Livets stora och små frågor
Sweetan - fy vad tungt med förväntningar på bostäder och brustna förhoppningar! Samtidigt måste ju både maken och du få "sörja" i sin egen takt och han hinner säkert landa han också. Extremt trist att hålla igen, men sanningen är att ni troligen lever bättre om ekonomin ger utrymme för små utsvävningar än om boendet tar allt.
Om man låter boendet ta mer el mindre allt riskerar ni ju att sitta i en halvschysst/schysst bostad men utan utrymme för något annat. Pest eller kolera... men jag tycker att ni valde vettigt.
Själv tänker jag på det när jag pendlar. Vi köpte ju hus i makens jobbstad och här är det billigt. Alltså har vi råd att renovera huset, att åka på semester och att shoppa lite lagom. Hade vi köpt hus i min jobbstad hade priset varit tre gånger så högt, maken hade fått pendla åt andra hållet och då med bil - vilket ju är hemskt mycket dyrare. Risken är att vi hade blivit sittande i ett hus på "fina gatan" men utan möjlighet att leva som de som bor där.. Visst hade man kunnat köpa hus en bit ifrån centrum i jobbstaden.. men ska jag flytta vill jag verkligen SLIPPA pendling...
...Det är en mängd trista vuxenpoäng på att inte välja med hjärtat, att inte ta ekonomiska risker. Samtidigt är man ju tvungen att vara det.
Och din maken deppar ju egentligen inte BARA över den försvunna chansen till större bostad.. utan över att ni inte har större ekonomiska muskler än vad ni har. Vilket ni ju delvis har valt genom att ha de jobb ni har och bo i NY... där väl inget är billigt?!?! Det handlar ju om att jobba med det man trivs med och känner att man utvecklas av och då har ni ju valt att göra avkall på en hel del annat. Bostadens storlek, närhet till familj och vänner osv.
Kanske handlar det om att ni kommer att prioritera annorlunda nån gång inom överskådlig framtid. Men som sagt.. lurigt!!
/från en som inte heller fått allt.... det är lååååångt till mina vänner... (även om det är närmare än i ert fall)