Ensam...

Du är jättemodig som berättar detta, och som många säger redan: Jössös, du är inte ensam ett endaste dugg. Att känna sig ensam och verkligen vara det är två helt skilda saker. Jag har personligen fått jobba benhårt för att förstå skillnaden. Att intala sig själv att man är ensam begränsar och försvårar.

Utan att låta tuff eller hård nu, så är livet något privat och fantastiskt. Alla har en skyldighet, inför sig själv, att göra det bästa för att man ska må bra. Depressioner, tuffa dagar eller taskiga människor kommer att komma längst vägen! Absolut. Men man får inte ge upp och man får inget gratis.

Lite tips på vad man kan göra för att ändra på ensamheten:

-Se dig i spegeln. Prata med dig själv. Fokusera på fem bra saker hos dig själv. Det kan vara små saker och nya för varje dag. Ex. Jag är snygg i håret, jag diskade fast det var tråkigt, jag höll upp dörren åt en kille. Fundera vart din ensamhet ligger. Varför är det så? Är det du som hindrar dig själv från att vara med folk? Visar du att du finns och är rolig att träffa? Är du blyg eller rent av social?

- Alla är unika, men alla kan bättra på sina brister. Att ha som privat mål att hälsa på tre människor varje dag kan vara ett mål. Gå ut och ta en promenad, åk buss, prova kläder i en butik gå och köp en pizza. Man kan prata med alla! Det är inte lätt, men man kan möta människor överallt. Att trivas med sig själv kan ta ett helt liv att uppnå. Men trivs du med dig själv, känner dig fräch och intressant, kan andra också se det. Börjar du med ett nytt intresse, ex. lära dig spela ett instrument är det guld värt. Du kan underhålla folk och känner man sig trygg på ett ämne har man iaf nåt att prata om.

- Nätet. Gå med i några nätcomunitys. Finns massor med forum som man kan hänga på. Har du något du tycker är speciellt roligt? Kolla på nätet om det finns likasinnade.
- Blir det för jobbigt och allt är tungt: Be om hjälp. Att tala med en personlig coach eller teraput kan få dig på rätt köl. Bara att få prata med någon utomstående som leder ens tankar åt rätt håll kan bara vara positivt!

- Glöm inte att du inte är ensam och tänk på att inget blir bättre om du inte aktivt kämpar. Alla känner sig små, vilsna och ensamma någongång. Prata med din kille om detta, han ska stötta dig. Gemensamma vänner kanske finns redan, men någon kanske behöver ta tag i och se till att ni ses för en fika. Det finns massor med volontärsaker du kan göra! Gå med iröda korset eller delta i läxläsning. Att ta en kurs på högskolan är kanon för att träffa folk! Kanske man inte blir bästis med alla, men kontakter får man.

- Riktiga kompisar hör av sig. Men oftast får man arbeta hårdast själv för att hålla kontakten. Även om det är kortvariga och små kontakter kan det sprida ljus. Båda i ditt och andras sinne. Skicka ett sms.

- Det finns stödlinjer och krisjourer att vända sig till. Prata med en präst eller annat kan hjälpa dig att iaf börja prata med andra och få stöd.
- Många jag känner som känner sig isolerade skaffar barn. Jag har också exempel på då detta inte blir som personen tänkt sig. Då man får barn gå deras behov först. Man blir mer bunden och många blir hemma mycket mer. Ett barn ger lycka och glädje, men inte enbart.

Det är skönt att stanna i det man känner igen, även om man inte gillar situationen man är i. Jag har varit i precis samma situation som du. Flyttat två gånger osv. Men det är bara at jobba. Tillåta sig själv att njuta av att vara människa och lära sig att man kan bli sviken. Detta inlägg blev väldigt långt, om det är någon misstycker, ber jag om ursäkt. Men detta är en viktig fråga, och jag ville dela med mig av lite tips.

Jag önskar dig all lycka till!