• MimmiMama

    brudöverlämning är ej ok men frieri är ok

    vore kul att höra hur ni andra tänker kring de sakerna.
    Många anser ju att brudöverlämning är förlegat i ett jämställt samhälle. Men hur rimmar det med att det är viktigt att bli friad till av mannen? Är det inte mer i linje med det resonemanget att man båda kommer överens om att gifta sig?
    Jag är varken för eller emot här utan bara nyfiken hur ni andra resonerar.

  • Svar på tråden brudöverlämning är ej ok men frieri är ok
  • MarianneL

    Ja jag måste säga att jag blev jättestressad just när han frågade, men samtidigt såg jag det mer som en kärlekserkläring, eftersom vi redan pratat om att vi ville det.

    Men det er orligt det du säger, för när folk frågade hur det var osv, så ville alla veta om jag gråtit och om det var romantiskt osv. o jag kommer ihåg att jagtänkte att de tmåste vara något fel på mig, för det var inte alls så sentimentalt o romantiskt som folk verkade tycka att det borde ha varit.

    Det var lite läskigt just när det hände.


    Aleta skrev 2009-03-04 20:53:23 följande:
    Ja, jag kan bara säga att det frieriet jag fick var jag helt oförberedd på. Vi hade inte diskuterat giftermål en enda gång även fast vi hade varit tillsammans i fem år. Det blev en väldig press på mig plötsligt. Han överraskade med en romantisk weekend och när vi satt och åt middag så friade han. Jag kände mig väldigt pressad till att svara ja. Personalen visste om det och stod beredda med champagne t ex. Jag bad att få tänka till efterrätten åtminstone, men jag kunde inte äta en bit till. Det fanns liksom ingen anledning att säga nej heller. Jag svarade ja och sedan rullade allt på, det gick inte att stoppa. Min pappa och hans mamma var båda döende, så det blev bråttom också. Efter ett och ett halvt år var vi skilda.Utifrån sett såg det romantiskt ut och jag minns att jag glatt berättade om hur romantiskt det var och förträngde helt hur jobbigt det egentligen hade känts.Efteråt kan jag säga att han inte såg oss som jämlika. Han ville ha en fru och därför friade han. Att vi skulle diskutera det tillsammans fanns liksom inte.Överhuvudtaget så är min erfarenhet hittills i livet att überromantiska killar tyvärr inte ser tjejen som en jämlike utan en trevlig accessoar.anne på grönkulla skrev 2009-03-04 18:58:23 följande:
  • Hammerman

    Varför överhuvudtaget fria när andra är närvarande?

    Känns som taget ur amerikanska filmer där killen friar till tjejen inför hela tjocka släkten på familjemiddag... ingen press där inte.


    Aleta skrev 2009-03-04 20:53:23 följande:
    Ja, jag kan bara säga att det frieriet jag fick var jag helt oförberedd på. Vi hade inte diskuterat giftermål en enda gång även fast vi hade varit tillsammans i fem år. Det blev en väldig press på mig plötsligt. Han överraskade med en romantisk weekend och när vi satt och åt middag så friade han. Jag kände mig väldigt pressad till att svara ja. Personalen visste om det och stod beredda med champagne t ex. Jag bad att få tänka till efterrätten åtminstone, men jag kunde inte äta en bit till. Det fanns liksom ingen anledning att säga nej heller. Jag svarade ja och sedan rullade allt på, det gick inte att stoppa. Min pappa och hans mamma var båda döende, så det blev bråttom också. Efter ett och ett halvt år var vi skilda.Utifrån sett såg det romantiskt ut och jag minns att jag glatt berättade om hur romantiskt det var och förträngde helt hur jobbigt det egentligen hade känts.Efteråt kan jag säga att han inte såg oss som jämlika. Han ville ha en fru och därför friade han. Att vi skulle diskutera det tillsammans fanns liksom inte.Överhuvudtaget så är min erfarenhet hittills i livet att überromantiska killar tyvärr inte ser tjejen som en jämlike utan en trevlig accessoar.anne på grönkulla skrev 2009-03-04 18:58:23 följande:
  • MarianneL
    Hammerman1 skrev 2009-03-04 21:01:40 följande:
    Varför överhuvudtaget fria när andra är närvarande? Känns som taget ur amerikanska filmer där killen friar till tjejen inför hela tjocka släkten på familjemiddag... ingen press där inte.
    precis... haha

    några av våra vänner friade på en firmafest framför ALLA. Jag kommer ihåg att jag sa till m2b att om han nånsin ville fria skulle vi i alla fall va själva, annars kanske jag sa nej i protest! haha
  • Aleta

    Visst var det stressande, och ni hade ändå diskuterat det innan. Vårt förhållande var inte alls på den nivån. Jag undrar om han kompenserade att han hade noll koll med att vara romantisk ibland?
    När vi senare delade på oss så kröp det fram att han ville gifta sig innan hans mamma dog. Vem det var med var inte så noga eftersom en fru var ett tillbehör, som vovve, volvo och villa.
    Han är idag gift med en kvinna av helt annan nationalitet och bor i hennes land. Mannen har en annan ställning där om vi säger så...


    MarianneL skrev 2009-03-04 20:57:58 följande:
    Ja jag måste säga att jag blev jättestressad just när han frågade, men samtidigt såg jag det mer som en kärlekserkläring, eftersom vi redan pratat om att vi ville det.Men det er orligt det du säger, för när folk frågade hur det var osv, så ville alla veta om jag gråtit och om det var romantiskt osv. o jag kommer ihåg att jagtänkte att de tmåste vara något fel på mig, för det var inte alls så sentimentalt o romantiskt som folk verkade tycka att det borde ha varit.Det var lite läskigt just när det hände.
  • valkyriana

    Aleta- Jobbig sits, jag har aldrig sett på det ur det perspektivet. Nu ska jag kanske tillägga att jag inte fick något gigantiskt romantiskt frieri och jag gav inte heller min man något. Det var något vi "viste" från börjarn att vi skulle gifta oss och leva tillsammans, det var väl bara en fråga om när. Då vår dotter föddes och hon skulle få sitt efternamn började vi diskutera mer och bestämde då ett datum. Vi förlovade oss den åttonde augusti 07 och gifte oss ett år senare.
    Han friade faktiskt till mig sedan på bröllopsdagens morgon.

  • feministbrud

    Jag förstår dig helt och hållet Alets, fy vad jobbigt! Jag tycker att det är romaniskt med frieri, men det får absolut inte komma helt överraskande. Ja goch min man pratade länge om förlovning och giftemål och vi var överens om att en förlovning sker efter ett frieri, men vem som friar spelar ingen roll. När jag kände att det var dags var det ingen överraskning, även om själva frieriet var en överraskning just då.

    Att vänta på ett frieri och att mannen har bestämt att det är han som ska göra det är annars lika illa som brudöverlämning.

  • valkyriana

    Så ska folk gärna applådera också. och säga åååh


    Hammerman1 skrev 2009-03-04 21:01:40 följande:
    Varför överhuvudtaget fria när andra är närvarande? Känns som taget ur amerikanska filmer där killen friar till tjejen inför hela tjocka släkten på familjemiddag... ingen press där inte.
  • Aleta

    Det var ungefär vad som hände...


    valkyriana skrev 2009-03-04 21:15:23 följande:
    Så ska folk gärna applådera också. och säga åååh
  • Aleta

    Jättebra!
    Båda är överens men vem som helst kan överraska, det skulle kännas helt annorlunda.

    Valkyriana, ungefär så var det den här gången, och det känns så rätt och gemensamt på ett helt annat sätt tycker jag.


    feministbrud skrev 2009-03-04 21:12:01 följande:
    Jag förstår dig helt och hållet Alets, fy vad jobbigt! Jag tycker att det är romaniskt med frieri, men det får absolut inte komma helt överraskande. Ja goch min man pratade länge om förlovning och giftemål och vi var överens om att en förlovning sker efter ett frieri, men vem som friar spelar ingen roll. När jag kände att det var dags var det ingen överraskning, även om själva frieriet var en överraskning just då.Att vänta på ett frieri och att mannen har bestämt att det är han som ska göra det är annars lika illa som brudöverlämning.
  • Aleta

    Som ert gemensamma frieri menar jag, Valkyriana, det blev lite förvirrat där med citeringen.


    Aleta skrev 2009-03-04 21:21:35 följande:
    Valkyriana, ungefär så var det den här gången, och det känns så rätt och gemensamt på ett helt annat sätt tycker jag.
  • Duchess

    För egen del tycker jag att det kändes logiskt att vi gemensamt bestämde oss för att gifta oss. Det handlar ju om vår gemensamma framtid, och ingen av oss är någon större romantiker.

    Samtidigt kan jag förstå att det finns situationer där ett frieri har ett värde. Jag har exempel på det i min vänskapskrets. Det handlar t ex om ett par där ena parten varit gift tidigare. Där är båda två överens om att h*n ska fria när h*n känner sig redo att gifta sig.

  • Nancy Drew
    feministbrud skrev 2009-03-04 21:12:01 följande:
    Att vänta på ett frieri och att mannen har bestämt att det är han som ska göra det är annars lika illa som brudöverlämning.
    Instämmer!

    Eller, jag tycker nästan det är värre. Överlämning är ju trots allt "bara" en symbol, att vänta på frieriet för att det bara är mannen som kan/ska göra det är att lämna den högst konkreta makten över det steget i förhållandet till mannen endast.
  • silversvans

    Me to :)

    Soon and very soon skrev 2009-03-04 19:02:15 följande:


    jag fattar inte varför mannen ska fria, jag "friade" till mannen.
  • londongirl

    Min sambo friade - på Alla Hjärtans Dag, under en promenad på vår favoritstrand på Englands västkust. Det var bara vi och havet. Vi hade inte kommit överens om att gifta oss, bara skämtat om det då och då. Han hade ingen ring, utan ville att jag skulle välja en som jag tyckte om. Vi köpte en tillsammans dagen därpå.

    Det var helt perfekt. Vi har varit tillsammans i snart två år. Vi gifter oss för att vi älskar varandra. Inte för att det är fördelaktigt ur en laglig synvinkel. Inte för att vi har eller tänker skaffa barn, för det blir det inga. Inte för att vi "borde". Bara för att vi vill.

    Jag tjänar mer än min sambo. Han gör mer än hälften av hushållsarbetet. Han respekterar mig och jag respekterar honom.

    Så j*kla jämlik behöver man väl inte vara att man inte vill att karln ska fria!

  • anne på grönkulla

    Hear hear!


    Hammerman1 skrev 2009-03-04 20:57:48 följande:
    Friandet i sig ser inte jag som ett problem. Vill man gifta sig så måste ju saken tas upp på något vis, och att under romantiska former fråga den tilltänkta/e om den är inne på samma spår känns ju onekligen som ett trevligt sätt att göra det på. Det enda som skulle kunna vara ojämställt med det är ju, vilket kan skönjas i trådar som poppar upp nu och då här på BT, att kvinnor förväntar sig att mannen ska göra jobbet och blir arga, sura och omöjliga för att ingenting händer när ingenting faktiskt hindrar dem från att göra det själva.Dock känns det som att seden med att just mannen friar är på utdöende och bra är väl det.
    Aleta, all min sympati - jag vet att du lever annorlunda nu, men fy vad jobbigt jag skulle tyckte det där vore.
  • KarinD

    Såklart ska man göra precis som man vill och vad som känns rätt för just en själv, både vad gäller frieri och överlämning eller ej. Vi har pratat sen vi träffades om att vi ska gifta oss, och jag har hela tiden sagt att det är han som får fråga mig. Bara för att jag personligen gillar traditionen. Ser det inte som att han i och med detta kontrollerar vår relation, eftersom vi pratar om allt och är jämlika på alla andra sätt.

    Angående överlämning så kommer våra respektive föräldrar att lämna över oss till varandra, som en symbol att jag resp. han kommer från varsin familj och nu blir en egen familj. Sen går vi "in" (fast vi gifter oss utomhus) tillsammans med brudföljet.
    Känns helt rätt för oss!

  • Aleta

    Tack Anne, visst är det tur att man lär så länge man lever!
    anne på grönkulla skrev 2009-03-05 19:19:50 följande:


    Hear hear! Aleta, all min sympati - jag vet att du lever annorlunda nu, men fy vad jobbigt jag skulle tyckte det där vore.
  • wiicky

    Jag skulle vilja flika in att brudöverlämning inte är en svensk tradition...

Svar på tråden brudöverlämning är ej ok men frieri är ok