Summan av all glamour under solen (budgetkrisspecial!)

Nedrans, jag som trodde det var min idé. Har verkligen aldrig sett Svensson Svensson men man lär väl få börja nu, för att få fler tips på hur man fixar gratis guldkant.

Miss Bii: När jag var student (dvs personlig ekonomisk kris) brukade jag knalla bort till Ica Fridhemsplan strax före stängingsdags på fredagen; då kunde man pruta - på spillbitarna. Det brukade vara en blandning av marulk, hälleflundra och lax, och jag brukade be om att "bara få de vita bitarna".

Amelle, välkommen in i ljuset och värmen! Även om det bara är elektroniskt. Titta in i skärmen bara och känn melatoninet strömma till. Vad blir det för champagne? Jag fick en halvflaska i present av syrianska väninnan på tjejmiddagen, hade aldrig hört talas om den, men den blir spännande att dricka på julafton (vi begränsar numera champagnedrickandet till speciella tillfällen, minns i somras när jag tog 1-2 glas rosa moet varje dag, före middagen, those were the days...)

Här är alltjämt tolv grader, blå himmel och sol! Det är så häftigt med platanernas jättelöv som frasar under hjulen på monstrets vagn.

Mina dagar ser alltmer ut som en kostcirkel. Stora kolhydratdelen är mitt mammaliv; eftersom det är intimt förknippat med mina vänners mammaliv så blir det playdates varje dag, ibland hämtas man med privatchaufför och körs till deras casa, ibland tar man tunnelbanan med Ergon, det är lika kul vilket som. Eller också gör man som igår, väninnan kom hit, sen gick vi till parken och lät döttrarna tumla runt på lekplatsen, en salig röra av kinesiska och västerländska barn, föräldrar, mor och farföräldrar, ayier, väninnans dotter toklycklig och smutsig, väninnan som bor i lyx-gated community med egen lekplats helt förfärad: "It's so dirty! Who CLEANS this place?" Och så mitt i alltihop, monstret, i grön lurvjacka med enorma ögon och vidöppen mun. Två söta svenska bröder ville åka rutchbana bredvid henne hela tiden, visa hur stora och starka de var såklart men också kära ner sig i hennes långa ögonfransar och försynta flickaktighet.

Sen gick vi och tittade på loppiga svarta svanar. Det är så sorgligt, den lokala faunan begränsar sig till några guldfiskar som skymtas i det grumliga vattnet och så svanparet som filmas och fotas och göds med överblivet bröd, dagarna i ända. På vägen hem gick vi en sväng genom lyxhotellet och tittade på de enorma frigolit-tomtarna som flankerar marmorgången, de små stånden där man kan köpa Christmas Pudding, miljoner ljus och vinkande kinesiska tomteflickor. Monstret, som redan varit där en gång tidigare på dagen (hon är jättenära att krypa nu, hon tjuter av lycka när hon får se de turkosa heltäckningsmattorna i gymmet, lekrummet såklart och medicinbollarna) tjöt av lycka. Det satt också ett foto på monstret i adventskalendern, där hon sitter på en stol och tuggar på ett hörn av paket nummer sex (diaboliska blå nallen, ni minns..?)

När vi kom hem drack vi té och käkade Panettone, medan döttrarna stal klementiner och gömde i lådan med klossar. Lekte fram till klockan sju, när väninnans svenske make anlände vi a tunnelbana (hon hade snott drivern); "Nu är du i sanning värd en mugg glögg"; tyckte jag, och han protesterade inte. Sen satt vi vid matbordet och åt pepparkakor och planerade gemensam juldagsknytislunch med dem, hos dem. När de gick konstaterade jag att det var en halvtimme kvar tills mannen skulle komma hem, och att det var hög tid att sätta igång med lasagnen. Då fick han nåt sorgset i blicken och väninnan likadant, det är väl det enda som kan vara svårt för de där hårt arbetande expatcheferna som gift sig med kinesiska kvinnor; att de troligtvis aldrig kommer att få komma hem till en puttrande gryta med dillkött, boef bourgignon, eller vad deras kultur nu föreskriver. Naturligtvis var jag inte sen att upplysa mannen om detta ;)

Medan vi åt ett enormt lass lasagne (fick inte tag på spenat så jag blandade en hel massa fryst grönkål med ricottan, det blev hur bra som helst för den är mycket mer robust och släpper inte ut nåt vatten, plus att det lär vara hur mycket antioxidanter som helst i grönkål så i jul - käka på bara!). Mannen berättade att han blivit inkallad till chefen, med tanke på att de flesta av expaterna är på väg att bli hemskickade inom kort, de flesta med dealer som är så dåliga att de tänker säga upp sig, så var han ju inte lite nervös. Men det visade sig att huvudkontoret i Paris vill träffa honom under vår julresa för att diskutera ett EVENTUELLT jobb som teknisk chef för nordeuropa, inom en av de få branscher som faktiskt profiterar på lågkonjunkturen. Vi får se vad som händer. "Det kan gå fort", tillade mannen med skräckblandad förtjusning och jag... kände det vanliga pirret i magen. Har vant mig vid att framtiden är oviss, vi kan hamna i princip var som helst, Östeuropa är jag bestämt emot men i övrigt kan jag tänka mig det mesta. Fast... en stor del av mig vill inte lämna Shanghai. Trivs så bra här.

Idag ska jag jobba lite, sen storhandla, sen jobba lite till medan monstret sover lunch, sen ska vi på playdate hos en kinesisk väninna som bor runt hörnet i ett vräkigt penthouse som bebisarna lär älska, för det är fullt av gåstolar och liknande attrapper som jag aldrig i livet skulle skaffa men gärna unnar min dotter att njuta av.

Men alltså - hur mår ni???

Amelle: Förra året bakade vi lingonbröd (allt utom rågkross finns här i Kina, dvs råröda lingon, linfrön, rågmjöl grovt och fint), lussekatter, gjorde kola, köttbullar och rödkål. Så det får väl betraktas som måsten. Pepparkakor av olika slag, blåmögleost, olika Abbas sillar, Skumtomtar, snaps, glögg, julmust och Aladin finns på Ikea. Rökt- och gravad lax är jättelätt att få tag på, det finns en massa import från Norge. Det roliga är att man kan blanda in andra kulturers traditioner. T ex beställde vi ju en komplett Turkey dinner på julafton förra året som anlände i stora, ångande kartonger efter julklappsutdelningen. I år har jag köpt christmas pudding och tyska spekulatus-kakor, plus lebkuchen. En rund, röd julost kommer att inhandlas och de lokala klementinerna är urgoda. Valnötter kryllar det av här, medan hasselnötter är svårare. Vårt ungerska julbröd ersätts lätt av ett briochebröd från Paul, om man inte orkar baka så mycket. Sen kompletterar vi med lite tryfflar från Leonidas, och jag är nöjd! Min kinesiska väninnas svenske make har f.ö. beställt en julskinka genom Marriott, vars kock tydligen är svensk. Så Amelle, ALLT går att ordna och ganska lätt dessutom! Ekologiska ägg, ekologisk mjölk och ekogrönsaker finns, lokalt producerat. Det enda som är helt obefintligt är, tyvärr, ekologiskt kött. Så vi får hålla till godo med en mix av importerat australiensiskt ox och lamm, och lokal kyckling och fläsk. Monstret får bara det australiensiska och det är ju inte ekologiskt, men säkert helt OK ändå.

Igår var jag på playdate i ett enormt, vulgärstort penthouse med utsikt över hela världen, åt alla väderstreck. Monstret och jag ville bara hem, trots att kinesiska väninnan var väldigt generös och hattade runt i två timmar och vräkte leksaker över oss. Monstret gillar ju att fördjupa sig, och så fort hon var på väg så ryckte kinesiska väninnan boken eller klossen eller vad det nu var, ur tassarna på henne och ersatte med något nytt, i hennes tycke bättre. Men det värsta var att hon slog sin dotter, hela tiden! Smällde till henne på de små klåfingrarna (i den här åldern vill de pilla på allt, ju).

Idag ska jag till ayin på skarpen att hon aldrig, under några omständigheter, får slå monstret, inte minsta lilla. För jag vet att hon slog sina egna barn, man gör tydligen det här. Det är lika otänkbart att INTE göra det, som för en svensk att aldrig någonsin säga "nej", ens till ett större barn. Ja, nästan som att man är lite oansvarig om man inte slår sitt barn. Fast min andra kinesiska väninna, hon som är gift med en svensk, gör nog inte det. Inte vad jag vet i alla fall.

Igår var monstret jättegrinig. Sov dåligt, trött, lättirriterad. Och då plötsligt för första gången på en hel vecka, fick hon de där stora, galna ögonen igen, och den lilla armen gick som i trans upp till de underbara GLASÖGONEN. Varpå jag bestämt sa: "Nej!!!". Genast började hon gråta. Och armen åkte tillbaka ner. Sen skojade jag och pruttade henne på magen, sen var allt bra igen. Men numera, om hon av misstag råkar nudda glasögonen, då tar hon bort handen som om hon bränt sig. Hon är så snäll, till och med när hon inte är det.

Idag ska jag jobba, och kanske unna mig nån form av massage. I eftermiddag har vi skypedate med mormor och morfar, sen ska jag nog över till gymmet och leka lite med monstret, tills det sprakar av statisk elektricitet.

Amelle, när skulle du göra snuskigt julpynt? Och... tro mig, det finns äcklig champagne. Kinesisk! Smakar äppelcidervinäger med kolsyra.

Frilanseriet kan jag ta med mig överallt. Superpraktiskt.

Lapinette, hur går det med allt? Hur mår du? Kan inte låta bli att tänka på dig, flera gånger per dag. Du är typ en familjemedlem nu (och det omfattar den lilla eventuella grodden också). Kram, G

Å vad jag älskar dessa julhelger! Soligt varje dag, blå himmel, kallt och klart, men inte för kallt. Sisådär en tio grader. Till och med min man, som i vanliga fall gnäller över att jag bokar in för mycket saker, var nöjd. Kramade mig gonatt och tackade för en underbar helg. för mig och monstret började det redan fredag morgon. Ingen ayi som vanligt; vi skulle på lussefirande hos en svensk väninna. Hon är rolig, pysslar aldrig, låter alltid en av de två heltidsayierna laga och baka enligt recept. Men nu jävlar hade hon pysslat! Bakat egna pepparkakor och lussekatter, gjort egen glögg (bra mycket mer ambitiöst än vi som köper det mesta på Ikea), köpt luciakronor till ALLA barnen och gjort egna stjärngossehattar. Eftersom inbjudan hade uppmanat oss att klä barnen antingen i brunt eller vitt, helst hellång vit särk, plus att gästerna var supermoms från hela världen (de flesta bor på väninnans lyx-compound, eller också går de på det dyyyyra dagiset som ligger bredvid där vi bor, ni minns kanske gratisklassen?) så hade hon fått en del samtal från förtvivlade mammor som hade en vit klänning till sin dotter, men gick det bra att komma även om skärpet var grönt? Monstret, i brun manchesterklänning, sov fint i vagnen på vägen dit, sen slog hon upp sina ögon och började genast gråta när hon såg ett rum fyllt med härjande barn. Sen gick det lite bättre, hon styrkte sig med typ fem pepparkakor och hjälpte mig och värdinnan att limma på det sista glittret på stjärngossehattarna. Till slut var då allt förberett. Musiken (min medhavda lusseskiva) inmatad i CD:n, luciakronorna uppdukade, barnen påklädda. så hörs ett illvrål - väninnans dotter vill INTE stå i mörkret och vänta. "Krasch!" En pojke tar sin luciakrona och drämmer den i marken så att glaset splittras. UÄÄÄÄH! Mitt monster blir rädd för ljudet. "Krasch!" Ett annat barn tyckte det såg kul ut att krossa glas och gör likadant.

"Nästa år"; tröstar en av supermomsen. Väninnan ler blekt medan hon instruerar en av ayierna hur man dammsuger bort glas från äkta mattor.

På kvällen var monstret och jag och storhandlade, sen ville hon absolut ha en enormt stor, dyr, heliumballong med ett tomtehuvud som vi var tvugna att ta med oss hem också. Ja, det låter kanske inte så överväldigande för er, men har ni sett på TV de där överfyllda tunnelbanevagnarna med påputtare? Tänk er att försöka pressa er in där, klockan arton en fredagkväll, med en bebis i bärsele på magen OCH en gigantisk heliumballong.

När vi äntligen stod på gatan utanför hemmet kom jag på att jag glömt att beställa gran. Att få tag på en taxi en fredag eftermiddag är snudd på omöjligt, men vi lyckades i alla fall. Vid det laget hade monstret suttit två timmar i ergon (förutom tio långa minuter i mataffären när hon lyckades ha sönder två paket brysselkål som rullade ut över hela golvet; artig som man är kröp man runt där på alla fyra och fångade brysselkål, då lyckades hon ha sönder ytterligare ett paket plus slicka på alla paketen med rått kött) och hade såklart inte lust att åka taxi också. Baxade i alla fall in oss tillsammans med heliumballongen i framsätet, varpå chaufören började gorma att han inte såg nåt, så vi var tvungna att åka därbak, där det inte finns bälte. Vilket visade sig kvitta, monstret gallskrek om hon inte fick STÅ på golvet bakom sätet. Jaja, vi passar på nu att göra livsfarligheter, i Sverige blir det slut med det.

På kvällen anlände mina matvaror, samtidigt som jag underhöll dottern passade jag på att tvätta hennes finkläder som var fulla med pepparkaka OCH laga till en grillad storkyckling med rödvin, svamp och färsk rosmarin. Fantastiskt vad mycket energi man får när det är jul!

Lördag morgon kom ayin i fem timmar; mannen och jag gjorde uuuunderbara lussekatter (en fin snopp blev det även detta år), sen gick vi till lyxhotellet och tränade tillsammans med ayin och monstret (fast de övade gång i lekrummet, vi har gett upp kryptränandet, tror att hon kommer gå direkt, hon är superduktig). På kvällen var det middag hos VD:n och frun, hon är en jättegullig tvåbarnsmor som funkar lite som en extramamma åt monstret, har gjort ända sedan monstret var nyfött. Huset var minst sagt överväldigande, träpaneler och infällda spottar överallt, trippel takhöjd, invändig balkong med glasräcke längs hela övervåningen, magnifik pool med trädäck, hur många rum som helst, golvvärme i hela rummet och en tropisk skog av växter i vardagsrummet. Vi drack champagne och pratade om parets många resor medan vi lyssnade på fransk dödsmetall och hiphop (chefen är en smula egen), monstret satt och lekte med en kylskåpsmagnet tills klockan var åtta, då somnade hon så fort jag la henne och sa sen inte ett knyst på hela kvällen. Efter det började fransmännen droppa in fler och fler, parvis, jag blev allt tröttare men middagen satte inte igång förrän vid tiotiden. Då var det desto godare, paret hade tillbringat hela dagen med att besöka fiskmarknaden, köpa levande skaldjur, tillaga dem och sedan göra en massa goda tillbehör. Alltså kalasade vi på nykokta australiensiska humrar, massa massa såser (bl a en hemgjord majonnäs som chefen själv lagat) och sedan två olika, nybakade frukttarter. Inte en ayi så långt ögat nådde, kändes faktiskt lite skönt. Vi kom inte hem förrän ett på natten, vilket är fruktansvärt sent för mig som i vanliga fall däckar vid tio.

På söndag morgon, upp som vanligt klockan sju, fast mannen lät mig sova en timme till efter att jag ammat monstret. Sen var det hardcore pyntning, för det var dags för vår tolfte julfest. Eftersom det skulle bli rätt många barn och vår mysiga lägenhet plötsligt framstod som ett minfält av faror (vägguttag, sladdar, tvättmedel som stod framme, levande ljus och bräckliga vaser i knähöjd) så fick vi typ bygga om hela lägenheten först. Vid tio anlände granen, jag hade beställt en billig (lågkonjunktur ni minns!), en lokal liten tuja-variant som vi alltid haft tidigare, men nu fick vi en som nådde ända upp till taket! Mannen fick raskt ge sig ut på gården och, eh, gräva upp sten som kunde läggas i den rangliga vasen för stadighetens skull. När man har minst ett tiokilosmonster som hänger i grenarna ställs vissa krav. Vi gjorde om vårt sovrum till lekrum också, vilket var genialiskt visade det sig. Ändå lyckades vi bevittna en 1,5-åring som vandrade omkring med ett tänt blockljus i handen. Fast det var också den enda incidenten, och det hände ju inget (eftersom JAG upptäckte det, inte föräldrarna). Ayin var helt fantastisk och lyckades städa, diska, byta blöjor på tre barn, hålla monstret på gott humör (vilket inte varit det lättaste den här helgen, alla vuxna är numera reducerade till gå-redskap åt henne) och, ja, hon var väl värd det berg av beröm och mat som hon sedan fick med sig hem. Vi hade ungefär tjugo gäster och alla måsten på gottebordet, röd, rund julost, pepparkakor, glögg såklart, lussekatterna, Aladdin, klementiner, knäckebröd. Hade pyntat jättejättefint med krans på dörren, julrosor i varje hörn, levande ljus inbäddade i äkta nordisk, färsk mossa med kottar och visst var det trevligt, men också liiite jobbigt att behöva ha koll på fyra - fem barn, om än bara i ögonvrån. Både mannen och jag kände nog att en del grejer var bättre förr, trots allt.

På kvällen när vi var ensamma (inga inkräktare i huset!) blev monstret åter supergullig, sen somnade hon så fort vi la henne och vi kunde lägga oss raklånga i soffan med varsin beställd sallad. Vi gick inte och la oss nio som vi planerat, men inte långt därefter. Sen pratade vi lite mer om framtiden som vi inte vet så mycket om.

Ni då, vad har ni haft för er?

Kram, G

Tippetippetipp tapp, tyst det är på tråden, brände köttbullarna och moskokte rödkålen men det gör inget, det doftar jul ändå.
Har varvat jobb och träning med en massa, mysiga möten med vänner, med eller utan bebisar (mest med), varje dag. Och monstret kryper! Och finslipar uttalet på det enda ord hon kan ("däh!" har numera blivit ett utdraget, fallande: "dääääääj!") i sann perfektionistanda.

Nu är det helg och mannen är här. Vi har gått på massage, handlat julklappar, jobbat lite mer, redigerat Malaysia the movie (äntligen! Bara ett år för sent...), vi rimmar, myser, käkar tryfflar och försöker undvika stressfällan. Lyckas bättre än nånsin, som småbarnsförälder har man världens bästa anledning att, ja, bränna köttbullarna och moskoka rödkålen. Som är den enda julmatlagning vi tänker göra i år.

Hur mår ni? Kram, G

Lapinette, låter verkligen som djävulsmensen från helvetet, ingen gillar väl mens men för dig har den onekligen en annan betydelse, större och värre.
Om julhelgen: Önskar också att jag hade möjlighet att göra nada men det kommer jag aldrig mer kunna göra. Förrän jag typ är pensionär. Förstår att det är en klen tröst för dig men... hoppas ni kan njuta litegrann av julen ändå. Hur mår din man nu? Och har ni funderat på om ni ska gå vidare med adoption, eller ska ni bara ta en paus från alltihop?

Här är det riktigt mörkt, vaknade lite innan väckarklockan (kvart över sex eller nåt sånt) och trodde det var mitt i natten men sen insåg jag att det bara var riktigt ruggigt väder. Nu har vi ätit upp våra respektive frukostar, ayin och monstret leker i vardagsrummet, mannen söker efter jobb och jag ska komma igång och jobba. En tur till gymmet blir det så att man kommer ut; mannen ska köpa julklappar och födelsedagspresenter - till mig! I eftermiddag har vi besök av Canadensiska väninnan med man och son; de har precis varit på Lindt-fabriken i Aachen och ska ha ätbara gåvor till oss, jaaa! Ikväll ska vi göra så lite som möjligt.

Hur mår ni andra?

Kram, G

Lapinette, jag och mannen tänker på dig, skickar en stor kram och känner otroligt starkt med dig och din man. KRAM. Du är modig och stark.