Att anhålla om hennes hand

Min blivande gjorde det på skoj.
Efter frieriet (alltså när allt redan var klappat och klart) ringde vi videosamtal till mina föräldrar för att berätta nyheten.
Han bad pappa om min hand, mamma skrek av glädje och hade sönder hammocken i sin upphetsning, pappa skrockade förtjust, mamma pep åt honom: "Men svara då!", och han sade att vi självklart har deras välsignelse.

Nu är ju självklart inte deras åsikt avgörande, men det är ändå betydelsefullt för oss båda att veta att vi har deras stöd. Det visste vi förvisso innan att vi hade då de fullkomligt avgudar min m2b.

Jag hade blivit fruktansvärt upprörd och känt mig nedvärderad och omyndigförklarad om han på allvar frågat min far om tillåtelse att gifta sig med mig. Som en ko som skänks bort liksom. Men eftersom det sades på skoj, med mycket glimt i ögat, och snarare som en fråga om välsignelse än tillåtelse tyckte jag det bara blev kul.