Längtan efter barn, jobbigt.... (långt)

Hej!
Jag längtar också efter barn, vi gifter oss i oktober. Det är riktigt jobbigt att längta... sambons halvsyster var gravid första gången jag träffade henne och det tog lång tid innan jag kunde träffa dem utan att få magknip. Det gör ont rent fysiskt, att längta vissa dagar... Vill så gärna vara gravid redan till bröllopet...

Men om hans syster ska ha barn igen så kanske han blir mer sugen...? eller är han bara rädd för den förändring som skulle bli och det är därför han vill vänta?

Ellie Lo skrev 2009-06-30 14:47:07 följande:

Jag tycker att ni ska prata om det. Om du är så ledsem som jag tror du är så måste du säga exakt hur jobbigt du tycker att det är. Rätt tajming känns som om det inte alltid existerar, bara mindre dålig, om du förstår vad jag menar. Prata med honom om vad som gör att han vill vänta till nästa sommar, är det att han ska få smälta det...att han vill kunna ge er det bättre ekonomiskt...anledningarna kan ju vara flera och han kanske känner sig löjlig över att tänka dem... Vill han känna suget och längtan efter barn så måste han väl på ngt sätt gör ngt för att känna det. Det kommer nog inte av sig själv är jag rädd. Har han inte reagerat på att hans syster ska få barn igen då?

Min sambo trodde inte först att jag upplevde det som jobbigt att längta, sen såg han hur plågad jag var varje gång vi var hos hans systrar plus att min mamma har fått barn ganska tätt nu(sep 07 och jan 09). Det var inte lätt, ville så gärna jag med... men efter att jag tagit ut min p-stav (pga dep) och jag började må illa och köpte ett test, (tyvärr negativt) så insåg han att han gärna ville ha barn på stört han med, men att han inte ville förän jag var redo. Jag pluggar, inte bästa tillfället att försöka få barn men jag känner att det kommer gå och min sambo frågade om det var så att jag kände att jag skulle klara det och ville så ville han gärna börja försöka.

Är han inte barnvakt åt sitt syskonbarn ngt då? Det behöver ju inte vara "akivt" på så sätt utan mer att han är medveten det. Du kan nog inte begära det, men om han vill bli sugen först så måste det ju till en förändring av ngt slag... Klart att han kan vara rädd, jag är också rädd, min sambo också. Det vore nog konstigt annars. Det är en förändringen men även allt som kan gå fel känns skrämmande.

Jag vet inte om det är normal biologi, jag kan känna så med, hur det bara hugger i magen. Tror inte att det är ngt fel på oss, vi längtar nog "bara" väldigt mycket.

Ellie Lo skrev 2009-06-30 15:43:44 följande:

Men om ni skulle sätta upp en tidsaspekt då? T.ex ngr månader efter att han har pluggat klart och fått ett jobb? Så att du vet att tiden inte bara rinner iväg...

Klart du inte är onormal. Vissa längtar väldigt starkt och det är jobbigt.
Men om ni sätter upp en plan. Efter bröllopet, och efter att han har pluggat klart i januari och förhoppningsvis fått ett jobb så skulle ni kunna ta upp det igen. Om du försöker att vänta, kanske går till en kurator eller dyl bara för att ventilera ut dig lite...det kan vara skönt, tyvärr finns det nog inga piller
Det är ju inte så lång tid till september och bröllopet. Det går att begrava sig i planeringen... Sen dröjer det ju inte jätte länge till januari och vet han att han kommer att ha ett jobb innan så kanske det lossnar för honom. Han är kanske bara rädd för att inte kunna "försöja" er. Han verkar ju ändå vilja ha barn.
Sen det med att det kommer när det kommer...jag tror att man måste jobba för en förändring, inget kommer gratis tyvärr.