Ofrivillig älskarinna

Min uppfattning är att man ska tycka om och respektera sin partner. Det räcker inte att älska eller vara kär.

Om det man känner beror på hur den andre agerar och denne agerar på sätt som gör en arg tycker jag inte att man har en vettig eller respektfylld relation.

Det är väl kanske lätt att säga men min erfarnhet är att ju mindre drama och ju mindre funderingar hit och dit innan man ens har en relation är det bästa. Massa drama, känslor och funderingar innan man ens blivit ett par brukar sällan leda till en bra, stabil relation. Man riskerar att ha förbrukat all energi och litar inte på varandra. Kärlek kräver så mycket mer än känslor. Det handlar om att spendera sin energi och sitt engagemang på rätt sätt. Det kanske inte känns så intensivt eller dramtiskt, men det känns förbannat bra och man vet att den energi man läger ner också investeras istället för att förbrännas.

Det TS beskriver är för mig något att likna vid att ta ut ett lån och förbruka det istället för att öppna ett sparkonto och se till att man får ränta på det man sätter in. För mig är äktenskapet ett bankkonto där man får ränta och tar ut ränta, inte ett lån där man börjar på underskott.