var maid of honor på min bästa väns bröllop i frankrike förra året. där satt vi som var vittnen och tärnor/marskalkar på snedden framme vid brudparet så vi tittade ut över hela kyrkan och herregud vad jag grät HELA ceremonin, i en hel timme!!! hela kleenexpaketet var slut och jag var kladdig över hela händerna av smink, tårar och snor...
och alla såg ju detta, jag satt ju där med en näsduk upptryckt i ansiktet hela tiden!!!
och sen hade prästen den lilla finurligheten för sig att kalla upp oss alla att svara på frågor om varför vi hade accepterat denna hedersutnämnelse att vara tärna/vittne. då skulle jag klämma fram, på franska, hur mycket jag älskade min bästa vän och att jag var så lycklig för hennes skull - inför 230 personer!!! jag höll på att dö!!!
men det visade sig att alla var så rörda över mina känslor för min vän och alla tycket det var mkt charmigt att jag var så känslosam - och att det var mkt trevligt att se hur jag såg ut utan näsduk i ansiktet!! hehehe
jag tror man skall vara naturlig helt enkelt. bra smink och näsduk är det som gäller, sen är det bara att gråta på. vi skall ju inte var några isstoder där framme som inte är berörda av det som sker. fast det kan ju vara bra att ha fixat fotograferingen innan, så klart