CiaLovesAndreas: Här kommer storyn. Eftersom jag är förälskad i staden Florens och den vackraste plats i värlen i mitt tycke är den gamla bron Ponte Vecchio i solnedgången, med utsikt över floden Arno och Tascanas kullar, så har jag lite drömt att om jag skulle förlova mig så skulle det bli där. När min sambo så frågade om vi inte skulle åka till Florens igen (var där för 3 år sedan) den här sommaren kände jag att det inte var mycket att be för. Om det skulle bli som jag ville ha det så fick jag ta tag i det själv och få det gjort den här sommaren, hehe.
En annan sak som bör nämnas i sammanhanget är att vi skämtat i ett par år om att om min sambo skulle fria till mig någon gång så skulle det säkert bli oromatiskt och praktiskt i icakön med en ring av betong. Inget fel på betong, det var mer en symbol för hans oromantiska ådra.;)
Så, sagt och gjort, jag bestämde mig för att skämta lite samtidigt också och började leta efter betongkonstnärer, smyckedesigners mm som kuned tänkas tillverka ringar i betong för att anspela på detta skämt och HITTADE faktiskt en betongkonstnär som var villig att försöka och SOM hon jobbade. Lyckades få ihop två inte alltför snygga ringar kanske, men som dock blev måttbeställda att passa oss.:)
Och vi for till Florens och jag tog ringarna med och då REGNAR det hela tiden! Tillslut blev det dock en ok dag och jag drog med mig sambon till Ponte Vecchio (vid det här laget har jag haft ett antal humörsvängningar så han ställde upp på varje nyck jag fick, hehe) och frågar om det är ett fint tillfälle nu? Varpå han naturligtvis inte ont ananed svarar att jo, nu är det väl en trevlig stund, fint väder äntligen och så...
Så jag plockar fram ringarna och sedan tar det stopp! Jag får inte fram mer än "jag kalrar det inte" och känner mig löjligt patetisk och skakar av nervositet.. Så sambon som äntligen kopplar, norpar ringarna och går ner på kvä.
Sedan valde vi ut ringar på Ponte Vecchio, det ligger ju ett antal guldbutiker där, och på det här viset har jag alltid en bit av Florens med mig runt fingret också. Hade försökt kolla priser i butikerna där i förväg för att se om vi hade en chans att ha råd med ringar och sparat som en smålänning.:) Visst betalade vi bra mycket mer än vi hade gjort för likadana ringar i Sverige, men det är de värda, utan tvekan!
Så gick det till och nu är jag också ringmärkt.:)