Deprimerad!

Han vet exakt vad jag tycker om hans mamma, och han tycker inte heller om den satmaran. Ärligt så vet jag ingen som tycker om den där... det var barsligt skrivit, jag vet but I just had to!!!

Ang, karln och jag, vi pratar med varandra han är toppen, tro inget annat! Han har aldrig gjort mig något. Missförstå mig rätt; han är oförskämt bra! Jag är lyckligt lottad som stötte ihop med honom.

Han vet om att jag har skrivit här oh har läst erasvar. Idag är han och spelar Paintball. Veckan som kommer jobbar jag inte e tre första dagarna...Vilket är bra.

Nu ska jag duscha,ha lite lady time (raka benen, ansiksmask osv ;))

Tack till er alla. Jag vet att det kommer att lösa sig.

För mig och min tjej gjorde det otroligt mycket att vara borta från varandra en period. Hon är också oförskämt härlig och bra :) Hon väcker mig ofta med kaffe, nu när jag var sjuk pysslade hon om mig trots att hon riskerar att själv få vinterkräksjukan och hon är bara underbar.
Men man "tröttnar" ibland. Själv reste jag till Norge en period och jobbade. Nu ska vi tillsammans dit men bor hos våra föräldrar och ses bara på dagarna. Det gör att man nästan är nykär igen och vi längtar efter varandra och skickar sms på kvällarna och saknar varran.
Så att kanske resa bort, eller bo en stund borta kan vara guld värt för ett förhållande, och det behöver inte betyda att man är less på varan utan tvärtom kan det vara jättepossetivt för ett förhållande!
Beklagar att hans mamma är som hon är, jag känner ju förstås inte till något men ibland kan det ända rätta vara att ställa någon mot väggen. Helt enkelt vara trevlig men bestämd och påpeka vad ni stör er på eller vad hon gör som gör det omöjligt att umgås med henne osv.

Själv har jag en pappa jag har klippt med helt och hållet, för mig var det ända utvägen men det är förstås lite jobbigt med.

Jag kommer att åka bort och jobba, vilket jag har gjort innan vi var förlovade, då hade vi bara varoit tillsammans i 6 månader och än är vi ett par. Det går inte för alla par så jag ska väl vara tacksam:)

Ni ska bara veta hur många gånger jag har haft orden:"Dra åt helvete" när Haggan varit i närheten. Vi har bestämt att inte bjuda henne på bröllopet...Det finns så många anledningar! Ni kanske tycker det är töntigt, men av vissa skäl skriver jag inte vad hon har gjort osv...Jag blir bara så jävla förbannad och vi kommer aldrig göra så mot våra barn!!!!!

Nä nu ska jag inte förstöra en lördagkväll med detta!

Kram och tack till er alla!

Psykolger är inte bara rosenrött, man måste verkligen träffa den rätta. När jag var deppig och fick remiss till en psykolog så trodde jag att jag skulle bli GALEN på henne... om jag hade följt hennes "råd" så hade jag dumpat min M2B, för att han har en yrselsjukdom som de inte kan hitta en lösning på, och att jag då "tog" på mig förmycket och var orolig. och konfronterat min mor om vissa grejer även att jag sa till psykologen att det inte är värt det, eftersom min mor säkert ansåg att det var det bästa att göra just då ( ca 25 år sen) och att hon skulle ta väldigt illa vid sig. I slut ändan så tyckte Psykologen att jag osamarbetsvillig eftersom jag inte ville följa med på hennes upptåg....
kan tillägga att jag är super lycklig med min M2B och har nu en bra relation till min mor.

Ja, knäppa psykologer finns det gott om.
Min sambo sökte hjälp för sin depprission, hon sa att det som gjorde henne mest arg/ledsen var att hon inte förstod varför hon mådde dåligt.

3e gången hos psykologen pressade hon min sambo om varför hon mådde som hon gjorde. När M sa för hundrade gången att hon inte vista frågade kvinnan hon gick hos:
Ja men vad har du hör att göra då!? Du slösar bara på bådas tid och energi. Kom tillbaka när du vet...

Det knäckte min sambo totalt och det tog lång tid innan hon vågade söka hjälp igen.

Jag själv har råkat ut för de mest bisarra saker innom vården. Orkar inte skriva om allt men tro mig, det är bara människor och som alla människor finns det de som är bar och de som rent ut sagt aldrig borde fått satt sin fot på en utbildning för psykologer eller kuratorer.

Det går nog att dra precis hur många historier som helst om allt från galna läkare till sinnessjuka advikater, mäklare, psykologer och vad yrkesfolk som helst.
Inkompetenta och klåpare rymsi alla yrkesgrupper.
Men som svar på TS sista rad i trådstarten så är det ganska självklart en dålig utgångspunkt att ha om man mår så dåligt att man faktiskt behöver hjälp.
Jag KAN råka ut för en kirurg som opererar ihjäl mig också, ifall jag får bröstcancer eller hjärtfel, men sannolikheten är förhoppningsvis större att jag får hjälp med min sjukdom.

Men så måste jag också säga att jag är skeptisk till-och ganska trött på, detta slarviga användande av "deprimerad" och även ordet "ångest".

Så fort man krisar i livet är man faktiskt inte deprimerad. och så snart man kämpar med jobbiga känslor och får ont i magen så är det inte ångest man har. Det har blivit lite poppis modeord om alla slänger sig med hit och dit. Det är olyckligt, då det finns alldeles för många som verkligen vet vad depression och ångest innebär. Jag hoppas merparten människor slipper de erfarenheterna.

TS, jag tror inte du har en depression, men får du inte ordning på känslorna inom en nära framtid, så ska du naturligtvis ha hjälp.

Nu är det ju så att ångest inte bara är en sjukdom utan också en känsla. Alla människor upplever ångest, men det behöver inte vara sjukligt som du säger.
Depression är ett helvete med grader i som med allt annat. Obehandlade depressioner är ett av de största hälsoproblemen vi har idag i Sverige. Främst bland män men också bland kvinnor, så jag skulle aldrig avråda någon att söka hjälp. Övergående eller inte, det ska tas på allvar.
Vi är inte uppbyggda för det samhälle vi lever i helt enkelt. Och alla drabbas av det förr eller senare.

Vist går det mode i orden, men att avgöra om någon lider av en depression eller inte är omöjligt över nätet. Det är nog upp till de som har utbildning att göra det.

Ja det är ju det jag säger! Det är ju därför det är så dumt att redan bestämma sig för att "men se psykolog går jag inte till" Nähä? Ja då blir det ju svårt att få behandling...

Visst är ångest en känsla-och den har grader, men allt magknip är definitivt inte värt att kalla ångest. Precis som en upprörd människa inte autmatiskt kan kallas hysterisk - ett annat missbrukat ord.

Jag skulle aldrig diagnosticera någon öht. Det är jag inte kompetent till. Men jag har redan i inlägg ett sagt att man ska söka hjälp om man mår dåligt. De följande inläggen från TS gör mig mer benägen att tro att titeln på tråden egentligen skulle varit en annan.

Ja, det är aldrig bra att ha förutfattade meningar om nått. Själv har jag aldrig sett vad som ska vara felet i att gå till en psykolog. Men jag har mött många som tänker som TS och det är väldigt synd att den uppfattningen ens finns för det gör mer skada än nytta.

Jo, precis. Och det bidrar till att man lätt ger sig själv stämplen "konstig" eller något värre om man nu faktiskt får en diagnos.

Det BORDE vara lika självklart att vända sig till vården när det gäller det som har med den psykiska hälsan att göra, som det är att man inte gipsar sitt eget ben hemma, eller syr lite a la Rambo om man har ett öppet sår.

Haha, jo eller tror att man lika gärna kan slå på DR Phil på tvn och sen själv veta hur man sköter om sin mentala hälsa.. Nä men det är synd att det lever kvar en ovilja hos folk att inse att man faktiskt mår dåligt ibland och att om det hindrar än i livet så finns hjälp att få men DU måste söka den själv.

Ångest och nedstämdhet är en del av livet. Den här hysterin (jo jag använder också det ordet flitigt) kring att du alltid ska må bra och vara vacker och hälsosam och orka med allt från barn till karriär, sex och krogen, gärna på samma dag, gör ju att var och annan svensk undrar om det inte är nått fel på dem för att de inte orkar med.

Ta det lugnt! Jag vill inte veta av något slaktande här :)

Ni skriver så mycket,tacksam för det! Har nu bestämt mig för att inte läsa detta inläggnågot merutan låta det vara så ni behöver verkligen inte skriva mer. Vill ni so please do so men detta har gjort min hjärna snurrig!!! Kanske är ett botemedel...vem vet.

Hoppas på sol imorgon för vi har planerat promenad då vi även ska prata, verkligen bara kasta ut allt vi har och känner. Om det leder till tårar så är det bara bra!

Just nu är jag också arg för att fel låt vann Melodifestivalen...Jag är en person somverkligen gårin för det och tycker jag nte om personen somstårpå scenen dåfårandra i soffan höra det :)

Puss och kram till er alla!

Lycka till med all er planering och jag hoppas på att nästa "Nytt inlägg" jag skriver har något med bröllop att göra eller inför... :D Bara att jag vet inte riktigt när det skall bli. Mycket snurrar runt