Vem friade och hur gick det till?

jag och min m2b ska gifta oss i italien i september (hemligt)
vi låg hemma i soffan hos honom för några månader sen och han säger appropå ingenting "du är den första jag har kunnat tänka mig att dela mitt liv med" jag blev lite ställd, men tänkte inte så mycket mer på det
sen den 11e maj, exakt 3 år sen vi träffades första gången, så ligger vi i sängen hos mig och han säger en gång till att jag är den enda han har övervägt tanken att gifta sig med, han sträcker armen över mig (jag tror att han bara ska kolla klockan på mobilen eller nåt) men han sträcker fram en ring istället och frågar om jag vill gifta mig med honom, jag nickar och svarar ja, ja ja, och börjar nånstans mitt i alltihopa gråta också. ringen passade perfekt för övrigt! :D

Jag och min sambo (då väldigt nybliven sådan) hade en tredagarstrip till Paris förra sommaren. Då han betedde sig lite knasigt några dagar innan vi skulle åka trodde jag han hade något lurt på gång. Så jag förväntar mig ett frieri, när han sen en kväll föreslår att vi ska ta med oss lite vin och chips och gå till effeltornet så tänkte jag lite försiktigt, ikväll friar han...Men det kom inget...På flygresan hem kände jag mig nästan lite besviken trots några toppen dagar i paris...

...När vi kom hem var det bara tvätta och iväg på nästa äventyr. (jag hade vi denna tiden lagt fieriet på hyllan, vi hade ju trots allt inte varit tillsammans så länge...

Sista kvällen i halmstad föreslå jag att vi ska ta en promenad på stranden sagt och gjort... promenad på stranden i solnedgången och sen en massa prat under en stjänrklar himmel

Mitt i allt detta prat börjar han prata om trappsteg att vi har klättrat ett snepp genom att bli sambo och blablabla, jag tappade honom någon stanns mitt i...men så plockar han fram en jätte liten söt ring ur fickan och frågar jag vill gifta mig med honom...Gråtandes svarar jag JA...

Visade sig senare att han hade tänkt fria vid effeltornet, men inte tyckt det varit så romantiskt, eftersom det va hur mycket folk som helst där. Sen dess hade han i stort sett haft ringen i fickan i väntan på rätt ögonblick..

Behöver jag skriva att jag älskar min M2B nästa sommar blir vi man och fru =)

ååhh, jag blir helt tårögd av alla era historier!

Vi förlovade oss ganska snabbt. Varit tillsammans cirka åtta månader. Då var det inte aktuellt med bröllopsplanering... Främst för att vi inte bott tillsammans utan bara haft distansförhållande. Det var väldigt klassiskt romantiskt...
Han mötte upp mig vid tåget (veckopendlade och var hos honom på helgerna) extra snyggt klädd. Vi pratade på som vanligt på vägen hem.
Han bär in mina grejer och säger till mig att vänta utanför. När jag kommer in är massor av ljus tända, det luktar av god mat osv. Jag blir ledd till datorn där jag startar ett egenhändigt gjort program som inleds med en kärleksförklaring vilket sedan leder till att jag får gå på jakt genom lägenheten, via små rim på lappar, för att hitta rosor, champagne, choklad och tillsist ett kinderägg som är öppnat med ringarna i och en "vill du förlova dig med mig?".
Sedan äter vi god mat och myser hela kvällen.

När vi bott ihop några månader börjar han fria.... Flera gånger i veckan friar han i regel. I vardagliga situationer. Ofta när jag tycker jag är som knäppast och galnast friar han "för att när du är som mest du blir det så påtagligt att jag inte kan leva utan dig".
Jag är inte redo helt enkelt och säger därför att vi ska gifta oss "nån gång".
Jag åker hem till mina föräldrar över jul. Funderar mycket över vår relation när vi är ifrån varandra. ¨
Några dagar efter jag kommit hem... blev det så att vi bråkade lite. Känslosam diskussion om något jag inte minns just nu. Vi hamnar i duschen tillsammans och jag har gråtit och vi håller om varandra och är nära.
Då går han plötsligt ner på knä igen och förklarar sin kärlek, hur mycket han tycker om mig, hur han inte kan föreställa sig hans liv utan mig.
Tårarna rinner för mig. Han gråter också.
O jag chockar honom totalt genom att säga "ja!".

Han frågar gång på gång under resten av kvällen om det verkligen stämmer. Om jag menar det. Jag vidhåller att jag gör det. Kvällen därpå tar vi en öl med några vänner och han frågar igen när vi står i baren och väntar på betjäning och jag svarar "ja, det har jag ju sagt!".
Vi pussas ännu mer och snyftar om vartannat och rusar sedan bort till våra vänner och berättar det hela - eftersom han äntligen fattar att jag menar allvar med mitt svar.

Det var i januari i år. I juli gifter vi oss. Då har vi varit tillsammans i två år. Men varför vänta om man verkligen vill?! =)

Han friade, på nyårsaftonen precis vid 12 slaget då ett vitt regn av 4verkeri föll ovanför oss det va så romantikst men lite synd för det va sånt jäkla liv så jag hörde inte allt han sa .men nog kommer man ihåg det alltid

När jag läser om så många andra här som varit med om så fantastiska frierier känns mitt lite futtigt. Jag hade inte trott att det fanns i min sambo att vara romantisk, och det är kanske sant

Jag hade varit ute lite senare med jobbet och fått mig ett par glas med vin och nöjd och glad tyckte jag att han var när han kom och hämta mig. Vi hade som vanligt mycket på gång hemma och denna dag var inget undantag för där stod en hink med jäsande vin som skulle silas och sen hade jag ju mycket att prata om som alltid. Mitt i detta vardagsbestyr står jag på knä i köket och silar vinmäsk, pratar på så öronen trillar av och då hoppar han upp från soffan och frågar vad klockan är.
Jag: -Den är väl 10.
Han: -Vilket datum är det?
Jag: 10e oktober (börjar ana ugglor) Han försvinner ut i hallen och kommer tillbaka in i köket...
Han: - Nu får du ju ställa dig upp.
Jag kan inte annat än le från öra till öra för nu fattar jag nästan vad som ska hända. Jag ställer mig upp rättar till tröjan och han går ner på knä. Framför sig håller han en röd ask med två ringar och leende frågar han: - Vill du ha en sån här? Jag: Ja!

Inga tårar, inget skrik och inget drama. Jag bara ler som en fåntratt och böjer mig ner och pussar på min älskade. Han: -Få se om den passar. (Vilket den inte gör) Hämtar skumpa och glas och vi skålar i den röda förlovnings-skumpan och jag kan fortfarande inte sluta le.

Än i denna dag känner jag mig dum och konstig för att jag inte reagerade som jag trodde att jag skulle. I mitt sinne hade jag väntat mig en känslosam kärleksförklaring, levande ljus och romantisk musik, en känslostorm och gråtandes hade jag sett mig falla på knä och svara Ja av hela mitt hjärta. Men nehedå, det blev det inget alls med. Det kanske är jag som inte är speciellt romantisk...

Hehe, vi låg i sängen och pratade och kom väl helt enkelt fram till att vi skulle gifta oss. Sen sa vi att han skulle överraska mig med att fria på riktigt, men sen frågade han mig om vi inte kunde planera en förlovningsdag tillsammans istället. Så då gjorde vi det Det var väldigt rationellt men dagen blev väldigt romantisk ändå!

DET tyckte jag var romantiskt!

MV85: började gråta när jag läste ditt inlägg, haha, nu e det mkt känslor på G..

min kille friade efter en dag på marstrand på ett rum på gothia towers, han sa "om 7 sekunder kommer jag att fria till dig" (från min favoritfilm Notting Hill). Jag började självklart gråta och han gick ner på knä..uppenbarligen svarade jag "ja". Sedan åt vi middag på Heaven 23. Vi förlovade oss fredagen den 13 juli, enda dagen det inte regnade på på hela veckan..

Sommarpar: Ja, det gör jag själv med... Även att jag inte gjorde det då hehehe Det var verkligen som något ur en romantisk film

eller hur, tror jag skulle sett den filmen flera gånger om...

på tal om romantisk film så kan jag verkligen rekomendera the proposal som kommer på bio snart, va på tv3:s förhandsvisning på den och så fort eftertexten började rulle ville jag se den igen..