• fru AM

    Livets stora och små frågor

    Hej alla i tråden. Igår kom vi hem från sjukhuset med lille ?kanske-ska-han-heta-Hektor? i släptåg.

    Kejsarsnittet i måndags var en väldigt intressant upplevelse. Helt sjukt kändes det att ?checka in? på avdelningen innan ingreppet, få lite värktabletter, byta om till sjukhuskläder ? för att sedan traska ner till uppvaket för att invänta att bli inrullad i operationssalen. Väl inne i operationssalen: där var det ca 10 pers som förberedde mig och all utrustning. Det allra läskigaste var nog när ryggbedövningen skulle sättas. Det gick inte helt enkelt tydligen. Narkosläkaren sa att det nog var lite trångt mellan kotorna (min sjukdom kanske) men det gick tillslut efter lite grävande. Bedövningen tog blixtsnabbt. Har aldrig opererats förut så det var spännande. Dom satte ett gigantiskt skynke över magen (självhäftande gladpack/papper) och det skynket fungerade också som ?skärm? så att vi inte skulle se ingreppet, och som skydd för operationspersonalen så att de inte skulle ?få fostervatten i skorna? som någon sa när jag frågade.

    Jag märkte att de började joxa och bråka med min mage, som att de klämde väldigt hårdhänt ? så att jag riste fram och tillbaka på britsen. Fattade inte förrän efter en lång stund att de redan börjat skära. Och plötsligt var det någon liten som skrek till. Vår lille bebis bars fram bakom skynket och fick ligga på mitt bröst. Han var rätt gråblå och lät inte så bra så de nöp honom lite i ryggen så att han fick ur sig lite mer fostervatten (det är ju en av farorna med kejsarsnitt att de får problem med andningen pga av fostervatten i lungorna). Men hur gråblå han än var och hur distraherande omständigheterna än tedde sig kom kärleken på en gång. Helt självklar. Han var så lik Livia och så lik sin pappa ?

    När jag var färdigsydd fick vi tillbringa ett par timmar på uppvaket tills jag kunde röra fötterna igen (och vilken klåda man fick av bedövningen/morfinet helt galet). Försökte amma lillen som mest ägnade sig åt att grymta (eller ?grunta? som de kallar det när kejsarsnittsbarn andas lite ansträngt). Men han lyckades i alla fall både äta lite och bajsa redan på uppvaket.

    Han föddes 12.31. Vid 16 var vi uppe på avdelningen igen och jag fick första dosen smärtstillande efter operationen. Och vi 20-tiden samma kväll tvingades jag gå ett varv i rummet. Helt otroligt att man klarar det efter en sån stor operation ändå!

    Den värsta smärtan hittills har nog varit eftervärkarna (sammandragningarna när livmodern drar ihop sig sporrad av amningen) ? riktigt elaka (värre för omföderskor tydligen). När man är ryggbedövad får sig tydligen tarmarna en körare också så det gjorde rejält ont när de skulle komma igång och börja röra på sig. Smällde som pistolskott i magen!

    Såret gör däremot inte så ont som jag trodde. Stramar rejält och kliar lite och svider. Men som sagt inte som jag trodde att det skulle kännas.

    ?Hektor? är liten (3.5 kg 51 cm) och snäll. Sover äter bajsar. Vill helst sova PÅ någon ? inte ensam. Livia blev överförtjust. MIN! skrek hon när hon ko hem från dagis i går och såg honom ? MIN BROR. HAN HAR KOMMIT!

    Vårt bredband är kajko ?har kapat en grannes uppkoppling och hinner tyvärr inte läsa ikapp eller kommentera nu. Sonen kommer snart hit och ska träffa lillebror ... Men jag vill tacka för alla hejarop och grattis!

    Stor kärleksfull kram till alla!

  • fru AM

    Hej igen! Har nu skummat tre-fyra dagars trådkonversation ?
    Fantastisk trådstart Telis! Min favoritbarnmorska på BB var förresten jättelik Telis - så pass lik att jag flera gånger kallade henne Telis? riktiga namn (för hon HETER inte Telis egentligen). 

    I övrigt har jag uppfattat ? Blusjakter (Hur går det Tinga?), sorgliga kattöden (stackars Rasmus och BS! Kram!), märkliga/positiva medicinska fenomen (Blivandes mans soldater som repat sig), Nenne som satt ner foten på jobbet och SÅ mycket annat ? Det är verkligen en härligt innehållsrik tråd det här!

    Muggles: blev rabarberchutneyn god?

    Liten: hur känns det nu ytterligare ett tag efter ögonoperationen?

    Lite ego: jag tog mig nyss vatten över huvudet och tog en liten promenad med vagnen och ?Hektor?. Jag kom ända till Sturegallerian (inte så långt?) men insåg att det verkligen gjorde jätteont i snittet (jag som skrev förut att det inte gjorde ont ? men det har det börjat göra nu. Jag tar inte värkmedicin lika ofta nu som på BB kanske ?) Fick stappla hem igen. Men det ordnar sig nog. Imorgon måste vi tillbaks till sjukhuset för viktkoll, ett blodprov och gulsotskoll så jag hoppas jag känner mig piggare då. Ska dessutom be dem titta på såret (för själv vågar jag inte).
    Hoppas ni alla får en fin valborgsmässoafton!

  • fru AM
    BrudSommar2006 skrev 2009-05-01 21:20:29 följande:
    AM, hur går det med amningen, har det fungerat lika bra som vanligt eller har det varit segare att få igång som man hör att det kan vara efter snitt?
    Det går väldigt bra faktiskt! Riktiga mjölken kom på kvällen samma dag vi kom hem från BB. Det är så roligt att se bebisars reaktion när de får första forsen av riktig mjölk i munnen - de nästan storknar ... Så nu glider jag runt hemma och har likadana bröst som man kan se i amerikanska porrtidningar - typ Super Jugs. Fast mina gör ganska ont ("mjölkstas" kallade barnmorskan det i går när vi var på återbesök) och tyvärr har jag ju ännu även muminmammans mage så man är ingen utvikningsbrud än ...

    Har en kompis som födde "normalt" på Danderyd i torsdags morse - på vanliga förlossningen. Där var det kaos och hon fick vänta hela dagen i något transitrum innan hon kom till BB-avdelningen. Sedan ville de skjutsa hem henne innan hon ens kommit igång med amningen. Förlossningsvården fallerar faktiskt ganska ordentligt tycker jag om man inte lyckas ta hand om de mammor som föder "normalt" på ett bättre sätt.
  • fru AM

    viktualia skrev 2009-05-02 10:03:10 följande:


    nu har ännu en kompis klivit ur gravidgarderoben och jag inser att jag snart borde kasta mig ut för det där stupet igen. Jag är troligen hemskt tjatig.. men detta måste nog sägas vara min största nojja nånsin.... hm.... ÄL är runt nästa helg.. ni lär få facit...
    Hoppa, Vickan! Om du vill är du välkommen att du snusa lite på Hektors fjuniga huvud om det kan göra dig sugen och få dig tycka att det är mödan värt ... Fast jag förstår om du tvekar med dina två missfall i bagaget. Men det är INGET säger att det kommer hända igen. KRAM!!!
  • fru AM

    Hej tågjäntan! Tråkigt att du upplevde ditt snitt som så besvärligt och smärtsamt. Jag fick morfin med ryggbedövningen så det tog bort smärtan första dygnet. Sedan var det alvedon och dexofen (typ diklofenak) i två dygn, nu bara alvedon (blir yr av dexofenen). Läste om en tjej på nätet som fått morfinsprutor i minst en vecka och inte kunde gå på 4 veckor ... så det blir ju så olika för alla.

    Jag upplevde som jag tidigare sagt eftervärkarna och gaserna som det mest smärtsamma - mycket tror jag för att jag inte var förberedd på gaserna och inte kunde tro att eftervärkarna efter trean kunde bli så mycket värre än efter tvåan ...

    Eftersom jag är så gammal (snart 40) så får jag dessutom fragminsprutor i en vecka (blodförtunnade för att slippa propp) - eller snarare: jag får ge mig själv dem i fettvalken på magen ... Inte svårt att pricka just nu Ska bli skönt när man är "medicinfri".

    Jag ville ju ha och valde planerat snitt - mycket för att jag vet att det här är mitt sista barn. Det låter så tråkigt om ni inte vill försöka få ett barn till "enbart" pga förlossningen ... Men det kanske är jag som är extra blödig och bebisgalen just nu Det är ju inget som säger att nästa eventuella snitt skulle kännas lika jobbigt för dig ...?
    Kram på dig! (Är extra kramig idag eftersom hela familjen utom jag och "kanske Hektor" är på kalas. Vi stannade hemma och vilar mitt operationssår.)

  • fru AM

    Vill bara tillägga att min kompis som fick barn i torsdags födde vaginalt (men med sugklocka) - hon akutsnittades förra gången. Jag är väldigt glad för hennes skull att det blev som hon ville denna gång!

  • fru AM
    Ore skrev 2009-05-02 18:18:41 följande:
    AM: Super jugs och muminmammamage? Försöker föreställa mig, utifrån fotot på dig.

    Faktum är att magen under dagen krympt betydligt. JAg är hoppfull! Utvikningsbrud innan sommaren?
  • fru AM

    Hej och trevlig måndag till alla!

    Trots en fruktansvärd huvudvärk (måste spänna mig på något sätt när jag bär/ammar?) så är humöret ganska bra.

    Mjölkhonkarna (som Frullan så träffande döpte dem till) har lugnat sig och är nu helt vanliga amningstuttar

    Och det blir med stor säkerhet just Hektor han får heta. Vi har till och med presenterat det för Livia nu och hon anammade det direkt.

    MSW: Kan absolut INGENTING om outlook så jag kan inte hjälpa tyvärr.

    EA: kul med fuskmöhippa! En killkompis till mig råkade ut för fusksvensexa och blev kidnappad på lunchen och trodde att svensexan började så trevligt med finlunch med sill och snaps och trerätters efter det ... Det var bara det att alla andra hade vatten i sina snapsglas och lättöl i ölglasen osv - så det slutade med att killkompisen satt där helt full och dan och allla kompisrna började troppa av till sina jobb. Han fick såsmåninom ragla tillbaks till sitt jobb - hyfsat ansvarsfullt i finansbranschen ... En vecka senare tog de honom på riktigt.

  • fru AM

    Hallåhej!
    Helgens date. Jag är ju inte så mobil som jag trodde jag skulle vara kanske - men titta ut i parken en liten stund och förevisa lille H kan jag ju alltid göra. Dock kommer jag inte kunna sitta på marken som en vanlig picknickare. Vädret är j alltid ett osäkert kort ... Det kanske är smartast att boka bord någonstans? Jag passar gärna den bollen vidare just denna gång - men dyker upp var ni än bestämmer.

    Har idag blivit officiellt kärring ... Har skrivit ett argt mail till Procter & Gamble o klagart på Yes Powerdrops Maskindisktabletter som bara kladdar och gårsönder och geggar ner hela köket. Amningshormonerna vallar ... Nåde den som befinner sig i skottlinjen ... Det är arg, gråtande, eller milt leende man ser mig nuförtiden

  • fru AM

    EA, Lappis, Nenne, Snaily m fl: Jag lider verkligen med er när ni berättar att ni råkar ut för såna taklösa människor som anser sig ha rätten att lägga sig i er fortplantning.

    Jag kan inte säga att jag vet hur det känns för det vet jag inte. Det närmsta jag har varit var när min svärmor frågade mig i somras om vi skulle ha fler barn (då hade vi precis bestämt oss för att försöka oss på en trea) - direkt efteråt slog hon handen för munnen och bad tusen gånger om ursäkt för den klumpiga frågan (som jag dessutom ljög som svar på. Sa att vi inte hade bestämt oss än). Tyckte dock inte hennes fråga var så farlig eftersom vi redan hade ett-två barn (beroende på hur man räknar sonen).

    Tror det är mycket bra att tydligt markera för taktlösa människor att de ställer för intima frågor (oavsett vad de gäller). Antingen kan man säga rent ut: "det där är en lite för personlig fråga" eller så kör man en grov motfråga: "Och hur ofta bajsar du?"

    Kanske?

Svar på tråden Livets stora och små frågor