Jag vet att frågan varit uppe tidigare, men hur gör jag?
Vi ska gifta oss utomlands i augusti och tänkte skicka ut inbjudningar nu eftersom det fortfarande är hemligt. För att gästerna ska få en chans att kunna planera så skickar vi ut dem redan nu. Men hur gör man med kompisar's respektive som man aldrig träffat? Känns väldigt konstigt att bjuda dem. Eller?
Det är väl ganska självklart att frågor som rör brott mot sedvanlig etikett ger större respons och argumentationsvilja än mer världsliga saker som färgtema? Det finns ju inte mkt att debattera när det gäller sådana saker som inte direkt spelar stor roll för det mänskliga samspelet. Fast det är klart att det är oerhört upprörande när ngn väljer grönt som färgtema istället för gult .
Tycker att det är jättebra att ni vågar debattera, särskilt när ni håller er till sakfrågan. För faktum var ju att TS behövde få den här frågan belyst eftersom denne ej hade kunskap inom ämnet.
Detta med att bjuda eller inte bjuda respektive tycker jag handlar mycket om vad man har för inställning till vänner och bröllop i allmänhet. Vi valde att bjuda alla vänner med respektive för att visa för dem att de är viktiga för oss och likaså deras relationer. En nära vän har haft det väldigt jobbigt med sin pojkvän och de var nära att göra slut i samma veva som bröllopet, vi bjöd honom ändå, vilka är vi att sätta oss till doms över deras relation? Idag är de sambo och allt är mycket bättre! Om man absolut inte har rum för en person till så tycker jag att man kan prata med den personen det gäller och säga som det är; eftersom vi inte träffat din respektive kommer h*n inte at bli bjuden. Jag har dock svårt att tro att en bröllopsbudget står och faller med en person mer eller mindre.
Sen måste man fråga sig; är det våra nära som ska vara tacksamma för att få vara publik på vårt bröllop eller är det vi som ska vara tacksamma för att våra nära vill fira och glädjas med oss?
För mig handlar inte frågan om etikett utan om relationer.
Varför ska jag vänta mig att folk ska ägna en dag (eller mer, i TS fall) åt mig och min kärlek/mitt bröllop om jag struntar i deras liv och val av respektive?
För mig är valet enkelt - om jag får en inbjudan endast till mig så är den MYCKET lägre prioriterad än inbjudningar till oss båda och också än andra alternativa aktiviteter vid samma tid. Om inbjudan inte konkurrerade med nån annan aktiviteter så skulle jag säkert gå (iallafall om det var i samma stad, om jag skulle resa bort en hel helg vet jag inte). Men om jag skulle välja mellan det och aktiviteter som inkluderade min man så skulle självklart saker vi kunde göra ihop vara mer intressanta för mig.
Jag har sagt det förut och upprepar - vill man att vännerna ska känna sig välkomna och komma på bröllopet så bör man bjuda med respektive. Betyder det inte så mycket hur de känner för inbjudan och hur de prioriterar den så kan ni ju göra hur ni vill.
Och jag säger det igen (så har alla upprepat sig misnt tre gånger i frågan ): Det beror på vad för vänner man har och vad de prioriterar. Jag skulle prioritera min väns bröllop där bara jag är bjuden och var tvungen att resa 30 mil, framför en inbjudan från min blivandes vän till oss båda om de skulle råka falla på samma dag .
Jag känner mig välkommen även utan min respektive, vi är individer och gör saker även utan varandra. Men som sagt det finns olika åsikter i frågan. Förhoppningsvis känner man sina vänner såpass väl att man vet hur de ställer sig till det hela, och om man är osäker är det alltid bäst att fråga dem om de skulle ta illa vid sig
Varför skulle det kännas tråkigt och "superkonstigt"?
Jag förstår uppriktigt inte det, så jag skulle uppskatta om du förklarade.
Är det någon slags lojalitetskonflikt som uppstår, som gör att du skulle bortprioritera en väns bröllop om din pojkvän inte var bjuden?
anne på grönkulla skrev 2008-12-09 10:40:02 följande:
Nej absolut inte. Men om jag har olika aktiviteter som konkurrerar om min fritid så väljer jag självklart det som också inkluderar min man, som jag väljer att leva med. Om det vore en fikadate med en kompis vore det ju annorlunda (dels händer det att han kommer med - de är ju oftast hans kompisar också, men även om det vore en tjejmiddag eller så så är ju då aktiviteten planerad av mig också och alla är inkluderade på samma villkor, dvs utan respektive).
Om det inte finns nån konkurrenssituation så är det ju annorlunda (jag beskrev ett väldigt konkret exempel ovan), men om jag ska välja vad jag vill lägga tid och pengar på privat på fritiden så är det själv klart för mig att jag hellre väljer honom. Ett bröllop i samma stad tar en hel dag att gå på - sen ska man innan köpa present o fixa kläder - alltihopa kostar både tid och pengar. Vår tid tillsammans är så liten ändå.
Han skulle säkert uppmana mig att gå - liksom jag skulle göra med honom om situationen var tvärtom. Jag väljer inte av princip bort inbjudan bara för att men om jag tvingas prioritera så är utgången självklar.
