hjälp!
Jag kommer att böla sönder mitt eget bröllop, jag skojar inte! Är mkt gråtmild i vanliga fall( tvprogramm, barnens skolavsl etc) o vet inte hur jag ska fixa detta. Blir rödsprängd och svullen bara jag hör kyrkklockor. Vad göra? ta lite skumpa eller?
jag med. Jag grät under min dotters dop och fick stå med ryggen mot folket. Vet inte hur man ska undvika det, svårt..
värsta är väl löftena man måste säga med liten pipigröst. Vackrast den dagen nej jag tror inte det...
Här är en till som gråter lätt. Grät också på dotterns dop och till tv-program.
Så jag undrar verkligen hur det kommer bli när det blir dags för vårt bröllop 
Man bölar och så har man en näsduk, snyter sig rejält och lugnar ner sig så man kan säga det man ska. Sedan bölar man igen.
Spå kommer det garanterat bli för mig och det är bara att se till att inte glömma näsduken.
Åhhhh en till med samma problem!! Min värsta farhåga inför vigseln är mitt okontrollerade bölande. Allt smink som rinner o röda söndergråtna ögon. Alla tårar kommer ju att vara för att jag e lycklig... Men jag skulle allt vilja slippa att bli alltför "lipsillig"
Jag fick tipset av en vännina o nypa mig själv i andra handen för att få fokus på ngt annat. O som jag kommer att nypa =) jag e beredd o prova allt! Jag har även talat om för min m2b att han får göra lite roliga grimaser i smyg så jag "glömmer" bort mig. =)
Åhh va skönt att höra att jag INTE är ensam om detta.Jag har vart gift tidigare och inte för att skrämma upp er nu men det va HEMST att gå i gången fram till prästen. Gud va jag snyfta :( VARFÖR ska man vara så känslig- nästan så man är överkänslig.
Hör jag klockrna ringa så är det kört.
frågan är ju VAD man ska göra för att mildra detta ??
om man bölar riktigt på morgonen är tårarna slut då?
Ska ha vattenfast mascara iallafall...
Alla säger njut av stunden, shit säger jag. Måste tänka på ett recept eller svårt mattetal tror jag
var maid of honor på min bästa väns bröllop i frankrike förra året. där satt vi som var vittnen och tärnor/marskalkar på snedden framme vid brudparet så vi tittade ut över hela kyrkan och herregud vad jag grät HELA ceremonin, i en hel timme!!! hela kleenexpaketet var slut och jag var kladdig över hela händerna av smink, tårar och snor...
och alla såg ju detta, jag satt ju där med en näsduk upptryckt i ansiktet hela tiden!!!
och sen hade prästen den lilla finurligheten för sig att kalla upp oss alla att svara på frågor om varför vi hade accepterat denna hedersutnämnelse att vara tärna/vittne. då skulle jag klämma fram, på franska, hur mycket jag älskade min bästa vän och att jag var så lycklig för hennes skull - inför 230 personer!!! jag höll på att dö!!!
men det visade sig att alla var så rörda över mina känslor för min vän och alla tycket det var mkt charmigt att jag var så känslosam - och att det var mkt trevligt att se hur jag såg ut utan näsduk i ansiktet!! hehehe
jag tror man skall vara naturlig helt enkelt. bra smink och näsduk är det som gäller, sen är det bara att gråta på. vi skall ju inte var några isstoder där framme som inte är berörda av det som sker. fast det kan ju vara bra att ha fixat fotograferingen innan, så klart
