Ensam...

TS, modig du är som berättar!

Jag satt och läste i DN igår hemma hos mina föräldrar och fastnade vid kontaktannonserna, där det fanns en hel del annonser under "Söker vänner"-kategorin. Alltså helt vanliga tjejer och killar som helt enkelt sökte någon/några att hänga med. Så inte är det ovanligt...

Jag tror faktiskt, att ju fler människor som finns i världen desto mer ensamma blir vi, konstigt nog... Ju bättre kommunikationsmedel som uppfinns, desto mindre träffas vi och umgås. Vi är alldeles för stressade och upptagna med att hålla i gång i ekorrhjulet och tappar bort de få vänner vi har på vägen.

Själv har jag några tjejer som jag kännt sen jag var liten och som jag fortfarande är vän med, men t o m dem träffar jag ändå ganska sällan p g a brist på tid. Jag vet dock att vi alltid kommer vara vänner, de (speciellt en, min bästis) är guld värda.

Men sen finns det ett stort antal kompisar som sakta men säkert försvunnit ur mitt liv, hur tråkigt det än är.

Trots att jag har de där riktigt vännerna i mitt liv ses vi ju alltför sällan och jag kan oftakänna mig sorgsen över det. Som tur är har jag ju min m2b och son, men de kan på ett sätt ändå aldrig ersätta den speciella kontakten man har med tjejkompisar. Ibland funderar jag faktiskt på att övertala min m2b till att vi ska flytta till den staden där min bästis och hennes familj bor...

Stor kram på dig, TS! Jag tycker att du ska försöka hitta en hobby där du kan bli kompis med fler som utövar den hobbyn. Jag kan ju säga att många av de kompisar som jag faktiskt då och då träffar nuförtiden har jag hittat genom min hobby scrapbooking och ett specifikt pysselforum.