Varför har det blivit så viktigt för mig?

Om jag minns rätt från en tidigare gång när du skrev så verkade det som om du inte riktigt fick någon bra bekräftelse från din fästman på frågan om varför just du var kvinnan som han ville leva med i resten av sitt liv? Tror du att det kan ha blivit så att bröllopsdatumet blivit något mer än bara en startpunkt för planeringen, och att det blivit till en symbol för om han vill satsa på er, om du är tillräckligt uppskattad, om ni drar åt samma håll, eller något sådant? För mig var det så att jag i en tidigare relation blev helt besatt av både barn och bröllop i samband med att vår relation blivit ganska ljummen och min dåvarande inte ville ha något av det inom någon närmare framtid. Med min BM känns det inte lika akut med barnalstrandet och jag tror det beror tryggheten i att jag vet att vi vill samma sak. Jag tror att det kan vara lätt att hänga upp sig på någon yttre sakfråga när man egentligen lägger in något djupare i innebörden. Om allt var toppen mellan er och han mådde bra, skulle det vara lika viktigt med datumet då?

En annan tanke är ju att det inte är bra för en relation på sikt när du längtar och han på något sätt sitter inne med makten att få det att hända, men inte gör det av någon anledning. Jag tänker på hur du beskrivit frieriet (annan tråd) och det låter som om du känner dig sviken i att det inte stämmer i hur han friade och mellan hur det blivit nu. Om det inte finns ork och tid just nu, kan ni komma överens om när ni ska prata om det här ordentligt framöver? Kanske blir det lättare att släppa om du vet att ni ska ta tag i frågan vid en viss tidpunkt?