hus - varje dag. Man går dit på tisdan och vips så ligger där en gjuten grund. Man går dit på onsdagen och voila, väggar. På torsdagen, ett nytt värmesystem. Det är så himla coolt!
    Under tiden vi väntar ska vi som sagt njuta ohämmat av en gigantisk otroligt cool sexitotalsvilla med fem toaletter, bastu, mahognygolv, tre öppna spisar, spirande rabarber, rutschbana i trädgården och you name it.
    Petrah: Jaaa, alltid lika kul! Och ännu roligare att ni äntligen får tummarna loss och gifter er, å andra sidan har du väl varit minst sagt busy med två miljoner andra projekt om jag känner dig rätt.
    Lapinette, hur menar du skriva levnadsberättelse? För ditt eget höga nöjes skull eller i något särskilt syfte? Och helikopter, det låter fantastiskt roligt! Ska ni flyga över Manhattan eller något annat? Förstår att du fått nog av ballongfärder för en tid framåt ;)
    Happy as a hippo: Får ni välja själva var ni vill bo eller är det jobbet som bestämmer?

    Nu: Bingen. Kram på er, G.

  • Gemma

    Lapinette, det var ingen dålig lista. Vad stressande att behöva svara i det där syftet... ska man ge dem vad de vill ha eller, eh, sanningen? Jag skulle nog lägga mig nånstans mittemellan. Typ liiiite mindre champagne och lyxiga hotellnätter och liiite mer fjällvandring med lövtunna liggunderlag och annat som flumtanter kan tänkas bli imponerade av.

    Mlle M: Jag åkte till Malaysia i vecka 32 och jag blev inte ett dugg fläckig men jag låg å andra sidan inte och hårdpressade på stranden, i alla fall inte för det mesta.
    Mlle M igen: Din mans drömvillor låter lite mörka och svårstädade, långt ifrån nordisk elegans med trä och stora fönsterpartier. Tror ni gör rätt i att försöka hitta en större lägenhet ;) Jag har ju lyckats bo på tredje våningen utan hiss genom två graviditeter, men är rätt glad över att slippa det nu. Annars är lägenheten kanon, 135m2 med två balkonger, varav den ena inglasad. Men nu blir vi som sagt utkickade och jag fokuserar på hur skönt det ska bli att slippa trapporna, ensam som jag ju är under veckorna med två barn och enormt många och tunga matkassar.

    Barn, bebis, barn, bebis... blir alldeles snurrig av dem. Hela dagen, och den dessförinnan, har varit ett töcken av bebismassage, bebisarmar som försöker fånga bebisfötter, bebisbajs på mina kläder på kyrkans After Dagis, bråk bråk bråk med monstret, men också ha roligt med monstret som får allt livligare fantasi och mer och mer hybris... igår försökte hon bräcka sin kompis Markus när han - sanningsenligt - sa att han var tre år gammal. "Jag är ÅTTA år"; försökte monstret, och fick en imponerad blick tillbaka. Ännu mer impad var mamman till en jämnårig dotter när hon såg hur fint monstret tog på sina egna skor idag. "Tänk vad du kan"; började hon. "Du som är så liten!" Varpå monstret blängde på henne och kaxigt utbrast: "Jag är faktiskt stor. Jag är TRETTON år."
    Jaja, tiden går fort. Dessvärre inte tvättmaskinen. Sitter här medan jag väntar på att den ska spinna klart, för tredje gången idag.
    I morgon blir det... vad var det nu? Just det, bebismassagekurs. Igen. Men jag har i alla fall pratat en MASSA kinesiska idag med en, eh, mamma på bebismassagekursen. Hon kommer från Macau och hon var jättetrevlig, fin tajming just som jag har fått ett galet sug att öva mig. Det gick fortfarande som ett rinnande vatten.
    Nä, nu ska jag sätta mig och stirra på den där tvättmaskinen i hopp om att det ska gå fortare då.

    Kram på er, G.

  • Gemma

    Det sägs att stressnivån vid en flytt kan jämföras med den vid dödsfall eller skilsmässa. Efter att ha suttit i timmar i olika telefonköer till Telia, Bredbandsbolaget, försäkringsbolaget, elbolaget, vattenverket och sophämtningsverket kan jag bara säga: Jag håller med. 


    Att anlända på kvällen till ett berg av ouppackade kartonger med två stressade små barn (mannen var i Norge!) var lätt som en plätt om man jämför själva administrationen. 


    Ska sätta mig ner och försöka komma ihåg hur man andas normalt nu. Kram, G

Svar på tråden Summan av allt, spring edition