När är det dags för syskon?

Jag har ca fyra år mellan mina barn och tycker att det är jättebra. Ville inte ha barn tätt eftersom min lillebror och jag alltid varit som hund och katt, mellan oss skiljer det bara 16 månader.
Vi berättade för vår tjej när vi hade gjort u-ljudet i v.18. Dels för den stora risken att det kan gå fel men oxå för att väntan skulle bli otroligt lång för henne. Barn har ju en anna uppfattning om tid. Nu i efterhand kan jag känna att det hade inte gjort ngt att vänta lite till för hon frågade väldigt ofta om inte bebisen skulle komma ut snart.

Jag har en tjej som fyller 3 nu i slutet på månaden och själv är jag gravid , med barnet beräknat till början av Februari, om allt går vägen.
Jag har alltid haft åsikten att varje barn ska få de första åren (då de kanske behöver mest trygghet och omsorg?) till att verkligen få vara småbarn (bebisar) och inte vid ett års ålder behöva "konkurera" om mammas (och pappas) uppmärksamhet vi så tidig ålder.
Sedan tycker jag absolut inte att man ska vänta FÖR länge mellan barnen, för visst är det ju så att, framförallt det första barnet, har ju mor och fars odelade uppmärksamhet 24 timmar om dygnet, och det kan ju vara både på gott och ont. Jag känner att vi har planerat åldersskillnaden på våra barn ganska lagom (efter våra åsikter), och nu när min mage börjar växa, så kan ju faktiskt en 3½ åring "förstå" att "mamma har en liten bebis i magen", (men kanske inte innebörden av det).

Men, alla tycker vi olika.
Det var iallafall min syn på det hela!

Vi kommer för hoppningsvis ha 5 år mellan våra barn. (Har inte knappt börjat graviditeten än.) Våran dotter längtar jätte mycket efter ett syskon och hon läser sagor för min bästa kompis stora mage t ex. Känns så kul att hon vill hjälpa till och känner så stark lust för ett syskon. Jag har sagt att det också kan vara jobbigt med syskon, men det bryr inte hon sig om alls. När vi berättar vet jag att hon kommer att bli så glad! Hoppas att det "håller" nu bara. Personligen känns det så bra att ha en "stor" tjej som man kan prata med och ha som vän. Nu vill vi ha barn, det känns spännande och kul att försöka igen. Bara det känns så för en så är det det viktigaste tycker jag, oavsett ålder mellan barnen. Det är rätt slitigt för alla att få en ny så det är ju bra om alla är taggade innan :o)

Enligt vissa barnpsykologer är 2 år för tätt, då finns risk för bråk och skrik och svartsjuka från det äldre syskonet som inte riktigt kommit ur "baby"-stadiet. 4-5 år ska vara bra för då är det äldre syskonet stort nog för att förstå att det lilla nya livet inte är ett "hot" och att det finns "plats" för båda.

Fast jag tror inte heller att det finns någon perfekt ålderskillnad utan att det inte går att säga hur det ska bli. 1 år eller 5 år, det är ändå inget säkert att syskonen kommer överens och håller sams - de kan ju bli helt olika varandra i personlighet oavsett åldersskillnad.

Vi har fem år mellan våra barn och det har varit en åldersskillnad som passat vår familj perfekt!

Jag ville att det skulle vara ca 4 år mellan första och andra. Mest för att jag vill att han ska få tid med mig och Pappan själv och för att vi ska få tid med honom själv. Nu är han 3 1/2 och börjar fråga om syskon och varför han inte har några.
Jag försöker att bli gravid nu och är sur för att det inte går så fort som jag hade räknat med! :) så när jag väl får mitt andra barn så kommer det nog bli tätare mellan 2 & 3. Eftersom man inte vet hur lång tid det kan ta. OM jag kan få fler barn förstås!!
Ang åldersskillnad i övrigt så är det 10 resp. 8 år mellan mig och mina systrar och vi står varandra väldigt nära.
Men jag skulle nog TRO att 4 år och uppåt rent känslomässigt är den bästa åldern att få syskon.

//Helena.

Jag vet inte vad som är bäst, man vet ju inte i vilket stadie ens förstfödde är i nio månader fram i tiden. Tror det är individuellt.

Mellan mina flickor är det 22 månader. Perfekt tycker jag. Jag var hemma tills den lilla var 1 år och då skolade jag in dem samtidigt på dagis. Det gick jättebra.
De har alltid varandra, aldrig tråkigt och än så länge leker de fantastiskt bra tillsammans.

Då stora tjejen var så liten när jag var gravid var hon allltid med hos barnmorskan, så hon förstod ju efterhand vad som var på gång. Hon fick mäta magen, se på ultraljud och lyssna på hjärtat. Aldrig tyckte hon det var för lång väntan och frågade när lillasyster skulle komma ut (det var aldrig tal om en lillebror ;))

Hon gick inte heller tbx i sin utveckling när systern sen kom. Snarare tvärt om, bebisen hade blöja, då kunde ju inte hon ha det som var STORASYSTER! Hon blev torr före två års ålder.

Sambon fasar dock för tonårstiden med tre flickor som ska ta plats i badrummet om morgnarna ;)

Jag borde egentligen inte skriva här eftersom jag inte har några barn men jag har en del tankar ändå =)

Jag personligen tycker inte att man ska få sina barn för tätt, man måste komma ihåg att man får barn för sin egen skull, inte för att ens barn ska ha ett syskon att leka med! Barnen kanske ändå inte kommer överens och bråkar och vad är då meningen men att ha ett år mellan barnen??

Jag var själv fem år när jag blev storasyster och det var så kul, jag kunde hjälpa mamma med bebisen och jag förstod vad som hände! Är man ett år förstår man inte så mycket!! Har tom hört om barn som blivit så svartsjuka på sina syskon att det slagit dem osv!

Men som sagt, det är ju upp till var och en och vem vet, den dagen jag får barn kanske jag ändrar inställning och vill ha dem tätt?? Fast jag tror inte den risken är så stor =)

Jag har tre flickor, mellan de äldsta är det 2 år och 2 mån, vilket både har varit positivt och negativt. De har alltid haft varandra men samtidigt så har det varit en del konkurrens (tror att det hade varit bättre om det varit en pojke och en flicka). Sedan är det ett hopp till 3:e tjejen som är 7,5 år yngre än den äldsta som tog det jättehårt när jag fick den nya bebisen. Mellantjejen som är 5,5 år äldre tog det mycket bättre. Mellan mig och min syrra är det 4 år, jag var väldigt svartsjuk när hon kom. Men jag tror att det handlar mycket om att göra de andra barnen delaktiga i den nya och att ta tid med bara ett barn i taget.

Jag tror personligen inte på att man ska skaffa barn bara för att de ska få ett syskon!
Själva kommer vi nog försöka få nästa barn om kanske 6-7år, tycker barnet ska få bli lite större och förstå varför man kanske inte riktigt har lika mycket tid över.

Däremot har jag 2 småsyskon som är födda 7månader före respektive 7månader efter min dotter så hon har ju andra barn att leka med!

Jag och mina syskon bråkades som attan! Det är 4år mellan mig och storasyster och 1½ mellan mig och lillasyster! Tror inte det finns något perfekt ålder för att skaffa syskon!

Kramar!!

För våra barn är 2 år perfect.
Ett tag var storebror svartsjuk, men det gick över när han fick börja på dagis igen.
Han gick inte tillbaka i utveckling eller något sådannt.
Nu är de 1 och 3 år och har jättekul tillsammans och storebror är jättesnäll som bror, vet att ta ut sin ilska (som han har ibland) på rätt person och inte på lillebror.
Det är underbart att se en 3åring dela med sig av sina leksaker och dela kex osv med lillebror utan att någon ber honom om det.
Får se om det blir fler barn, men då får det allt dröja 5 år till, jag vill helst inte vara över 30 när jag blir gravid pga att jag är extremt orolig för fler missfall.
MVH
Jessica

Skulle vilja att de kom ganska tätt. Det är roligt med syskon som är nära i ålder. Skiljer tre år mellan mig o min syster fast jag var egentligen planerad till ett år tidigare.

Jag har 15 månader mellan mina, och dom kommer jättebra överrens och delar på kompisar utan problem.

Det har inte med åldersskillnaden att göra. Utan är barnen trygga och känner sig älskade av sina föräldrar, så blir det ingen konkurrens.

Däremot mår din kropp bäst av att vänta i ca 3 år.

Har själv inga barn men har en nära kompis som har fött tre barn på tre år och fyra månader.

Det är jättetufft. Hon har nu en trotsig treåring som är ganska svartsjukt, en tvååring som härmar treåringen i allt och är precis lika trotsig samt en knodd på två månader som hon bara hinner mata och sköta. Hon har fullt sjå att hålla efter de större barnen och hinner i princip aldrig sitta och njuta och vara nära det nya barnet

Hon har bekanta i sin tur med ännu tätare mellan barnen och de tycker att det går "SÅÅÅ bra", men inget av deras har ännu börjat trotsa och prova sin egen vilja...

Jag har en mycket bra relation med min syster och hon är fem år yngre så var försiktiga med att skaffa för tätt, som nämnt tidigare det blir inte dubbelt jobb med två barn eller trippelt jobb med tre barn, det blir ännu mer!