Knäckt....

Jag har gjort det! Jag har brytit! Jag har stått på mig! Jag har låtit bli att svara på samtal o sms som har regnat in, det har varit oerhört svårt. Jag bad honom låta bli att höra av sig men gjorde det ändå så det har varit tuffa dagar men verkar som att det lugnat ner sig nu. Jag har fått lugn o ro senaste dygnet. Men idag är det jobbigt, känns som mitt hjärta gått itu o tårarna rinner. Kan inte fatta att det skulle sluta så här, kan inte fatta jag har stått på mig! Det gör så ont nu men ändå är jag nöjd att jag för första gången stått på mig.

Heja dig! Du klarar det här! Det blir lättare och lättare varje dag, även om det käns tungt ibland. Stå på dig! *stöttekram!*

Den där låten(Gabriellas sång) fick mig också stark nog att ta mig ur ett riktigt dåligt, våldsamt och destruktivt förhållande. Jag lyssnade på varje ord när jag såg filmen och helt plötsligt vaknade jag upp ur koman som förhållandet hade skapat. Jag insåg hur ofattbart olycklig jag var. Låten fastnade så starkt och jag gråter varje gång jag hör den fortfarande. Just den där raden "Jag vill känna att JAG LEVT mitt LIV" satte sig. Varför kasta bort sitt liv med att vara olycklig och leva i en relation som bara bryter ner en?

TS, du ska veta att du är stark, du ska veta vad du är värd. Kämpa på!

GRATTIS GUMMAN!!!! du gjorde det!!!
härligt!
nu börjar det lättare...=) nu ska du LEVA...=)
du klarar det, och har du det extra jobbigt...skriv av dig en stund här så ska du se att du mår bättre sen...och dessutom får du en massa peppning av oss här också...

YOU GO GIRL!!!

visa för världen att du är tillbaka ute i livet nu!!!

massa kramar

Usch det gör så fruktansvärt ont i hjärtat och jag är så ledsen. Det känns som att nu när han givit mig andrum så är det jag som rasar, jag var så stark innan när han var svag. Just nu känns det som att jag bara vill ringa eller smsa eller maila men gör det inte eftsom jag vet att det inte gynnar mig och inte honom heller för den delen.

Just nu känns det som om jag aldrig kommer att bli glad igen. Känner mig så patetiskt som tycker så synd om mig själv.

Jag hejjar på dig!
Du är starkare än du tror och det är inte konstigt att du sörjer, både det som ändå fanns, och det du inser kanske aldrig fanns och det du hoppades skulle bli.

Känslorna runt att ha satsat på något som gått i stöpet och rädsla för framtiden och alla blandade känslor som sliter i dig, självförakt, ensamhet, ilska, trötthet, sårad stolthet, äkta stolthet, självbevarelsedrift osv osv det är klar det måste gråtas ut gumman!

Det går i vågor och omgångar. En dag reser man sig och säger: "nä, nu får det räcka, nu är det framåt som gäller!"
Då är systemet rensat och hjärtat fritt igen!
Passa på att gå ut i solen så får du iallafall påfyllt med den energi som ljuset ger. Du fixar det och har varit jätteduktig!

Det är bra att sörja en stund, rensa ut alltihop.
En stor kram från mig med, du är jättestark som tar dig ur det här.

jag håller med passionsblomman.
låte det komma och ta det dag för dag. stressa inte fram eller bort några känslor, låt de komma.
och som hon sa, gå ut i solen en stund. har du balkong eller liknande sätt dig där en stund och bara dra in solens energi.
det hjälper lite iaf...
massa stöttekramar från mig

Ja jag har faktiskt balkong och jag ska snart åka iväg och köpa lite möbler och blommor till den, då jag har sol hela dan där

Jag är fruktansvärt orolig i magen men gör mitt bästa för att tänka på annat men det är inte lätt, tankarna mal hela tiden, på honom, på vad som har varit, på vad som nu kommer att hända, hur det kommer att bli att va själv...

Men som sagt, idag ska jag bara försöka sysselsätta mig.

Kram på er!

Vet du vad tjejen!
Jag blir glad när jag läser att du planerar att fixa till balkongen! Du är på väg åt rätt håll
Förstår din oro... been there, done that, men du kommer att klara dig jättebra!!
Ensamheten kan vara lite läskig först men sen kommer du att inse att va skönt det är när det bara är du som styr!
Man kan visseligen inte skylla på nån annan då det blir fel men det blir ju mindre vansinne och bråk nu, alltså går allt lättare!

Jag måste erkänna att ibland saknar jag faktiskt att vara helt ensam ( 3 barn och gubbe runt mig hela tiden) för jag lärde mig njuta av ensamheten de första åren efter min skilsmässa.

Jag drömmer fortfarande om den kvällen då barnen var hos sin pappa och jag gick ut i trädgården och plockade luktärter och satte i en vas, tog in färska jordgubbar och tog fram en stooor chokladkaka! La mig framför tv:n i mitt sovrum med balkongdörren öppen så jag hörde sommaren utanför, kollade på Chocolate och mumsade choklad och jordgubbar och luktade på blommorna!

När det kommer jobbiga stunder, för det gör det, då tar jag fram den stunden i hjärtat och så inser jag att allt löser sig!
Kanske inte som man tänkt sig men ofta till något bättre!

Sköt om dig nu och fixa balkongen och njut av att vara ensam!

Kramar i massor!!