Hur ego får en brud vara egentligen???

Nja, jag både håller med och håller inte med. Visst kan det gå överstyr och jag skulle t ex aldrig kräva att min tärna skulle lägga ut pengar på en klänning hon inte gillar (faktum är att min tärna får ha på sig precis vad hon vill på mitt bröllop, hon behöver inte ens köpa något nytt utan kan ta det hon känner sig bekväm i ur sin garderob).

MEN! Nu är det så att många av oss blivande brudar har drömt om ett bröllop sen vi var små, hur politiskt inkorrekt det än må vara. Vi har sett framför oss hur vi för en enda dag i livet, tillsammans med brudgummen, får stå i centrum för allas uppmärksamhet. Alla andra dagar är man bara en i mängden. Men på ens bröllopsdag får man äntligen gifta sig med sin älskade, uppklädd till tänderna och man får känna sig speciell. Innan den stora dagen blir man som brud firad med möhippa, man kanske njuter av att tissla och tassla med sin mamma eller bästa vän om klänningar och sånt osv. Ja, det kanske kan anses sniket att inte vilja dela den speciella uppmärksamheten med ett syskon som gifter sig så nära ens egen bröllopsdag, men jag tycker nog att varje brud och brudgum förtjänar att att få stå i centrum för en enda gång i livet.

Sen kan jag också reagera över att vissa brudar får hysteriska anfall på sin bröllopsdag för att bröllopstårtan innehöll mangopuré istället för hallon, men å andra sidan kan man väl förstå att man vill ha det man betalat för.

Kommentarer på en del trådar är verligen helt hemska. Varför ska man få en som redan mår dåligt att må ännu mer dåligt och dessutom få denne att börja bete sig som en ännu hemskare person än den som man kanske skriver om...

Det är deffinitivt inte rätt att bruden ska bete sig som ett as mot alla andra bara för att det är HENNES dag... vänta nu här?! För det första så är det DERAS dag. Var är den beryktade mannen vars dag det också är?! Vad tycker han om att hon uppför sig på ett sådant sätt?!

Själv försöker jag tänka på alla andra som kommer att vara med under vår dag, det kanske betyder att vi får lägga ut lite mer pengar själva men då får det vara värt det. Däremot så har jag sagt åt mina tärnor att de får själva välja sina klänningar... sen att jag hoppas på att de väljer i någon av de färger som vi har i temat. Men det gör inte dem något då de gillar färgerna också.

Ok, några kanske inte gillar att vi vill ha lite finare klädsel, men tvingar dem inte till att köpa/hyra om de inte har råd. Vi vill att de ska kunna komma ändå.

Precis. Läser rätt ofta "jag gifter mig" och "mitt bröllop". Att läsa "jag gör", "jag planerar", "jag funderar" etc reagerar jag inte så mycket på då man av många olika anledningar kan ha delat upp arbetet med planeringen alt. lagt över det ansvaret på den ena parten. Men "jag gifter mig" och "mitt bröllop" funderar jag faktiskt över. Vart tog den andra parten vägen? Man är väl ändå två om ett äktenskap och således bör man också (tycker jag) vara två om planering och genomförande av bröllopsdagen!!

Mina tärnor kommer att ha någon klänning som passar vårt färgtema. Jag har sagt att de gärna får ha en vinröd eller svart klänning, tex. Båda gillar dessa färger, för det första, och om jag skulle snubbla över en klänning som båda gillar men som måste köpas speciellt till bröllopet så kommer jag att betala det. Jag tycker inte att man som tärna ska "tvingas" köpa klänningen själv och har vi råd så betalar jag gärna klänningarna som tack för att de hjälper till också. Har vi däremot inte råd, så kunde jag _egentligen_ inte bry mig mindre om vad de har på sig så länge de inte har helvitt och trivs i det de själva väljer. Tilläggas ska också att jag aldrig skulle tvinga på dem en klänning bara för att jag hittat en som jag tycker skulle "passa in". Hittar jag en sådan kommer jag att skicka den som förslag och gillar de den inte så är det inget mer med det!

Visst är det huvudsakligen "vår dag", men om de som hjälper oss under själva dagen inte är nöjda med upplägget eller val/tvång av kläder så kommer det ju att sänka stämningen. Stämningen är långt viktigare för mig än att tärnorna ska ha en specifik klänning etc.

Jag har oxå haft prinsessdrömmen sedan jag var liten, så jag har full förståelse för att man vill ha ett uppklätt och lyxigt bröllop. Jag har oxå förståelse för om man vill stå i centrum på sin bröllopsdag. Vad jag inte förstår är hur upprörd man kan bli över små detaljer och hur höga krav man kan ställa på folk runtomkring. Om jag vill ha ett perfekt färgtema som går igenom överallt inkl i tärnans klänning och kontaktlinser så får jag oxå betala för det.

Vad gäller tjejen i tråden jag tog som exempel så var det inte hennes beteende jag vände mig mot i första hand, utan kommentarerna som uppmanade henne att vara taskig. Men även jag tycker att man kan gifta sig samma sommar som sin syster, även om släkten kanske kan tycka att två bröllop på en månad blir lite påfrestande på semesterkassan.

Jag läser, jag skrattar och jag håller med :)

Häromdagen läste jag igenom en kvinnas bröllopsblogg och det som slog mig var att hon mer eller mindre döpt den till "min stora dag"...vaddå MIN, hon är väl inte ensam om att gifta sig, hennes karl får förhoppningsvis vara med på ett hörn ;) Jag tycker att det sa ganska mycket om hur hon ser på saken. Att det var HENNES stora dag och inte DERAS!

Visst får man inte bete sig hur som helst bara för att man ska gå och gifta sig men kan ju för den skull inte heller trippa på tå och utplåna sig själv bara för att visa hänsyn till andra hela tiden. Håller med om att vissa inlägg gör mig mörkrädd och jag brukar generellt undvika de trådarna.

Jag tycker inte att det är fel att säga "mitt bröllop" eller "min stora dag". För mig hänger det ihop så här: VI ingår äktenskap, JAG är bruden och HAN är gummen vilket innebär att på MITT bröllop gifter jag mig med min fästman och på HANS bröllop gifter hans sig med mig och det bildar tillsammans VÅRT bröllop. Dagen jag frå stå brud är stor för mig, dvs MIN stora dag och jag hoppas vid gud att den dagen även är AHNS stora dag och då blir den VÅR stora dag. Om det sedan är jag eller han som planerar, hittar, köper och funderar spelar ju ingen roll bara båda är nöjda med hur dagen utformas och firas.

Du har helt rätt! Man får inte bete sig hur som helst bara för att man ska gifta sig. Tyvärr verka många tro att detta är den viktigaste eller största dagen i deras liv!

De flesta som skriver dessa hemska saker inser inte heller hur de beter sig. Utan skulle säkert gärna svara i den här tråden att så får man inte göra och de skulle de absolut aldrig kunna göra.

Det är bara att se hur många som använder kyrkan som en vacker kuliss. (Det ska vara brudöverlämning, prästernas kläder ska passa färgtemat, prästen ska vara snygg, man ska strö blomblad på golvet fast man inte får osv.)

Just när det blir tal om bröllop så märks verkligen hur ego samhället är just nu.

Jag håller helt med om att man inte har rätt att behandla folk hur man vill bara för att man skall gifta sig. Bröllop är ju ett knytande av nya familjeband och då är det ju tråkigt om man gör detta på bekostnad av andra familje- eller vänskapsband.

Tycker dock att Svanboet har en bra poäng i frågan "Min dag/Mitt bröllop".

Avslutade precis boken Min mosters migrän som handlar om kvinnorollen och en kvinnas väg till att vara just kvinna. Där skriver hon att efter sin första förlossning var hon så irriterad över all den uppmärksamhet hennes man fick för att han var med och coachade henne medan hennes roll åsidosattes som självklar. Jag tror att detta faktum återspeglar sig även i bröllopsvärlden i vissa fall. Det är "fantastiskt" att män engagerar sig i bröllopsplaneringen och att det sedan i många (de flesta?) fall är till en mycket mindre utsträckning och att kvinnan gör det mesta jobbet nämns inte. (jämför de klassiska grillfestskommentarerna..)

Jag är definitivt en sådan som gör det mesta, men är duktig på att säga att han minsann är ansvarig för musiken....och det är vår planering....BLÄ! Tala om kvinnofälla!

(Ursäkta trådkapningen TS, jag befinner mig i ett stadie av feministisk upprördhet)

Mrs Opp skrev 2010-01-20 10:43:09 följande: