Vem friade?

Det var på min 25-årsdag, vilket även det året var på midsommar.
Vi sov över hos mina föräldrar, på en bäddbar hörnsoffa i källaren. På kvällen innan hade min m2b sagt till mig: "Väck mig när du vaknar, så jag får vara först med att gratta dig" Okej, sagt och gjort, jag väckte honom när jag vaknade, vilken inte behövdes då han redan var vaken. Han kramade om mig och började liksom prata lite om allat möjligt, ärligt kommer jag inte riktigt ihåg vad han sa, men mitt i allt så stiger ha upp från sängen/soffan och går bort till sin väska och kommer med en ask. Och i den finns det två ringar, en till mig och en till han. Han hade gärnat haft att bara jag skulle ha en ring, men det var min önskan att den dag vi förlovar oss ska vi ha varsin ring. Så..ja så gick det till när han friade.
Han hade inte "vågat" gravera dom, så det gjorde vi någon vecka senare hos den guldsmed som hade gjort ringarna, för vi behövde ta ut min en storlek
Kan inte säga att det var min "dröm" frieri, men då jag inte hade några direkta önskemål (förutom två ringar då) eller drömmar om hur det ska vara så är jag rätt nöjd ändå

Min sambo hade fixat en överaskningsresa inför vår ettårsdag! Jag visste inte vart! Det han därimor inte visste var att jag i smyg fixat med ringar! Vi hade pratat om det å så och vi ville förlova oss men ja ingen tog riktigt tag i det!

Resan gick till Island!! :)

Efter en lång dag av jeep safari så låg vi i badet. Skulle egentligen fria några dagar senare men kunde inte hålla mig längre utan började le och han frågade vad det var...inget sa jag.. och fortsatte le..men säg nu sa han.. (skulle egentligen fria efter en dag på islandshästar, hade beställt champange m.m till rummet den dagen)

ok sa jag och sprang ur badet efter att vi suttigt där en stund.

Och tillbaka kommer jag med asken, sprittsprångande naken, klumpigt ner i badkaren och halvt på knä, nästan ramlandes över honom, i ljummet vatten, utan bubblor och i tandläkar ljus (eftersom lysrör var tydligen det ända som fanns att tända i badrummet!)

Jag mumlade något om hur jag älskar honom bla bla.. vill du gifta dig med mig?

Han svarade ja så klart! :)

Vi avslutade kvällen överlyckliga med pizza på hotellrummet! (Eftersom vi var helt slut efter en hel dag ute med jeepen och på havet)

Ganska komiskt så här i efterhand!

vi förlovade oss på vår 1-årsdag på ishotellet men funderade väl aldrig riktigt på bröllop.

under min andra graviditet i vecka 38, åkte vi på mini semester till new york 5 dagar, sonen var hemma med mormor, till saken hör att jag hade mycket svåra foglossningar.
iallafall, en dag åkte vi till central park, blev mycket vila eftersom jag hade väldigt ont, min sambo ville till nån speciell del av parken, till slut sa jag
-nä jag sitter kvar här o väntar så får du gå själv
han reste sig, men kom lixom aldrig iväg utan trampade bara runt
sen gick han ner på knä o frågade om jag ville gifta mig med honom

blev totalt chockad, han brukar aldrig kunna överaska mig utan att jag anar eller misstänker något, men här tog han mig verkligen på sängen

så 26 september blir de bröllop o kommer samtidigt döpa vår dotter som föddes i december

Härlig tråd, tycker det är jätte mysigt att höra om andras frierier

Mitt fick jag på nyårsafton 07/08 vid 12 slaget, mitt under fyrverkerierna fick jag en stor kram och kyss sen såg han mig djupt in i ögonen och sa att han älskar mig väldigt mycket. Efter det kom dom magiska orden "vill du gifta dig med mig" blev super glad och kunde inte hålla tårarna borta och fick lite svårt för att svar så efter en liten stund så säger han "vill du det?? Så mellan snyftningarna lyckades jag klämma fram ett JA

åkte dit i graviditets vecka 38, kom hem 2 dagar innan jag gick in i vecka 39 de är då försäkringarna slutade gälla

Jag friade hemma i TV-soffan (för att det regnade ute) under fotbolls-vm. Trots att det inte var på en filt i kvällssolen var det superromantiskt! Efteråt gick vi ut spontant och tog en drink.

Här var det väl ingen som riktigt friade, vi tog ett gemensamt beslut att vi skulle förlova oss på vår 3 års dag och 7 1/2 år senare gifte vi oss och det bara vi bestämde att vi skulle göra. Ja ganska tråkigt...

Ingen av oss friade heller. Det var ett gemensamt beslut en regnig dag då vi låg hemma i sängen... Dagen därpå gick vi och beställde ringar. Men sen när ringarna kommit trädde vi dem på varandras fingrar medan Maia Hirasawa spelade "vår" låt live :)

Fast jag är fortfarande lite grinig över att inte gick ner på knä...

Mysig tråd. Vi hade inte varit tillsammans mer än ungefär sju månader när vi förlovade oss. Vi tittade på ringar tillsammans, beställde från nätet osv. När de kom tog han hand om dem, för han ville planera något för när det skulle bli "officiellt".

Under den perioden veckopendlade jag och var hemma från fredag kväll till måndag morgon. En fredag kväll när han mötte mig vid tåget var han mycket snyggare klädd än vanligt. Jag noterade det, men sa inget. Samtalet på vägen hem var lite styltigt och det märktes att han var lite nervös. När vi kom hem bar han in mina grejer men jag fick vänta utanför. (Nu hade jag givetvis klara misstankar om vad som var på g). När jag blir insläppt har han tänt hur många ljus som helst i hela lägenheten. I köket är en middag förberedd och fint dukat.

Först får jag sätta mig framför datorn. Han är datanörd och hade programmerat ett miniprogram. Så först när jag klickar med musen går visan "Nu har jag fått den jag vill ha" igång. Vid nästa klick rullar en gullig kärleksförklaring fram på skärmen som även är starten på en skattjakt. Jag lotsas via små dikter runt i lägenheten och hittar rosor, bubbel, choklad osv. Tillsist hittar jag ett Kinder - ägg som vid första anblick ser helt ut, men som han öppnat och lagt i ringarna. I ägget ligger alltså ringarna och en lapp med "vill du förlova dig med mig?".
Efter det äter vi maten han förberett och myser hela kvällen.

Sen dess har han i princip friat flera gånger i veckan. Och jag har svarat att vi ska gifta oss "nån gång". Ända tills jag insåg att jag bara gjorde det för att jag oroade mig för vad andra skulle tycka....om inte varit tillsammans "tillräckligt" länge....var "tillräckligt" gamla osv. Men i början av januari bestämde jag mig för att skita i det.
Den sextonde januari när han gick ned på knä i duschen och friade igen svarade jag därför ja. Han trodde inte riktigt på mig utan frågade flera gånger. Jag berättade om min kärlek för honom och vi grät av glädje båda två. På lördagen när vi stod i baren på en pub med våra vänner frågade han igen. Mest för säkerhets skull tror jag. Att det var verkligt. Jag sa ja då med och då berättade han genast för de som var där.... =)
Nu planerar vi för bröllop 31/7.

Blev väldigt långt inlägg! Ledsen för det. Men historien var sån! =)