I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Hej Sonja, välkommen hem!

Jag är på ett uselt humör just nu.

Jag har fyra semesterdagar kvar i år, vilka egentligen måste avvecklas innan 30 april. Jag har ansökt om att få skjuta på dem till juni, eftersom jag vill ha ledigt midsommarveckan. Detta fick jag avslag på.

Då tänkte jag att jag tar ledigt två dagar tillsammans med maken i samband med "ni vet vad" i mars-april, samt två fredagar då han eventuellt är ledig. Idag fick jag veta att semesterdagarna måste läggas ut IDAG, annars får jag ta det som blir över (kollegorna har 6 respektive 17 dagar att ta ut så det blir inte så mycket över). Jag bad därför maken försöka ta reda på när "det" blir. Nu blev han uppringd och fick veta att det inte blir förrän i maj (istället för mars-april som vi fick besked om).

Detta innebär dels 3 månader till av ovisshet och destruktiv oro (ja, jag vet att jag sa att jag skulle tänka positivt), dels att jag måste ta semesterdagarna innan april när maken troligtvis inte är ledig, samtidigt som jag i maj måste ta av nästa års kvot, vilket gör att jag kanske inte kommer att kunna ha lika mycket semester som maken resten av semesteråret.

Ursäkta långt inlägg och jag vill ju inte diskutera "ni vet vad" i tråden, men jag är bara så arg! När f*n ska det gå min väg?

Egentligen vill jag inte ens nämna "det" i tråden, så det var ju jävligt smart att skriva ett långt inlägg om det. Glöm det.

Tack för symtati-os.

Fast när maken jobbar blir det inte mycket tid att ses i allafall... *neggo*

Jo, det är klart. Frågan är hur trevligt det är att tillbringa en långhelg i hans "sunkiga etta" (hans egna ord)... Men tack för pepp, du är gullig!

Lillasyster ska troligtvis börja plugga i England till hösten. Hon har dock varit i London över helgen, men tyvärr är hon på väg hem nu. Jag kan naturligtvis åka till någon väninna eller mina föräldrar, men jag hade sett fram emot ledigt med maken. Det är vi inte direkt bortskämda med... Jag har i alla fall bett honom titta om han kan vara ledig fyra dagar innan sista april, så det kanske ordnar sig ändå.

Tack för stödet!

Tack, ni är för söta!

Tyvärr känns det inte ett dugg bättre, det känns som jag börjar gråta bara någon tittar på mig.

Tack, sötisar

Men... Jag trodde jag var en av Gråterskorna...? Får jag alltså betalt för detta? *förvirrad*

Ska bara hålla mig tills jag kommer från jobbet, sen ska jag gråta för att situationen är som den är, för att jag saknar maken och vovven som är borta åt helskotta för mycket, för att mamma & co bor för långt bort, för att bästa väninnan bor för långt bort och för att det just nu bara känns skit.