inte redo för giftemål !?

Vad gäller förlovning så är de vanligt att folk förlovar sig ihopp om att lappa ihop ett ganska rassligt förhållande och de är sällan de håller. Lappat kärlek håller sällan..

personligen anser jag de inte jobbigt att vara bunden, jag anser inte heller att vi äger varandra. Visst är det ett stort steg och ens tor grej att gifta sig, men jag är och var redo.. jag älskar min man och finner ingenting i hans närhet besvärlig.

Att de händer något hemskt när man gifter sig.. hur menar du då? att man möter en tyngre motgång? isfå fall så måste jag säga att när man älskar någon så måste man vara beredd att möta motgångar så väl som medgångar med öppna armar och ibland får man kämpa, men de gäller ett förhållande gift som ogift och har man skiljt sig så är de väl förmodligen inte utan en period med kamp om att återfå kärleken att vara densamma..?

Äktenskapsförord och testamentet. Se till att upprätta dessa med din blivande tillsammans med en kunnig jurist så ordnar det sig säkert.
Annars kan det gå åt pipan. Folk blir ofta giriga när de får ärva och finns det inga testamenten så..

jag och min är ju redan gifta .. men vi hade också tänkt på de med äktenskapsförord och de sa han vi mötte att vi kunde komma in och skriva vid senare tillfälle nör vi vet att de är dags för husköp och sådant även om vi sen länge är gift.. så de är alltså i äktenskapsförordet det ska stå att huset blir mitt om något händer ...

Har för mig att man kan skriva någon form av avtal att sitta kvar i orubbat bo men det gäller kanske inte med särkullbarn.Det brukar finnas folk här på BT som är jurister osv.
Tänk också på att om ni är sambo med gemensamma barn ,så ärver era barn den som går bort, alltså så sitter man ganska löst om man inte innan skivit ett testamente att sambo ärver före gemensamma barn.

Om man är gifta ärver alltid äkta hälften i första hand - barn i andra.
Är det särkullsbarn inblandande BÖR man därför vara gifta - inte sambo, om man ser till varandras rätt vid ev. dödsfall.
Det GÅR INTE testamentera bort erkända barns arvsrätt...

Det finns så många åsikter om vad som är rätt/fel med vad som är "viktigast"...

Men faktum är att det är på tok för många som har barn som inte alls passar som föräldrar eller som inte fattar ett dugg av vad som gäller när man skaffar barn. Ta bara alla tonårsföräldrar som får barn runt 14 års åldern... där jag bor vet jag 5 flickor som skaffade barn i den åldern... de "ploppade" ut ungen och brydde sig sedan inte om den lille i åtminstonde 3 av de fallen vet jag att morföäldrarna tog över vårdnaden och fostrade de små som sina egna... verkligen moget.

Eller ta alla de ensamstående mammorna som hade lite för roligt i vissa fall och nu har ett helvete för att det inte finns någon pappa som kan vara med och skriva under alla viktiga dokument, för att de inte vet vem pappan är eller för att pappan vägrar erkänna faderskapet... det är också väldigt genomtänkt... (jag behöver inte ta upp även de stackare som blev utnyttjade av en pervers galning och som fick den typen av efterverkningar...) Det krävs ofta bara EN enda gång att man har oskyddat sex för att ett barn ska bli till... vilket alldeless för många verkar ha glömt bort.

Eller ta alla de "brighta" personer som anser att de kan rädda ett förhållande genom att skaffa ett barn tillsammans... också genomtänkt... Den här kategorin är vanligast och det är många av dessa barn som senare far illa genom föräldrarnas "krig". Jag ser en hel drös av dem dagligen via jobbet. Det är skit! Det är också väldigt genomtänkt...

Nej, med tanke på allt det här så kan jag inte tycka att det är särskilt mycket eftertanke som krävs för att bli förälder... även om jag anser att det BORDE vara det.

Sedan blir jag så arg när alla säger det att "vi kan inte gifta oss nu för att det kostar för mycket..." MEN HALLÅ! Det är inte gratis att fostra och ta hand om ett barn! Det kostar så mycket mer! Har man inte råd att gifta sig så har man inte heller råd att skaffa barn...

Nu har jag säkert trampat en massa personer på tårna... men jag vet att det är många som håller med mig också.

ja de var bra skrivet akidoaasa

ja jag förstår precis, jag började nog bara skriva på ngt annat :)

Lennarts Fru skrev 2009-02-01 16:49:14 följande:

Rent allmänt så resonerar många av er utifrån hur ni själva känner och vad ni själva tycker är viktigt.

Jag respekterar de som vill gifta sig av olika, för mig obegripliga skäl, och konstaterar att det ser olika ut för olika personer.

Vi förlovade oss för 19 år sedan och för oss var det ett sätt att visa varandra att "det är vi två nu". Något äktenskap var aldrig aktuellt eftersom vi inte såg något behov av det - förlovningen var löfte nog. Allt juridiskt var också ordnat.

Efter att barnen fötts var det andra förutsättningar och rent juridiskt hade det, om någon av oss avlidit, varit bättre om vi varit gifta. Livet hade andra planer...

Nu, efter 20 år tillsammans och med med två tonåringar, gifter vi oss. Främst av juridiska skäl men också för att ha en fest för släkt o vänner.

För vissa finns det ett behov av att "visa för världen att vi hör ihop" men för oss har det räckt med att vi lovade varandra. Det har alltså inget med att göra att vi sett på vår relation som mindre seriös bara för att äktenskap inte varit viktigt för oss.

Vi gjorde som så (min sambo har ett barn sen tidigare) att när vi flyttade ihop, skrev vi ett samboavtal där vi skrev att våra egna tillhörigheter/tillgångar ska förbli våra egna vid en ev separation. När vi köpte hus skrev vi in i samboavtalet, hur mkt vi hade betalat var och en. Jag hade lagt in en del kontanter efter ett arv så jag äger 60% och min sambo 40%. (Viktigt vid ev separation, försäljning eller dödsfall)
När vi fick barn, skrev vi ett testamente. Vi skrev att hans barn sedan tidigare, fick endast sin laglott. (väldigt komplicerad relation till barnets mamma...så därför garderar vi oss)och att vi ser att laglotten inte utfaller direkt.
Nu ska vi gifta oss i och vi kommer skriva om vårt testamente samt ett äktenskapsförord. Har en släkting som råkade ut för en riktig "gold-digger" har nu tyvärr inte råd att skilja sig, då de inte skrev ett äktenskaps förord!
Har också sett en massa hemskheter där släkt mer eller mindre har förbjudit sambon att besöka den avlidnes grav, stormat in i hus/lägenheter och roffat åt sig det mesta av deras GEMENSAMMA tillhörigheter! Sedan så anser vi att det är viktigt att förebygga ev olyckor....Har ni sett över era pensioner? Har ni efterlevande skydd? DEt är en djungel men väljer man att skaffa barn så tycker jag att man ska även ska ta ansvar för det! Genom att se över sin livssituation!