I vått o torrt, stiltje, orkan o snart snöstormar...
Daa, KRAM!
Jag känner så väl igen det du beskriver. Tyvärr har jag inget direkt råd att ge dig. Det enda man kan göra är nog att försöka tänka posistivt och bara bestämma sig för att det kommer att funka en dag. Om man klarar det är det nog lättare att försöka ha det så bra som möjligt och leva så normalt som möjligt under tiden, och försöka njuta av den frihet som man faktiskt inte kommer att ha den dagen det kommer ett barn. Detta är så klart lättare sagt än gjort, och det finns en anledning att mitt inlägg inneåller ordet "försöka" ganska många gånger... Personligen kämpar jag med att försöka att tänka så lite som möjligt, vilket också är lättare sagt än gjort. Kram, vännen!