• deadro­se
    Äldre 1 Mar 15:29
    3041 visningar
    8 svar
    8
    3041

    Ensam...

    Hej alla på bröllopstroget..

    Det tar mycket mod att säga att jag har verkligen inga vänner, inga alls. Jag känner mig ensam har en pojkvän men han bor långt ifrån mig o vi träffas på helgerna men resten av veckan har jag ingen att prata med.

    Är arbetslös så jag träffar inga nya människor..

    Är det onormalt att känna sig såhär ensam? Känns som att alla i Sverige SKA ha vänner, massa med vänner annars är det något fel på personen om den inte har några vänner..

  • Svar på tråden Ensam...
  • fryser
    Äldre 1 Mar 15:35
    #1

    varför inte flytta ihop med pojkvännen? om du har barn så kan du alltid gå på öppna förskolor i din kommun o träffa andra. börja träna.på gymmet träffar man alltid människor men då måste man bju lite på sig själv o våga prata. eller helt enkelt om du trivs med att inte ha några vänner så va bara nöjd o strunta i hur andra gör. lycka till

  • annaoc­hmias
    Äldre 1 Mar 15:51
    #2

    TS, modig du är som berättar!

    Jag satt och läste i DN igår hemma hos mina föräldrar och fastnade vid kontaktannonserna, där det fanns en hel del annonser under "Söker vänner"-kategorin. Alltså helt vanliga tjejer och killar som helt enkelt sökte någon/några att hänga med. Så inte är det ovanligt...

    Jag tror faktiskt, att ju fler människor som finns i världen desto mer ensamma blir vi, konstigt nog... Ju bättre kommunikationsmedel som uppfinns, desto mindre träffas vi och umgås. Vi är alldeles för stressade och upptagna med att hålla i gång i ekorrhjulet och tappar bort de få vänner vi har på vägen.

    Själv har jag några tjejer som jag kännt sen jag var liten och som jag fortfarande är vän med, men t o m dem träffar jag ändå ganska sällan p g a brist på tid. Jag vet dock att vi alltid kommer vara vänner, de (speciellt en, min bästis) är guld värda.

    Men sen finns det ett stort antal kompisar som sakta men säkert försvunnit ur mitt liv, hur tråkigt det än är.

    Trots att jag har de där riktigt vännerna i mitt liv ses vi ju alltför sällan och jag kan oftakänna mig sorgsen över det. Som tur är har jag ju min m2b och son, men de kan på ett sätt ändå aldrig ersätta den speciella kontakten man har med tjejkompisar. Ibland funderar jag faktiskt på att övertala min m2b till att vi ska flytta till den staden där min bästis och hennes familj bor...

    Stor kram på dig, TS! Jag tycker att du ska försöka hitta en hobby där du kan bli kompis med fler som utövar den hobbyn. Jag kan ju säga att många av de kompisar som jag faktiskt då och då träffar nuförtiden har jag hittat genom min hobby scrapbooking och ett specifikt pysselforum.

  • Love is
    Äldre 1 Mar 15:56
    #3

    Kram på dig först!
    Jag håller med att det är ganska vanlig...tyvärr!
    Jag är ganska nyflyttad till Sverige...så nästan alla mina vänner bor i Tyskland...så iblnad känner jag mig ensam också.
    Var bor du?
    En Hobby eller nåt sån hjälper säker!

  • deadro­se
    Äldre 1 Mar 16:12
    #4

    Tack för svaren!

    Jag vill inte vara ensam 24/7 utan jag vill gärna ha någon att var med.

    Vet inte vad jag ska skaffa för fritidsintresse bor inte i en stor stad och det jag ville gå på det var alldeles försent på kvällen och var ibland på helgerna och då vill jag träffa min pojkvän....

    Jag har haft vänner men de hör aldrig av sig.

  • 1 Grevin­nan
    Äldre 1 Mar 16:31
    #5

    Gå med i någon förening eller engagera dig idiellt. Friskis och svettis är en kul förening, där alla är snälla och glada.
    Det är ju såklart jättesvårt om det är så att du är ny i en stad och inte känner någon och inte har något jobb. Men försök att aktivera dig med något där man träffar andra. Gå med i en kör, eller någon annan billig fritidsaktivitet. Gå en kurs i vad som hellst... kan du inte börja plugga eller nåt eller skaffa ett jobb vad som hellst, det är säkert inte lätt, men försök, några timmar på ett fik kanske är jättekul! Då får du säkert vänner, försök annars få arbetsförmedlingen att hjälpa dig med en praktikplats, så du kommer ut och träffar lite folk.

    Så tycker jag du ringer upp dina gamla vänner och föreslår att ni ska ses om de inte vill, fråga varför och be att de svbarar ärligt, så kanske du får reda på varför ingen vill umgås med dig eller inte hör av sig. Det kan vara svårt att höra ibland, men bättre att veta än att gå i ovisshet.

    Det löser sig säkert ska du se, deppa inte! Livet är fullt av möjligheter!!

    Lycka till!

  • Gnistr­a mera
    Äldre 1 Mar 16:52
    #6

    Du är modig och absolut inte ensam i din situation.

    Du behöver helt enkelt se vilka kanaler du kan använda för att hitta nya kontakter.

    Håller med alla förslag från ovan, en sport, hobby, kurs, fritidsaktivitet är ett jättebra sätt att träffa människor. Våga vara öppen och intresserad när du träffar folk och bjud på dig själv.

    Jag har själv lämnat min hemstad för att bo ihop med min blivande och känner igen känslan av att vara ensam utan sina vänner o familj nära. Jag har en lite annorlunda sits än dig men har ändå träffat nya människor genom egna initiativ. Jag har börja rida igen och träffa folk på stallet, jag har dragit igång en träff här på BT och träffat folk härifrån, har lärt känna grannarna så att vi har tränat ihop, även bjudit in ett grann-par på middag och börjat umgås med människor från jobbet.

    Du har inget att förlora, bara att vinna. Kör på!

  • ElinDa­niel
    Äldre 1 Mar 19:44
    #7

    Du är jättemodig som berättar detta, och som många säger redan: Jössös, du är inte ensam ett endaste dugg. Att känna sig ensam och verkligen vara det är två helt skilda saker. Jag har personligen fått jobba benhårt för att förstå skillnaden. Att intala sig själv att man är ensam begränsar och försvårar.

    Utan att låta tuff eller hård nu, så är livet något privat och fantastiskt. Alla har en skyldighet, inför sig själv, att göra det bästa för att man ska må bra. Depressioner, tuffa dagar eller taskiga människor kommer att komma längst vägen! Absolut. Men man får inte ge upp och man får inget gratis.

    Lite tips på vad man kan göra för att ändra på ensamheten:

    -Se dig i spegeln. Prata med dig själv. Fokusera på fem bra saker hos dig själv. Det kan vara små saker och nya för varje dag. Ex. Jag är snygg i håret, jag diskade fast det var tråkigt, jag höll upp dörren åt en kille. Fundera vart din ensamhet ligger. Varför är det så? Är det du som hindrar dig själv från att vara med folk? Visar du att du finns och är rolig att träffa? Är du blyg eller rent av social?

    - Alla är unika, men alla kan bättra på sina brister. Att ha som privat mål att hälsa på tre människor varje dag kan vara ett mål. Gå ut och ta en promenad, åk buss, prova kläder i en butik gå och köp en pizza. Man kan prata med alla! Det är inte lätt, men man kan möta människor överallt. Att trivas med sig själv kan ta ett helt liv att uppnå. Men trivs du med dig själv, känner dig fräch och intressant, kan andra också se det. Börjar du med ett nytt intresse, ex. lära dig spela ett instrument är det guld värt. Du kan underhålla folk och känner man sig trygg på ett ämne har man iaf nåt att prata om.

    - Nätet. Gå med i några nätcomunitys. Finns massor med forum som man kan hänga på. Har du något du tycker är speciellt roligt? Kolla på nätet om det finns likasinnade.
    - Blir det för jobbigt och allt är tungt: Be om hjälp. Att tala med en personlig coach eller teraput kan få dig på rätt köl. Bara att få prata med någon utomstående som leder ens tankar åt rätt håll kan bara vara positivt!

    - Glöm inte att du inte är ensam och tänk på att inget blir bättre om du inte aktivt kämpar. Alla känner sig små, vilsna och ensamma någongång. Prata med din kille om detta, han ska stötta dig. Gemensamma vänner kanske finns redan, men någon kanske behöver ta tag i och se till att ni ses för en fika. Det finns massor med volontärsaker du kan göra! Gå med iröda korset eller delta i läxläsning. Att ta en kurs på högskolan är kanon för att träffa folk! Kanske man inte blir bästis med alla, men kontakter får man.

    - Riktiga kompisar hör av sig. Men oftast får man arbeta hårdast själv för att hålla kontakten. Även om det är kortvariga och små kontakter kan det sprida ljus. Båda i ditt och andras sinne. Skicka ett sms.

    - Det finns stödlinjer och krisjourer att vända sig till. Prata med en präst eller annat kan hjälpa dig att iaf börja prata med andra och få stöd.
    - Många jag känner som känner sig isolerade skaffar barn. Jag har också exempel på då detta inte blir som personen tänkt sig. Då man får barn gå deras behov först. Man blir mer bunden och många blir hemma mycket mer. Ett barn ger lycka och glädje, men inte enbart.

    Det är skönt att stanna i det man känner igen, även om man inte gillar situationen man är i. Jag har varit i precis samma situation som du. Flyttat två gånger osv. Men det är bara at jobba. Tillåta sig själv att njuta av att vara människa och lära sig att man kan bli sviken. Detta inlägg blev väldigt långt, om det är någon misstycker, ber jag om ursäkt. Men detta är en viktig fråga, och jag ville dela med mig av lite tips.

    Jag önskar dig all lycka till!

  • Trasan­99
    Äldre 3 Mar 15:55
    #8

    TS: i mitt kompisgäng är vi många par och en tjej som är singel. Hon har tröttnat på att vi inte vill umgås så mycket som hon vill (vi umgås fortfarande och är vänner, men hon vill ha mer umgänge), så hon har hittat en hel del nya kompisar på en sajt som heter nya vänner. Hon flyttade sedan till Stockholm, och som ny i stan är det inte så lätt. Där finns massor av folk som vill lära känna nya människor helt enkelt.
    Sedan går det upp och ner i livet, tänk på det.

Svar på tråden Ensam...