Hur vet ni att han är "den rätte"

Ja det absolut sant.. Man kan ju naturligvis aldrig veta! Man får bara helt enkelt på på magkännslan!

Jättesvårt att förklara, det bara känns helt rätt.. Har gjort det ända från början. Inte tvivlat en enda gång.

För att det på något sätt är givet att det är vi. Däremot kan jag nojja över om det verkligen kan vara sant, men det beror mer på att jag var så totalt inställd på att dö singel än att jag skulle tvivla på att vi ska leva tillsammans.

åh tack alla.

och tack sokkerstruten för de om att kämpa.

vi är i en otrolig svacka...men om vi klarar detta..då måste vi ju klara allt! jag gnäller och skäller..men han gör sitt bästa..nu har han åkt till psykologen..och vi prata direkt om bröllop igen...

Håller med. När jag tänker på hur lycklig jag är så blir jag direkt orolig för att han ska råka ut för en olycka eller att vi ska drabbas av en sjukdom eller något annat hemskt.

Men jag försöker att bara njuta. :)

Jag verkar vara kärringen mot strömmen. Jag vet att det är rätt, för vi mår så gott tillsammans, trivs ihop och älskar varandra högt. Vi skulle göra allt för varandra. MEN!

Visst tvivlar jag, i vissa perioder mycket och ofta. När vi bråkar mycket och jag inte förstår varför jag inte bara gör som jag själv vill och skiter i honom. Men alltid. ALLTID kommer jag efter någon dag fram till att det inte någonsin kommer att hända. Det ska ju alltid vara vi...

åh de lät lite som jag de...

skönt att så många är säkra på att de har sin rätte!

Det verkar ju som ni vill kämpa, både för eran egen skulle och för er lille kille!

Dock ska man förstå att bara för att man gfter och har fest och allt är klyckligt just dagen m.m försvinner inga problem. Man ska nog reda ut vad det än är som gör att man är i den svackan innan man gifter sig tyvärr...

Ni kämpar ju för att ni vill leva ihop, inte för att ni ska få ert bröllop! :)

lyckligt, inte klycligt!:)

tss nä precis..vi planerar att gifta oss våren 2010..

vi är ju på väg uppåt nu.. det värsta har ju redan vart...hoppas jag.