Det klart att man kanske inte ser det positivt att gå till psykolog när man väl är deprimerad, men det blir till något positivt och man får lära sig att se saker ur ett annat perspektiv.
För uppenbarligen så är det någonting som tar fruktansvärt mycket energi från dig och påverkar dig så så illa att du för det första känner ett behov av att lätta lite på trycket genom att skriva av dig, bara det är ett steg, ett positivt steg. Men var inte rädd att söka upp hjälp när det påverkar dig så starkt som det gör. Det är inte bra att hålla så mycket inom sig och sedan rycka på axlarna och säga att det går över, det blir snart bra. Då lägger man bara på locket och vägrar att ta itu med problemet.
Dessutom har du ju skrivit på detta forum och det var inför okända människor och det verkar som om du tyckte att det var en lättnad att få skriva av dig lite, så kanske det inte är så farligt att prata med utomstående...
Kan du prata med din fästman om allt detta?! Det är viktigt att du inte går runt och bär på tunga tankar alldeles själv, man blir bara mer och mer ledsen av det. Man måste få ventilera, speciellt om det är yttre faktorer som påverkar en som till exempel din mamma. Du är inte ansvarig över hur hon beter sig, men det påverkar dig hur hon beter sig gentemot dig och andra.
Vad du än väljer att göra så var inte tyst, håll det inte inom dig!! Det kommer bara att växa till en svart klump som bara blir större och större...
*KRAM*