Fick precis ett meddelande från en väninna till min mamma; "Jag hoppas jag får komma på bröllopet?"
Jag blir så irriterad! Grejen är att jag har tidigare funderat på att bjuda henne eftersom hon är min mammas bästa vän och umgåtts mkt när vi (barnen) var små, men pga ekonomi och att vi vill ha bara de närmsta med så beslöt vi att inte bjuda henne. Nu kommer ju jag känna mig jättetaskig om jag säger nej till henne...
Varför kan man inte bara vänta på en inbjudan? :-{
Men halla. Det dar var val inte att bjuda in sig sjalv? Se det som nagot trevligt att hon vill komma istallet. Far hon sedan ingen inbjudan sa inser hon att det inte passade, och din mamma far val forklara for henne precis som det du tog dig tid att forklara for oss IPadresser, att det ar endast ett fatal riktigt nara som kommer. Storre problem an sa ar det inte.
Håller med... det är väll det vanligaste? Som tex min danslärare gifte sig... jag var ju självklart inte bjuden till festen men hela dansgruppen kommer ju ändå och kollar på själva vigseln!
Visst är det lite väl att fråga rent ut sådär, men (och jag antar att många av er känner igen känslan) när man får höra om att några ska gifta sig så är det ju jättespännande och det kan vara svårt att hålla ett "lagom intresse" och inte råka slinta vad det gäller om man är bjuden eller ej.
Kyrkan är ju fri för alla att besöka, vill man ha vigselakten helt privat får man nog se till att ha den just på något privat ställe.
mefageret: Öhhh, hur tänker du nu? Ett meddelande som lyder "Jag hoppas jag får komma på bröllopet?" är verkligen att bjuda in sig själv! Om inte annat så låter det som ett försök till att skuldbelägga TS om hon inte skickar någon inbjudan...
Angående att en vigsel är offentlig och att vem som helst får komma och titta... Visst är det så men... jag vet inte, jag skulle nog inte kunna tänka mig att dyka upp på någons vigsel bara så där utan inbjudan, på samma sätt som jag inte skulle dyka upp på någons dop eller begravning.
Om jag nu visste om att en icke så nära vän skulle gifta sig och jag verkligen ville vara med på vigseln då kaaaanske jag skulle kunna tänka mig att fråga något i stil med: "Vad roligt att ni ska gifta er, jag är så glad för er skull! Jag vet att ni ska ha liten mottagning efteråt, men tror du att det ni skulle tycka att det är ok om jag kommer till kyrkan och grattar er innan ni åker vidare? Men bara om det känns bra för er!"
Hmm, näe, tycker som sagt inte mammans väninnas meddelande var ok. Men det var ju säkerligen inte illa menat, så jag hade nog inte varit arg särskilt länge. Mest irriterad över att jag blev satt i en sits där jag kände mig tvungen att antingen såra någons känslor eller lägga till en gäst på listan trots hård budget...
Jag tycker det är skillnad på om vigseln sker i en kyrka eller någon annanstans. Är det i en kyrka får man väl ta att det kan komma en och annan och bara titta, men har man valt att som i TS fall gifta sig i botaniska, så är det inte ok att gå dit.
Kyrkor är ju öppna för allmänheten på ett helt annat sätt...
Själv har jag i förbi farten nämnt att vi bestämt oss för ett datum för några ytligt bekanta, som då genast tagit det som en informell inbjudan, vilket absolut inte varit min mening. Grejen är att vi har vunnit en massa pengar, så jag har nämnt bröllopet när de frågat vad vi ska göra för pengarna.
Suck, ett par vill jag verkligen inte ska komma. Samtidigt står tjejens mamma på vår gästlista. Jag umgås mycket mycket mer med hennes mamma än med henne. De senaste 5 åren har jag nog träffat tjejen 5 gånger, och hennes mamma träffar jag varje vecka för vi går en kurs ihop. Vi firar dessutom nyår hos mamman, dottern är dock sällan där för hon bor 50 mil härifrån. Tjejen passar inte in i resten av vår umgängeskrets så jag är orolig för att det ska bli bråk om hon och hennes sambo får komma. De är otroligt politiska och långt ute på ena kanten och de älskar politiska argumentationer...
Jaja det är långt tills inbjudningarna ska skickas hoppas de glömt bort det vid det laget...
Men gud, det hade kunnat vara jag som skrivit ts-inlägg typ...
Fast hos oss är det blivande makens mammas vännina. Hon jobbar dessutom på samma avdelning som mig på jobbet,vilket gör det lite knepigt. Och hon har verkligen inget hyfs, har sett henne bjuda in sig själv till bröllop för folk hon knappt känner 
Så vi har varit jätteoroliga och bett m2b:s mamma att prata med henne. Mamman gjorde det lite lätt igår när hon berättade om giftemålet, men jag tror fortfarande att hon kommer att försöka bjuda in sig själv ändå 
..men då kommer jag bara att slänga ur mig något som ger henne dåligt samvete istället, typ "men ursäkta, du kan ju inte bjuda in dig själv, det är ju fruktansvärt ohyfsat att göra så!"
annaochmias
dyker hon inte upp pa dagen utan inbjudan sa har hon per definition inte bjudit in sig sjalv, nej. jag tycker bara synd om manniskor som inte kan ta livet med en liten klackspark istallet for att bli vansinnig over skitgrejer, speciellt nar det handlar om ens brollop. man kan ju faktiskt istallet forklara for dessa hjartlosa, onda manniskor som gladjer sig med en och skulle kunna tanka sig att vara med och fira ens stora dag, att de helt enkelt inte ar inbjudna. och sa behover man inte riva sig i haret och driva sin karl till vansinne for varldsliga problem.
mefageret: Hoppas du själv inser hur du överdriver. Är det någon här som sagt att personen ifråga är ond och hjärtlös? Nej, om du läser mitt inlägg lite mer noggrant så ser du att jag skriver att hon säkert inte menar något illa.
Om det är någon som behöver ta livet med en klackspark är det nog alla dessa människor där ute som inte har någon ödmjukhet i sig och som behöver kliva ned från sina höga hästar. TS är uppriktigt ledsen över situationen. Vad sägs om att visa lite förståelse och medkänsla istället för att vara nedlåtande och "tycka synd" om henne för att hon blir upprörd över "värdsliga" ting.
Haha, är du lite trött lr? :P Hela hennes inlägg dryper ju av ironi! xD
anna
min poang var just att det ar ni som overdriver. och om nu ts blir ledsen over en san sak sa ar det val bast att fa henne, med er andra som tycker likadant, att inse att det inte ar hela varlden. hela brollopsplaneringen lar ju bli forstord om man blir som du sager "uppriktigt ledsen" over att en objuden bekant visar intresse for att komma pa brollopsfesten.
Njae, vi får nog enas om att vi är oense, mefageret. 
Nä, men jag är uppvuxen med att man FÅR bli ledsen och att det är helt ok. Jag tror verkligen inte att TS kommer vara ledsen över situationen under hela bröllopsplaneringen, men just då när det hade hänt kändes det ju jobbigt och min poäng var helt enkelt att man kan uttrycka sig lite snällare då. Om man vill uppmuntra kan man ju säga "Jag förstår att det känns jobbigt, men hon menar säkerligen inget illa" eller nåt sånt. Det blev sån hård ton när du skrev att har TS tid att förklara "för oss IP-adresser" så kan hon ju istället använda den tiden till att förklara för mammans väninna varför hon inte får komma. Poängen är att TS uppenbarligen ville ha stöd från oss medsystrar (och eventuella brudgummar) när hon kände sig irriterad och ledsen. Det är väl inte för mycket begärt?
