lite ledsen och besviken (ganska långt)

Jag har varit besviken och ledsen en gång tidigare också.. det var när vi skulle gå på fest, men jag blev sjuk och han gick utan mig.. visserligen var det en fest som han brukar gå på varje år och det skulle bli första gången för mig.

vi hade också hans mor här, egentligen skulle hon ha åkt hem på f.m. men kände sig sjuk så hon stannade en dag längre.. ganska jobbigt att "roa" henne när man själv känner sig kass.. och sambon är ute och festar.

Samma då, jag trodde att det var självklart att han skulle stanna hemma och pyssla om mig.. men så var det inte ;)

Jag vet också att män inte är tankeläsare :D hade varit bra ibland ;)

Jag borde säga något om hur jag tänker och känner.. och jo jag kommer nog prata med honom i helgen. Jag är inte typen som skriker och skäller så det är lugnt :)

sunmoon. fixa myskvällen en annan kväll. förklara för honom att du känner dig förbisedd, men bli inte arg på honom. När han nu är arbetslös hinner ni ju ses, liksom...
känn efter lite till, det kanske inte är så hemskt ändå?
Han vet ju faktiskt inte om dina planer. Prata med honom så får du veta hur han tänker. Han menar ju säkert inte illa o tror inte det var så viktigt för dig.
Kanske har du eldat upp dig en aningens aning?

ja det har jag kanske.. det är väll fel att älska någon och vilja vara med den personen.. jag tycker att det är skitjobbigt att känna mig icke önskvärd.. riktigt riktigt jobbigt.

Klart det inte är fel att göra, men på samma sätt är det väl heller inte fel eller slutet på relationen och kärleken bara för att man har kompisar man vill umgås med också?

Jag tycker fortfarande det låter som att ni behöver prata om hur ni väljer. Du ska inte känna dig bortvald och inte själv känna dig fri att välja egna aktiviteter utan bara pejla honom, men han kan inte riktigt veta vilka förväntningar du har på honom och på er utan vidare. Om ni får chanse att prata i helgen så låter det som en jättebra början!

sun moon skrev 2009-11-12 18:08:29 följande:

det känns som att du tar i lite väl...
klart det inte är fel att älska o vilja vara med sin kärlek, det vet du väl ändå om???
jag får nog lov att säga att jag tycker du överdriver lite o är snabb med att förminska dig själv o ditt värde för din kille utan att du frågat honom först.
Han skulle väl inte vara förlovad med dig om du inte var värdefull för honom??!!
Kanske är det så att hans kompis behöver honom ikväll av skäl du inte vet om?!
Skärp dig lite
Ni ska ju leva ett helt liv tillsammans...
Jobbigt om du ska deppa ihop totalt över en torsdagkväll o känna dig icke önskvärd i din killes liv bara för det. LE! sun moon skrev 2009-11-12 18:08:29 följande:

sun moon skrev 2009-11-12 18:08:29 följande:

Jag har varit ledsen och besviken på min man betydligt fler gånger än två! Och han på mig... Så är det att leva i ett förhållande för de allra flesta skulle jag tro.

Det viktiga är att berätta för din sambo hur du känner om det verkligen är något som gnager dig. Om du inte berättar har han ingen chans att ställa allt tillrätta igen.

Det är klart att det blev knasigt, eftersom ni redan hade bestämt något den kvällen, men egentligen är det väl inte konstigt att ni då och då gör saker på egen hand?

Om du blåser upp det här till jätteproportioner kommer du bara att må dåligt av det själv. Berätta för din sambo att du blev beskviken för att ge honom möjligheten att fatta ett annorlunda beslut nästa gång samma sak inträffar. Sen måste du släppa det om du vill må bra igen!

sun moon skrev 2009-11-12 17:03:27 följande:

Han är inte tankeläsare och om du inte talar om för honom hur viktigt något är för dig, vad du har planerat, att du blir besviken, hur du känner osv så kan han inte veta. Jag blir så trött på när folk säger "men han känner mig så väl, han borde förstå". Nä, det funkar inte så. DU måste ta ansvar för hur DU mår. Och det måste du göra genom att vara tydlig mot din sambo.

Sedan tycker jag att du sänder lite dubbla signaler. Du vill att han ska gå ut med kompisar och ha hobbies, du säger att han får välja, men sedan blir du besviken och ledsen när han gör just det. Jag tycker du sätter honom i en omöjlig sits i det läget. Om du ville att han skulle prioritera dig, säg det!

Och jag kan inte heller riktigt förstå varför alla blir så irriterade på kompisen. Jag har vänner som är signlar och jag har vänner som är gifta eller sambos. Ibland umgås vi samtidigt med flera andra vänner, ibland har vi middag bara två par ihop och ibland vill jag umgås med vännerna på tu man hand, utan andra vänner eller partners. Det är väl inget konstigt.

Jag håller med tossesnurr, jag tycker du försminskar dig själv och ditt värde. Nu känner jag inte dig, men jag får en känsla av att du blir en person, blir någon, blir viktig genom hans bekräftelse och när du inte får den hela tiden så tappar du fotfästet och blir osäker och ledsen. Jag tror du skulle må bra av att fundera lite på hur det står till med din självkänsla. Du är värdefull för att du är du. Han har valt ett liv med dig, men det betyder inte att han alltid väljer dig och det i sin tur betyder inte att han älskar dig mindre eller att han inte vill vara med dig, bara att han har andra behov också.

Jag kan känna såhär.. När kompisen frågade din sambo borde han ha sagt att "Jag har planerat saker med tjejen men ska prata med henne." (Om kompisen tycker att han är löjlig då, då är väll det skitsamma. Är man i en relation så är man.) Sen skulle han ha pratat med dig och då MÅSTE du kunna vara ärlig. Känner du att det är okej att han går ut så säg det. Vill du följa med ut så säg det. Men då ska inte din sambo behöva "fråga" sin kompis. Han ska helt enkelt kunna säga "Tjejen följer med ut och tar en öl." Säger då kompisen "Nej", Ja, då får väll din sambo tacka för sig och vara hemma med dig.

Tycker det här är mer ett problem om respekt mot sin partner. Både han mot dig och du mot han. Han borde säga att han har planer med dig och prata med dig först. Och du borde kunna, först våga vara ärlig, och även "låta" honom få gå ut själv trots planer om dessa kan senareläggas lite...

Det har väll löst sig nu, min sambo kom hem tidigt, redan vid 21 så vi fick vår kväll iaf.
Min sambo sa också att ingen förstår att vi vill vara tillsammans så mkt som vi vill. Sedan är jag för snäll, vill att alla andra ska få och göra som de vill och "lever" genom andra människor.. mina barn.. min sambo.. de kommer alltid först.

självklart är ingen tankeläsare, det vet jag väll :)

och jag ska ta en fundering på varför jag reagerar som jag gör. Tack för alla svar jag har fått. Ska läsa igenom alla igen nu när jag mår bättre. Jag vet att jag ganska lätt känner mig ensam, övergiven och tror att andra tycker illa om mig..

Kul och höra att det löste sig iaf!

Men jag tycker inte det är kompisens fel från början ändå, visst, han kunde ju ha skött det snyggare om han nu sa det på det viset men att kompisen ville träffa din sambo själv, kan man inte klandra vännen för, ibland vill dem det helt enkelt. Jag tycker din sambo klanta sig när han inte sa emot om antigen "men då får vi ta ölen en annan kväll för min sambo hade planer för oss ikväll du." Eller sagt till dig kanske "förlåt, kan vi ta det en annan kväll tror du, om jag går ut ikväll?" Eller nåt i den stilen kan jag tycka, om han nu ville det.

Min sambo har själviska kompisar ibland, väldigt själviska kompisar, nu har vi många gemensamma vänner också o vi kan gå ut tillsammans ganska lätt med både hans o mina men när hans kompis sa nåt i stil med att "kom ut ensam ikväll" så sa faktiskt sambon tillbaka "Nej, hon har inte gjort några planer o inte jag heller för du sa inget om ikväll så varför ska hon få sitta hemma ensam för du är sugen nu".. nåt i den stilen, kompisen blev inte arg, han sa bara nåt i stil med skit i det då men min sambo brydde sig inte heller.

Det däremot blev jag glad för att sambon stod upp för mig, sur för att kompisen ringer en fred kväll o säger "kom ensam" visst men iom J skötte det snyggt så gick det över

Sen kan jag hålla med många här inne, du ska absolut inte trycka ner dig själv sådär bara för detta, nu löste det sig, skulle det hända en gång till, en liknande situtation eller så, PRATA med honom. Ytterst viktigt han får veta hur du känner, vi tjejer vi kan läsa mellan raderna men dem där grabbarna kan inte det tyvärr

Stå på dig och säg så som du känner, det är bra att ni har ensamma kvällar ibland också, framför allt om man bor ihop, det är nyttigt för ett par, så det är skönt du känner att det är OK för er båda. Men, prata med honom och få honom att verkligen förstå.

Nu ska jag fortsätta med min statistik koll här borta, samt köpa fina dukar på Hemtex som har rea o utnyttja presentkortet på H&M, sambons kompis har fått en liten liten pojke som heter Vallentin Romeo Franciés, fransk eller? Sååå söt!

Hej!
Har inte läst tråden utan bara det du skrivit...
Du är den klassiska "finns till för alla utom mig själv -"kvinnofällan" utifrån vad du skriver. Det är brist på självkänsla som styr dina handlingar... Det handlar i grund och botten om vad man faktiskt tycker att man är värd. Mycket sitter i vår uppväxt... Det ofta krävs en hel del arbete för att förändra detta och det behövs nästan alltid en utomstående/utbildad person för att hjälpa till på vägen mot en positiv förändring. Det blir sällan bättre med tiden om man låter det bero utan snarare tvärtom... man får sämre och sämre självbild och mer och mer förtvivlan att härbärgera... Så om du vill något mer med ditt liv och din hälsa.... ta tag i det!!!
Lycka till!!

sun moon skrev 2009-11-13 11:59:24 följande:

Jag håller med här. Min fästman har alltid haft svårt att säga vad han tycker och tänker. Men på grund av att jag "tvingat" honom att "lära" sig det är det mycket lättare att få förhållandet att flyta på utan missförstånd. Så jag tror inte det är bättre för din sambo att du låter bli att "besvära" honom med dina känslor. Jag tror han tycker det är bättre att få veta! Jag tycker iaf det är bättre att få veta!

anne på grönkulla skrev 2009-11-12 15:58:03 följande: