Varför har det blivit så viktigt för mig?
Jag förstår hur du känner, tidigare var ju min sambo inte alls den typen som ville gifta sig eller ens. För mig blev det mer och mer viktigt, och när jag väl hade börjat tänka i de banorna så hade jag jättesvårt att släppa det. Ville att han skulle vilja, inte att han skulle gå med på det för min skull.. då tappade det ju lite av själva meningen med det.
Men han ändrade sig rätt vad det var, tror det var för att vi var på några bröllop själva och på ett utav dem verkade inte alls brudparet lyckliga, glada eller unnade sig något. Nu måste man ju inte ha ett strot och pampigt bröllop, men man vill ju inte gärna vara sur och se ut som man har grälat samma dag. Inga tårfyllda ögonblick, inga tal eller några kärleksförklaringar alls.
Vi pratade lite om det hemma, och tyckte att det var rätt märkligt, och jag tror att han någonstans ändrade sig där. Men att fria var väl omöjligt att få honom till, även fast jag då iallafall visste att han ville det.
Så jag friade själv, och nu är vi i full planering, jag kanske aningen mer insnöad på bröllop än han, hehe.
Vad menade han när ni förlovade er? Att ni nån gång inom loppet av 10 år kanske kan gifta er, eller att ni ska göra det hyfsat snart? Det är ju viktigt att man är överens, annars blir ju den ena (du) bara besviken och känner dig snuvad på konfekten