Längtan efter barn, jobbigt.... (långt)

Ellie Lo: Jag förstår hur du känner, jag är idag 30 år fyllda och vi har fortfarande inga barn. Vi har varit tillsammans i snart sju år och ska gifta oss nästa år. Jag har känt som du sedan jag var i din ålder men har valt att tänka lite annorlunda. Jag vet inte exakt vad ni studerar men det låter som att ni ännu inte är klara...välja att fokusera på studierna, bli färdiga och njut av varandra ett tag, hitta jobb och ETABLERA er på det jobbet innan ni skaffar barn. Det är tillräckligt svårt att hitta ett jobb idag med en utbildning, du vill inte ta examen och sen vara mammaledig för att komma ut på arbetsmarknaden mer än ett år senare tillsammans med en ny kull utexaminerade studenter som konkurrerar med dig om jobben.

Min sambo är också relativt avvaktande, men vi har satt ett antal mål som vi har: jag ska etablera mig på mitt jobb, vi ska betala av en stor investering som vi gjort, sen ska vi gifta oss och åka på en lååång resa, därefter ska vi skaffa barn. För mig känns detta oändligt långt eftersom det troligen kommer dröja iaf tre år innan det blir några barn i detta huset, men se det positiva och gör saker som du troligen inte kommer hinna med sen. (Och ta dig tid att slappa framför tv:n)

Detta kanske inte alls stämmer överens med hur ditt liv ser ut men det är mitt sett att ge det hela ett annat perspektiv, och kanske är det så din blivande känner? Att han vill starta upp en ny fas i livet och känna av den innan han känner sig redo för barn?