Varför har det blivit så viktigt för mig?

Jag förstår hur du känner, tidigare var ju min sambo inte alls den typen som ville gifta sig eller ens. För mig blev det mer och mer viktigt, och när jag väl hade börjat tänka i de banorna så hade jag jättesvårt att släppa det. Ville att han skulle vilja, inte att han skulle gå med på det för min skull.. då tappade det ju lite av själva meningen med det.
Men han ändrade sig rätt vad det var, tror det var för att vi var på några bröllop själva och på ett utav dem verkade inte alls brudparet lyckliga, glada eller unnade sig något. Nu måste man ju inte ha ett strot och pampigt bröllop, men man vill ju inte gärna vara sur och se ut som man har grälat samma dag. Inga tårfyllda ögonblick, inga tal eller några kärleksförklaringar alls.
Vi pratade lite om det hemma, och tyckte att det var rätt märkligt, och jag tror att han någonstans ändrade sig där. Men att fria var väl omöjligt att få honom till, även fast jag då iallafall visste att han ville det.
Så jag friade själv, och nu är vi i full planering, jag kanske aningen mer insnöad på bröllop än han, hehe.

Vad menade han när ni förlovade er? Att ni nån gång inom loppet av 10 år kanske kan gifta er, eller att ni ska göra det hyfsat snart? Det är ju viktigt att man är överens, annars blir ju den ena (du) bara besviken och känner dig snuvad på konfekten

Men kan det inte vara lite så att om han inte vet om han vill gifta sig eller inte, så känner du att om ni inte gifter er, ger du upp något som är väldigt stort för dig?
Om han inte bestämmer sig heller och ger luddiga svar, så gör det väl inte det lättare för dig att förlika dig med tanken.

jag förstår absolut hur du menar, och jag kände så när min sambo inte tyckte det var alls så viktigt att gifta sig. Han hade aldrig sett sig som den typen. NU ändrade ju han sig så småningom, vilket jag såklart är glad över och att hon dessutom ser fram emot det och inte gör det som en tjänst till mig.
Men när vi pratade om det och han inte förstod varför det var viktigt för mig, så sa jag att det var klart att jag älskade honom och inte skulle göra slut med honom om vi nu aldrig gifte oss. Vi har två underbara barn, och et liv ihop och det vill jag ju inte kasta bort för något i världen. Men jag har alltid tänkt att OM jag träffar rätt människa så vill jag så småningom gifta mig, det känns som ett naturligt steg i livet för mig, intet något religiöst eller så, utan bara för att för mig är det ett uttryck för kärlek. Att det kanske inte blir så är ju nåt jag får ta, men det tar nog tid innan jag kommer över besvikelsen. För det ÄR stort för mig, även fast han inte tyckte det var så viktigt.
Sen gick tiden, folk runtikring oss gifte sig till höfer och vänster, och rätt vad det var så hade han fått en annan syn på giftemål. (trodde aldrig att han skulle ändra sig)
Men jag tror ändå att han fick en förståelse för varför det var viktigt för mig.

Hmm.. kanske inte hjälper dig så mycket det här, men jag vet hur det känns.. det är jättesvårt att inte tänka på det, att nästan känna sig avundsjuk och att livet är orättvist när "alla andra" gifter sig och själv gör man väl aldrig det.

han, inte hon.. ursäkta stavfelen!

Det gör det väl inte lättare att tänka på andra saker heller med ett inlogg på bröllopstorget antar jag?
Menar alltså inte att du inte borde ha det, utan att det är nog svårt att släppa det, det är det ju iallafall, men när min sambo inte tyckte giftemål var viktigt så försökte jag att inte omge mig med allt som hade med bröllop att göra, kände bara mer sorg över att vi inte var i samma skede då.

Jag förstår ju att det är svårt att låta bli, men om ni inte bestämt än när och om det blir, så kanske det bästa inte är att planera allt som går och ge förfrågan gällande tärna osv. Då blir det ju inte ert bröllop, utan mer "din dag". Det kan jag förstå att han inte känner sig så delaktig i och smått vettskrämd inför.
Vet inte hur ni har det annars, men att göra saker ihop och ha roligt kan ju vara nåt bra för er bägge, så ni inte pratar så mycket bröllop och går och väntar på ett ja. Det blir ju lätt lite så annars att du väntar på ett klartecken från honom bara så att du kan sätta igång med din planering.