**Fel på fostret. Vad skulle ni göra?**

Det är en så svår fråga. För mig har nog svaret skiftat genom livet. Hade det varit min första graviditet så hade vi, som det kändes då, behållit barnet. Men hade det varit idag så hade jag tänkt på de barn vi redan har, och då skulle det inte kännas rätt mot dem att föda ett barn som man vet är gravt handikappat. Sen vet man ju aldrig vad som händer vid förlossningen och därefter. Just CP-skador uppstår ju ofta till följd av komlicerade förlossningar - och även vid olyckor som sker senare i livet. Enbart en rullstol ser jag däremot inte som något som skulle begränsa familjen och inte skäl för att jag skulle välja bort fostret. Problemet är väl bara att man sällan vet hur alvarligt skadat barnet kommer bli, kanske bara att...

Har en god vän vars tredje barn föddes med så grava missbildningar att han inte hade någon chans att överleva. Han blev bara 3-4 månader. En sån sak blir ju också väldigt slitig för familjen, för när barnet gått bort befinner sig föräldrarna i sorg under en längre tid och har inte samma möjlighet att möta sina "friska" barn. En annan familj visste inget förrän efter förlossningen då barnets värden inte var bra. Han dog 3 månader senare. Men han hann genomgå flera operationer och de hoppades in i det sista att läkarna skulle kunna "fixa" felen. Så som sagt, inte alltid man har möjlighet att bestämma själv heller.