gå med blivande maken i kyrkan?

Något mycket obehagligt håller på att krypa fram mot mitt medvetande.

Jag är nu gift, så min stora dag har ju redan varit. Och stor var den verkligen - kyrkan har fått sluta ha vigslar, det är ingen som vill gifta sig där längre eftersom de känner att de inte kan leva upp till den otroligt höga standard vi satte med vår älgförrättare som kom svingande ner från takkronan, näbbens rykande plastbyxor, och kaffet som sprutades över oss istället för ris när vi kom ut. Det senaste jag hörde var att prästen emigrerat till Kanada (märkligt nog, eftersom konkurrensen från älgarna borde vara större där) och att musikern har hemfallit åt Bach-konserter. Ingenting blir sig nånsin likt med andra ord.

Men alltså... Får jag inga fler dagar nu?

Jag tycker folk har börjat lyssna så dåligt. Jag får inte rida in på min elefant i snabbköpet utan måste binda den utanför medan jag handlar. Ingen har blivit tårögd över min skönhet på flera dagar. Min man säger att vi måste sluta dricka champagne till varje måltid och nöja oss med nåt tyskt mousserande vin istället. Jag får inte ens frukost på sängen!

Vems dag är det nu då?

Oj...
Nejmen så får det ju inte gå till...
Det är ju hennes dag, så hon bestämmer ju. Hon har ju redan bestämt att dom inte ska ha nåt prat om den där jesuiten (varför prata om utlänningar på hennes dag?) Och inga psalmer....
Och så måste hela kyrkan dekoreras med pappersblommor och parfymeras för att lukta som hon vill. Och dom ska både kasta ris och skjuta fyrverkerier utanför dörren (andra brudpar får väl flytta till en annan kyrka om det inte passar dom, för det är ju hennes dag, inte deras...

Eller?
Nu blev jag lite orolig här....
Bäst att höra vad Kjell Präst och soldemor har att säga om den saken...

Aniara, jag har en morbror-som heter Krister (!) och han brukar bestämt hävda att "Det är min dag idag". (Det här är alldeles sant, faktiskt)
Detta har retat mig i hela mitt liv.
I synnerhet är det om möjligt eter värre nu, än förr, då min make OCKSÅ har haft mage att gå och heta Krister, (också alldeles sant, jag lovar. Jag skulle aaaaaldrig ljuga om något så allvarligt) Så nu så här i efterhand, hävdar han att alla dagar är Kristers dagar. Det är ju helt vidrigt! Och det, skulle alltså innebära i förlängningen, att alla dagar är PRÄSTENS dagar! Det är bara mer än vad man kan stå ut med, håller du inte med mig?

Hela trådens trovärdighet fallerar ju redan på förstasidan när Kjell Präst påstår att han inte visste att det var förbjudet för präster att ha humor.

Jag har minnsann träffat en präst en gång. Som utbildad kristen vet man att det mesta är förbjudet. Även mjukglass.

Chicita: Självklart står kyrkan för vinet och serveringen av det. Tyvärr så verkar dom endast ha rödvin och endast ett (!!!) glas att dricka ur. (ganska rasistiskt mot oss som bara dricker vitt vin faktiskt)

Om vi kan slita oss ifrån Krister för ett ögonblick så måste jag be om råd i en viktig fråga. Ett brudpar (de heter Krister och Kristina) vill absolut ta med sig en egen orgel till vigseln, eftersom de är rädda att musiken inte blir som de vill annars. (De hade också funderingar på att ta med sig en egen kyrka men detta har lagts på is eftersom det var iskyrkan i Jukkasjärvi de tänkt ta med sig men ämnar gifta sig i Stockholm juli och kyrkan inte skulle må så bra av det) . Nu kan det ju bli lite besvärligt att byta ut den existerande orgeln mot deras egen, men bör man ändå göra det? Det är ju trots allt brudparets egen dag (orgeln är för övrigt färgmatchad med samtliga gästers kläder eftersom den tidigare använts på Pridefestivalen)! Själv känner jag någonstans att jag är nöjd så länge de inte tar med sig en egen färgmatchad Gud. Vad tror ni om detta?

Jag brukar på lediga stunder tjänstgöra på McWedding Drive-thru. Det blir en osvensk och nästan sydländsk atmosfär när kunderna kommer roch ropar "Två Big Mac med extra lök, två cola och en milkshake - och så en vigsel då förstås". Så står man där, stiligt utstyrd i kaftan med stort gult M på ryggen och en käck liten mössa dekorerad med lökringar, och viger så det står härliga till. Det är faktiskt ett så lyckat evenemang att det talas om att enligt samma modell införa McFuneral Drive-thru också, där man lätt skulle kunna beställa en måltid och en begravning - så slipper man ju dessutom den evinnerliga smörgåstårtan.