Ni som har vanliga namn...

Jag har funderingar på om jag ändå skulle ta min blivande mans efternamn. Jag har ett av världens (ok, sveriges)vanligaste förnamn, ett väldigt svårstavat och finskt efternamn. Han har ett svårstavat förnamn och ett -son namn. Ingen av oss vill riktigt byta för det blir ju så konstigt hur vi än gör med kombination vanligt-vanligt för mig eller svårstavat-svårstavat för honom. Jag var inte så förtjust i mitt efternamn när jag var yngre, men nu ser jag mest fördelar med ett krångligt efternamn. Även om inte folk kommer ihåg just namnet så minns de "hon med det konstiga namnet" och det brukar vara ett lätt sätt att börja prata med någon när de frågar om namnet och vill ha det stavat och så. Alltså detta är ju mest när man pratar med någon mer "officiellt", kompisar bryr ju sig inte. Jag tänkte iaf att det skulle vara kul om hela familjen hette samma. Det skulle vara mysigt och trevligt på nåt sätt. Även om vi egentligen bestämt att ingen av oss ska byta namn. Och är det inte vääääldigt krångligt att byta namn överallt, inte bara själva namnbytet men alla e-postadresser och annat sånt som inte får något automatiskt byte?

Nåja, jag har läst lite här på bt och alla verkar vilja ha ett mer ovanligt efternamn. Funderar nu på om det verkligen är någon nackdel att ha ett vanlig namn? Varför skulle det vara det? Det kanske är lättare att komma ihåg om nån heter säg Anna Andersson än nåt långt och invecklat? Vad säger ni som har två vanliga namn? Är det en för eller nackdel? Spelar det någon roll vad man heter i efternamn egentligen? Jag bara funderar nu, hjälp mig att bestämma mig...

Och nä, vi ska inte försöka sätta ihop våra namn, ta någons mammas flicknamn (det är samma där, svårstavat finskt och -son) och definitivt inte hitta på ett helt nytt för det känns mest konstigt. Tror inte vi hittar nåt vi båda gillar. ;)