Orolig...

Tack
Känns i magen bara jag tänker på de, jag märker ju att han inte är så "på" och sagt flera ggr att han får behålla sitt namn då men de vill han inte. De blev helt tokiga bara för sonen fick mitt efternamn så detta vill ja inte veta hur de reagerar på..
usch och fy...

Vet inte om de är just de att man ska välja mannens, hans föräldrar är inte gifta så mamman heter annat. men barnen har ju fått pappans namn så hon förstår ju inte heller.
Han har inget vackert efternamn och jag kan bara inte heta de.
Hon ska ha kontroll på allt och känner kanske att jag tar honom ifrån henne eller nåt, och då detta med efternamnet kommer bli hemskt. Hon känner sig redan utanför då min mamma ska laga mat och allt, men hon fixa hela dopet och jag försökte få henne med i början men då strunta hon totalt i allt och verkade mest skämmas.

haha, den var bra hemlig2009

Jag vet inte varför jag är sån här mot dom, jag kan bara inte säga emot! säger dom hoppa, frågar jag hur högt.

Jag har hela tiden gjort allt för de ska tycka om mig, ochd e gjorde dom aldrig. och nu när de väl gör de så...ja, jag kan inte vara mig själv. Jag kan inte säga - vi vill de, jag gjorde så, jag tycker så...

vi var och skulle köpa bröllopsskjorta till sonen, de va första gången jag stod på mig, då kom ja ut med den skjortan jag tyckte var finast, denna kamp höll på 15min...tillslut fick jag betala den och hon resten...

min sambos namn kommer inte heller föras vidare, de är nog just de. de är bara han som kan föra vidare det. hon känner sig också utanför, min mamma fixar mat och de mesta...men hon tog över dopet totalt och när jag försökte få med henne i början sket hon ju i mig, då får hon fan skylla sig själv.

men blir arg varför han inte säger nåt, om en vecka kommer de säga de högt i kyrkan...

nja de kommer aldrig släppa detta, får dom inte veta de innan så känner dom sig ännu mer utanför..men de är väl redan ganska sent då jag och sonen bytt namn och de inget vet.

Pågrund av att sambon känner sådär, men ändå säger till mig att han vill byta så tror jag att när han pratar med dom så kommer de läggas fram att detta är vad jag vill..att han är osäker men jag ville detta...ja ni förstår..att jag är skurken.
därför känns de oroligt, vi vill heta samma, de är viktigt för oss. och detta var de vi kom fram till men de känns oroligt för de han allra helst vill är ju att ja ska ta hans..

nej för mig är de inte heller viktigt vem som har ovanligt namn..hade kunnat heta vad som helst för namnet är ju inte JAG.
Nu är de så att hans namn kopplar mig till hans föräldrar som har betett sig illa mot mig så jag tycker inte om de, har dessutom otroligt svårt att uttala de så jag vill bara inte ha hans.
Han heter ****berg och jag hette bergman innan, så bytte jag när mamma gifte sig och när vi fick våran son så tyckte dom inte om att han fick mitt nya för de namnet skulle tydligen inte betyda nåt för mig?!

tyckte att berg var en kompromiss då jag aldrig träffar min pappa och farmor men jag saknar namnet för de är enda kopplingen till dom jag har..

jo mot dom blir de så, jag kommer vara skurken som tvinga honom. han kommer inte komma på varför vi ska göra såhär för de va inte så han tänkt..han försvarar inte mig för sina föräldrar...de kanske säger er lite om hur "på" dom är, helt kontrollerande och man är livrädd för att säga nåt dumt eller fel för de släpper de aldrig.

och prästen säger hela namnen i början så de kommer sägas i kyrkan.

de gick så långt ett tag att han bröt med dom..men jag fick ihop dom igen..åh, skit också.

Tack, hur tycker ni jag ska göra med honom då?
ska jag fråga när han tänkt berätta för dom, eller ska jag bara skita i de?
Det blir pinsam tystnad och bara jobbigt så fort jag försöker ta upp de, när vi ska skicka in hans namnändring osv

nu är de berättat. så nu skiter ja i allt, ska flytta och får den tidigare..redan 25decemver istället för 1februari

12-gifter oss
13-20 teneriffa
21-23 börjar nytt jobb
24 julafton
25- flyttar

har fullt upp och känns skönt att de är berättat även om de kommer bli tjat och ett helvete, TACK alla för ert stöd, betyder massor!