Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?

090208- Precis! Varför ens nämna...
Mummel- Hm, varför ska man behöva förklara sig, över vilket typ av bröllop man vill ha. Stort, litet ... Jag tycker också att det skulle vara ett bra svar att säga tillbaka.

Jag ska bjuda ca 30 pers, det är väl inte lite?? Men jag skulle inte vilja ha fler, vill ju kunna umgås med ALLA. Sitta ner en stund och prata med folk, innan man partar med andra osv...

Dummaste kommentaren är alla "Ska ni inte gifta er snart?". Nästan lika dum fråga som "Ska ni inte ha barn snart?".

Min mamma sa till mig gällande när inbjudningarna skall skickas ut
M: " men tänk om något händer"
J:"vaddå händer? Att vi separerar?"
M:" ja man vet ju aldrig"
J:"Men mamma tycker inte du att själva separationen i sig efter 10 år och med huslån och allt är ett större problem än att ringa folk och säga sorry blir inget bröllop?"
M:"jo det är klart men du kan väl skicka inbjudan sent till M( dramaqueen halvsyrra i USA)då kanske hon inte kan komma" hahahaha
låter elakt kanske men det var så himla kul sagt speciellt som pappa satt i vardagsrummet och skrek "du måste skicka inbjudningarna tidigt så att M kan spara ihop pengar"

Sen så låter jag faktiskt bli att prata om bröllopet för folk tittar på mig som om jag är helt galen för att jag funderar över om vi ska ha kött eller fisk och suckar djupt.
Jag är verkligen inte speciellt jobbig och pratar inte så ofta om bröllopsplaner för ingen är intresserad och det är ju ok.

Min mormor sa en så rolig sak för 100 år sen när vi precis träffats, m2b bodde i GBG och jag i bodde hemma, men han hade sin lägenhet kvar i Gävle och när vi dejtat ett par mån så skulle han flytta hem varpå mormor säger men det är väl ändå inte nödvändigt ni kan väl träffas ibland bara haha

På vårt jobb finns det en vadslagningspool om när jag blir med barn... För annars kan man ju inte gifta sig... Eller? dårar...

Anmäl för trakaserier!
Så får man inte hålla på, oavsett om man menar väl.

Vad är det med alla människor?!
Varför kan inte alla bara vara glada och tycka att det ska bli roligt att man gifter sig?

Jag har nästan bara mött bra reaktioner och glada miner. Förutom från min svärmor då. Men där hade jag inte väntat mig några glada miner. Suck

Jag tror att deflesta möts av glada miner och jag tror att många inte riktigt menar så illa som det låter.

Om jag får vara det svarta fåret och erkänna vad jag sa när mamma berätta att hon skulle gifta om sig...

Tänk er in i följande scenario:
far och mor skiljer sig efter nära 30 års äktenskap - skiljsmässan är smustig och bodelningen långdragen. Hon har flyttat ut och hittar tillfälligt boende hos en gammal barndomsvän som reser mycket i jobbet. Efter drygt 1.5 år i samma lägenhet ringer hon och berättar att nu har de varit och förlovat sig. Gud vad roligt! Sen går det ett litet tag och så kommer det hintar om att vi ska alla boka in en resa lagomt till ett givet datum och vi anar ugglor i mossen. Visst, det blir bröllop ungefär 2.5 år efter skiljsmässan.

Jag mitt nöt utbrister när hon ringer och berättar att de förlovat sig: Men, det var snabbt jobbat! Vissa tar lite längre tid på sig. (Syftar på mig och min m2b som då varit ihop i nära 8 år)

Givetvis kom det en stor blomsterkvast och ett grattiskort och många engagerade samtal senare men det var min första reaktion.

De flesta har varit så glada och gulliga om förlovningen! Men...

En vän jag trodde var en av de "närmsta" skrev ett sms.
"Kul för dig! Själv skulle jag då aldrig vilja gifta mig och det talade jag om för X idag med" (hennes sambo)
Jaha jättetrevligt. Sen att hon tjatat efter en förlovningsring i 2 år föll visst bort...

Nån annan sa "Jaha vadå är det en unge på gång eller?" Bitter singel...