Konfettiregn

Hallå! För mig är det tre arbetsdagar kvar, inklusive denna. Känns helt klart inspirerande att sitta och jobba i köket och titta på de stora snötussarna som singlar ner över Limhamn. Jag har fin utsikt åt alla håll, kan se både kyrkan och Turning Torso.

Och reseplaner... tja, någon gång ska jag ta tag i det här med att packa BB-väskan. Jag tror jag tar den svarta i skinn så får vistelsen åtminstone ett milt glamoröst skimmer över sig.

I vår kommer vi nog inte längre än till Oslo, mannen jobbar där en gång i veckan och det vore en lagom nybörjartripp för den lille. Jag lär ju få resa ensam med två små och det blir nog en annan femma. I synnerhet som monstret är i trotsåldern, big time. Jag är helt slut på kvällarna efter att ha fört en högljudd kamp om precis allt. Det är bara nej, nej, nej, dumma mamma, ta bort mamma för hela slanten. Tråkigt! Samtidigt är hon sååå stor nu, extra vuxenpoäng eftersom de två första blöjfria nätterna var torra. Och i slutet av januari fyller hon två! Makalöst.

I morgon har vi julfest! Känns härligt att kunna bjuda på hembakt hela vägen, lussekatter, bröd, två sorters julgodis som sagt, plus att hela huset doftar av hyacinter. Det blir närmare trettio pers som kommer, och då har ändå cirka en tredjedel tackat nej.

I eftermiddag får jag monsterpassning av mamma och pappa, så jag ska passa på att åka in till stan och klippa mig på Shu Uemura-stylade Larsson & Lange-salongen. Blir extra skönt nu när jag av någon anledning vaknar klockan FEM varje morgon och inte kan somna om.
Powerpromenerade genom snön i 1,5 timme igår, sen gick jag på gympa med monstret och höll på och kröp och hoppade och sprang och hade oss, men kände mig rejält mörbultad igårkväll, det tryckte och gjorde ont neråt, har en rejäl kula nu och alla tjatar om att jag måste ta det lugnt, nu är till och med jag själv böjd att hålla med. I synnerhet som sömnen har börjat påverkas lite.
Packade i alla fall in lite paket igårkväll; skrev till och med lite rim. Mannen höll sig borta, han jobbade i Småland. Ikväll kommer han hem, sen har han ingen resa inbokad förrän i februari. Det blir välbehövligt med lite avlastning på kvällarna. Hittills har ju monstret gjort allt för att hjälpa till, dukat bordet, städat undan sina leksaker, plockat ur tumlaren och hängt tvätt, men nu är den beredvilliga fasen definitivt över!

Hur mår ni andra?

Kram på er, G

Fru fräken: Jag ska fira nyår i LBD jag med... lång, bordeauxfärgad dress. Förra året var det en two-tone turkos sidentop med kort, svart kjol som följde med mig till festen i Frankrike.

Vilken färg blev din klänning? Låter fin!

Snart jul! Och min födelsedag! Jag fyller ju år på julafton.
Vi hade en härlig helg med långa promenader i snön och julfest i lördags, vi blev lite färre än vi trodde, ungefär tjugo stycken. Jag var helt förbluffad när alla hade gått och det var nästan lika rent och välstädat som innan de kommit. Folk hade städat, diskat och, eh, ätit rent bland alla fat med godis och hembakt bröd. Det var precis lagom lugnt och socialt så att man hade tid att prata med alla.
På söndagen gick både mannen och jag och tränade, sen gick vi på årets sista simning med monstret, sen packade vi upp och ner kartonger.
Igår åt vi ljuvlig hängmörad oxfilé med karljohansås! Det var väl det mest anmärkningsvärda som hände. Plus att mannen träffade hela tre byggmästare och diskuterade offerterna. Vi hade tänkt köra igång i januari.
På kvällen packade jag in de sista julklapparna och skrev de sista rimmen. I morgon har vi ultraljud (tillväxt eftersom de tyckte han var lite liten... eh, 3,4 kilo är den beräknade födelsevikten så det håller jag väl inte riktigt med om...), sen bär det av mot mitt föräldrahem där vi ska stanna i uppåt en vecka. Där ska vi klä granen och sen... är det ju jul.
Idag är monstrets sista dag på dagis för i år, hon hälsade den med sedvanlig butterhet, puttade hårdhänt undan Fru F:s lilla yrväder som rusade fram för att kramas och fick en tillsägelse av mig. Sen ville hon lägga det svåraste pusslet på hela dagis. Självhävdelsebehov, eh?
Annars har hon varit jättegullig, engagerar sig med liv och lust i uppackandet av det som ska bli lillebrors prylar och pratar mycket om att han kommer snart och att han ska skratta när han får se henne.

Happy: Wow, ja det var onekligen på håret att du slapp fira jul ensam i New York... fast sämre ställen kan man ju bli strandsatt på. Och att softa i ett nyinrett lyxhem... jag förstår verkligen att du njuter så länge känslan sitter i.

Nu ska jag ringa UPS och fråga var i helsike mitt paket är. Och sen ska jag njuta någon väl vald påse ur min monstruöst stora Kusmi "best of"-box som jag specialimporterat till mig själv i julklapp.

Hur mår ni andra? Kram, G

God jul, förresten!

Här har det varit lugnt men ändå komplett med pulkaturer i skogen, julmat en masse, naturtrogen tomte (mannen, med sin teaterbakgrund lyckades han totallura monstret och nästan oss andra) plus många julklappar - och födelsedagspresenter! För min del blev det en härlig blandning av skötväskor (king size) och Hermes-scarves och rosa champagne; för monstrets del såklart en massa, massa skojiga leksaker, bland annat en helt bedårande liten prickig servis i metall från kusinerna. Så nu dricker man låtsaskaffe och låtsasté hela dagen lång.

Har precis avslutat en lång serie komalika dagar (nåja, jag har ju såklart jobbat och tränat precis varje dag utom julafton men ändå, relativt lugna) med att vara social. Det började i går kväll med middagsgäster och fortsatte idag med besök av min barndomsbästis, sedan många år tillbaka en av landets mest folkkära sångerskor. Vi är sååå olika hon och jag, hon hade också slafsat hos sina föräldrar i en hel vecka men var ändå uppklädd och sminkad till tänderna, medan jag... när jag slafsar då snackar vi träningsoverall och två centimeter långa buskage under vardera armen. Så kommer ju inte heller TV hem och gör hemma hos i tid och otid, i casa Gemma.
Hon berättade i alla fall urkul historier om barnkalas där föräldrarna kommit och bara suttit i en rad i soffan och glott på henne, för i den lilla stad där de bor är hon en extra stor tilldragelse. Då och då hade någon tagit fram mobilen och gjort en liten hemmavideo.

När väninnan hade gått hem (eller rullat, hon ska föda tre dagar efter mig!) åkte vi iväg till en annan kompis för en lekdejt för vuxna och barn. På hemvägen köpte jag tre- och fyrakiloshantlar, det funkade urbra att komma i form i Shanghai genom att sätta den lilla i babysittern och köra hela gymprogrammet med fria vikter och jag planerar göra detsamma nu.

Nu tänkte jag jobba lite innan jag stupar i säng. I morgon blir det träning och lite shopping i stan för mannen och jag (mormor och morfar agerar barnvakter, härligt!); på tisdag åker vi hem och sen ska vi på allvar ta tag i bebisprylen för vi har liksom inte ens inrett sovrummet, än mindre den där omtalade väskan.

Hur har ni andra haft det? Kram, G

Jag vill bara säga att jag inte har haft minsta tillstymmelse till bebisfödande.

Har bara varit för upptagen men ska skriva snart, kram!

Oerhört stort grattis Dewi Sri, ärbar kvinna at last!!! Tack för denna lilla sammanfattning, och den där handen i din mans säger nog mer än det mesta.
När du får tid, ska jag hungrigt glufsa i mig mer bröllopsberättelse!

Och Stålis, så himla kul att du ville titta in. Har undrat hur det är med dig.

Lilleman är beräknad till nästa tisdag, den 12.
Är utpumpad efter lång pulkatur (jag drog pulkan upp och ner för de böljande backarna på Limhamnsfältet) och taskig sömn under flera nätter i rad så jag ska gå och lägga mig igen.

Nyårslöften: Nope! Ska bara fortsätta leva enligt någon sorts princip där livet ska handla om att dra lärdom av sina erfarenheter. Typ, trots att ingen i hela världen i Sverige har barnflicka så ska jag inte skämmas ett dugg utan ha en i alla fall, ett par timmar i veckan. För jag har lärt mig att jag måste ha lite balans i tillvaron, med träning, jobb och en pedikyr då och då. Apropå det så fick jag en i lördags, den skulle ha varat i 1,5 timmar och babymjuka hälar utlovades, efter 2,5 timmar stod pedikyristen och hostade slipdamm och muttrade, "jag förstår inte det här, hur kan dina sprickor vara så djupa?"
Enkelt. Jag är världens största torris.

Vår nyår blev för övrigt lite av ett antiklimax. Vi hade bjudit in oss själva och ytterligare en familj till vänners vackra sekelskiftsvilla. Vi skulle göra värsta lyxmiddagen tillsammans, en rätt var. Vi gillar det konceptet, har kört med det i ungefär tio års tid. Dagen innan blev mannen i värdfamiljen sjuk i 39 graders feber. Och på kvällen fick jag ett sms: Sonen i den andra familjen hade, eh, 39 graders feber. Och jag så, som var det största potentiella hotet mot firandet med min stundande nedkomst, plus att monstret som bekant jämt blir sjuk, mådde prima. Det slutade med att vi satt här i lägenheten och kalasade på årgångschampagne, svensk hummer och amerikansk (monstret åt en hel, stor själv, mannen och jag fick dela på den mindre), hjortfilé med karljohansås och glass. Det var knappt att jag bemödade mig om att trampa ur Juicy-stället.

Lovar att bli lite mer social, snart. I morgon ska vi leka med Fru Fräken, jaaa!

Kram, G

Lapinette, hur var Krugen?

Mlle M: Vilka härliga julklappar! Själv fick jag en försenad födelsedagspresent igår, i form av en hermes-scarf i specialutgåva. Nu har jag tre men jag känner på mig att det blir fler.
Var duktig både idag och igår och promenerade 50 minuter i snorkylan. Speciellt sträckan över bron till ön var plågsam, det blåste småspik på mina ohärdade kinder. Det blev ju inte bättre av att mannen slarvat bort min ena cashmere-vante, så nu har jag bara ett lager vantar.

Lekdejten med Fru Fräken var supermysig, våra döttrar ömsom bråkade om gunghästen, ömsom stod tätt intill varann och skrattade så att de kiknade åt en plastbil som spelade vansinniga melodier. Under tiden satt fru F och jag och pratade om vuxensaker vid bordet. Såhär kommer det bli mer och mer, att de klarar sig själva. Tillsammans.

Åt middag med en väninna igår på stamkrogen sedan typ femton år tillbaka. Hon gav mig ett fantastiskt vackert smycke i födelsedagspresent, I'm not worthy! Okej, så hon är grevinna och bor på ett jätteslott och är rik som ett troll men hon är ändå genuint typen som skulle ge bort sin sista Gaultier-kostym till en tiggare och själv gå i trasor. Hon är, kort och gott, nästan för snäll för sitt eget bästa. Måste komma ihåg att ge henne något fint när hon själv fyller år.

Jag blir så lycklig varje gång jag träffar mina väninnor och kan omöjligt förstå folk som inte går ut en enda kväll på ett år, efter att bebisen har kommit. Eller typ... slutar umgås med sina vänner. Det är väl då om någonsin man behöver vuxenvänskap?

I morgon ska vi ägna oss åt lite seriös matlagning, sen blir det middag med vänner. På söndag har vi ytterligare ett gäng här på mousserande och Galette de roi! Ser fram emot att fotografera mig själv eller någon av vännerna i fånig pappkrona.

Kram på er, G

Correction: Man behöver alltid vänskap.

...och nymanikyrerade naglar. Idag blev det Chanels Rouge Noir. Vad har ni andra på naglarna?