Hur reagerar eran familj på kostanden för bröllopet?

känner igen mig men jag iakttar inställningen att jag nog inte kommer berätta totalen för ngn. Vågar knappt säga slutsumman till min M2B..haha (skojar bara självklart vet han)

som tur är är det rätt många i vår omgivning som lagt liknande summor så vi är inte ensam.

Men jävlar vad kostnaderna drar iväg !

Ingen har nansin fragat oss. Vare sig familj eller vanner.

Vi har inte sagt till någon vad budgeten ligger på... skulle vi det skulle vi väl aldrig få höra nog om det.

Men den som jag vet tycker att vi tar i är pappa... han tycker att vi ska göra som han och mamma gjorde: ett litet bröllop med endast närmaste familjen närvarande och sedan en trevlig middag. Billigt och bra...
Det vill inte vi. Han säger att självklart är det vårt bröllop och så...
Problemet med honom är att han tycker att det är brudens fars roll att betala... åtminstonde en del av notan. Han vill absolut inte att han ska ses som snål så han har jätte problemen med att bestämma hur mycket som han vill ge... men ger han för lite så få han samma ångest som om han inte skulle bidra alls. Vi tar tacksamt emot vilket bidrag det än blir, men jag känner inte att jag kan säga "den" summan... kanske han tycker att det är på tok för mycket eller för litet. Ni förstår mitt dilemma... Jag väntar lite till med att prata mer noggrannare med honom om det. Kanske det blir en del av vår julklapp. Det är ändå ett tag kvar tills att de pengarna skulle behövas.

det är lite olustigt. Spec från min sida av släkten. Mamma är väldigt ekonomisk av sig... Men hon har väl inte direkt frågat utan gett ett bidrag som skulle täcka klänningen och sen hoppas jag det blir bra med det

Men det är väll bara att låta bli att berätta, vad är problemet. Om man inte vill att folk ska veta, då berättar man inte, så enkelt är det.

Visserligen är alla olika om hur de tänker med bröllop, såklart har alla olika budget och möjligheter och utgår ifrån det.

Men det jag kan känna ibland är att min närmaste familj, mamma, pappa, svärmor etc har själva haft "stora" bröllop (iallafall första gången) och liksom glömt bort hur de kände sig innan de skulle gifta sig. Jag vet inte om det beror på att de allihop har skilt sig och inte ser det äktenskapet som något positivt. Utan alla nästan tjatar om se jag o bla bla gjorde det i rådhuset och det var billigt och vi är såå lyckliga.

Min mamma frågade faktiskt igår vad vi tänkt lägga för summa på maten, o vi är ju inte helt klara med det men vi lutar mer o mer åt att catera allt. Hon tyckte först att det var onödigt dyrt med katering, men när jag sa att vi vill att de bara ska få njuta på festen, inte stå i köket och slava som jag sett så många brudpars föäldrar göra, så blev hon lite tårögd och tyckte att det var jättefint av oss att tänka på dem. Då var det plötsligt inte alls så vansinnigt mycket pengar, hehe